– kaspisk trut (?), gräshoppor och torka

En utdragen vinter och kall vår, med ofta lite sent anlända flyttfåglar, exploderade plötsligt med en enorm värmebölja i maj (som i Stockholmstrakten blev den varmaste sen mätningarna började på 1700-talet!) och en bra bit in i juni. I vanlig ordning blev det ruskväder lagom till midsommarafton. Ett riktigt slagregn över Angarn lämnade spår av forsande vatten lite här och var men sen har torkan fortsatt och markerna är nu snustorra. Augustiblommor som t ex renfana blommar för fullt och väldigt mycket har blommat över i förtid.

När det blev dags för julis månadsrunda var morgonen lite sval med envis frisk nordvind men solen sken och när det så småningom blev behagligt varmt var vinden snarast svalkande.

Undertecknad hade, som dagens värd, glädjen att hälsa ett 20-tal skådare välkomna av vilka flera var nya ansikten. Kul också att nästan halva skaran var kvinnliga skådare.

Som vanligt i juli hade sommarstiltjen lagt sig över nejden – nästan ingen fågelsång hördes vid Örsta. En målart för dagen var dock den gräshoppsångare som i ett par veckor surrat på Södra maden. Man kunde också hoppas på redan återvändande vadare.

Vägen till Midsommarberget gick via Tältholmen. Här hördes en fint sjungande gulsparv men inte mycket mer. I hästhagen saknades idag trastar men istället sågs 5-6 sädesärlor pila omkring. En ormvråk avslöjade sig med en kort förflyttning och satt sen en liten stund i trädridån. Framme i Midsommarbergets hage sjöng en grönfink och lät sig även beskådas härligt solbelyst i en grantopp. En lövsångare hördes, enstaka pip från hungriga fågelungar av osäker art och senare även steglits, men annars bara vindens brus. Dagens enda lärkfalk drog rakt över oss; tyvärr så snabbt att bara 3-4 deltagare hann arta den.

Spaning från berget gav i förstone inte heller mycket: Ett fåtal gräsänder och krickor, ett par tranor på Kustaåkern och sothönor med ungar. Vi fortsatte ändå envist spana och arterna droppade sakta in. Skogssnäppor och grönbenor gick att leta upp på Kustamaden, gluttsnäppa hördes ropa liksom sjungande sävsångare. I vattnen bortåt Ekhammaren sågs sångsvanparet – tyvärr för undangömt för att lokalisera ungarna (som förhoppningsvis fortfarande är tre). Fiskgjuse, brunhök och ormvråk visade sig på lite håll och en adult havsörn fick upp en del gäss när den drog förbi åt nordost. Den visade inte något större intresse av att jaga (trots mängder av icke-flygga gässlingar som borde vara lätta byten). Möjligen samma örn sågs senare på långt håll bortåt Ådalen.

Plötsligt ropade Stefan ut en trut som låg på vattnet mitt emellan Midsommarberget och Kusta. Det var tydligt en ungfågel, troligen 2K eftersom manteln var lite gråbrunspräcklig och näbben var svart med lite ljusare näbbrot. Det som inte stämde med gråtrut var att huvudet var nästan helt vitt. Klart misstänkt kaspisk trut! Vi försökte förstås kolla noga – var inte näbben ovanligt lång och hade den inte låg panna? Mattias försökte fota men optiken räckte inte till. Efter kanske bara fem minuter drog fågeln tyvärr iväg norrut. Bör med rätt stor sannolikhet ha varit en kaspisk trut men ingen av oss, inte ens Stefan, kände att vi kunde arta den till 100 %. Ytterst frustrerande!

Dags att knalla vidare mot Byksberget. Här fanns unga stenskvättor på stängslet och någon enstaka sånglärka sjöng fortfarande. På maden utanför stod en gråhäger och i luften fanns enstaka ladusvalor och lite fler tornseglare.

På väg mot Lundbydiket fick vi en av dagens finaste obsar när en bivråk gled förbi på nästan exakt samma ställe som på förra onsdagsrundan. Samma fågel som har sin egen onsdagsrutin?

Lite längre fram överträdde Roland och Kari reservatsgränsen; syftet med brottet var i alla fall gott: De hade fått syn på spången som flutit iväg från uppfarten till bron över Lundbydiket. Som de altruister de är konkade de med stor möda med sig spången och la den på plats vid bron!

Nu lockade utlovat fika vid Grävlingholmen så dit gick marschen ganska fort och utan sensationer. Fika med utsikt över Lundbydammen är inte fel även om inte utbytet inte var direkt storslaget den här gången. Knipa kunde tas till protokollet liksom enkelbeckasin. Mindre strandpipare hördes och lustigt nog hade även en mindre korsnäbb vägarna förbi. Den satt kortvarigt i en björk – lite ute och cyklade biotopmässigt kan man tycka! Stefan spanade bort mot kyrkan och hittade en tornfalk. Tyvärr försvann den ganska snabbt så bara några få i sällskapet hann se den.

Styrkta av fikat fortsatte sällskapet mot Broholmen. Nu var det dags att lyssna efter gräshoppsångare utåt Södra maden! Flera deltagare hörde tydlig sång från tuvmarken men snart fanns ljudet åt alla möjliga håll och det blev uppenbart att äkta gräshoppor gnisslade lite överallt! Nästan som i augusti! Så där gick den gräshoppsångarobsen upp i rök. Däremot fick vi som sig bör se buskskvättor. De häckar ju här och ungfåglarna tiggde.

Framme vid Klosterbacken togs beslut att fortsätta runt hela sjöängen då värmen ännu var hanterbar. Vi gick upp en bit i backen och sen höger i den lilla dalgången men skippade Klosterbackens baksida – den är väldigt myggig i år… På framsidan hittade Roland en törnsångare (som inte sjöng!) vilket märkligt nog var dagens enda sylviasångare. Därtill sågs och hördes entita. Här fanns även gott om fjärilar; någon av dem kanske en aspfjäril.

Sträckan Lingsbergsån (där vi ändå hörde varnande rödhake) till Kusta var som så ofta ganska händelsefattig. Gulärlorna är dock pålitliga här. Vid stigen upp mot Kusta hördes lockläten i björkarna. Visade sig vara tre hämplingar som snart flög iväg. Ute på vattenspegeln syntes ett krick-par, grågäss och några gräsänder.

I Stora Ekhammaren var det lite mera liv: Björktrast hördes och koltrast for runt på jakt efter mat åt sina ungar. Med viss möda hittade vi även grå och svartvit flugsnappare. Lilla Ekhammaren bjöd på rödstjärt och en törnskata som vi även kunde avnjuta (med blicken!) till andra fikat vid Skesta hage. Här hölls artgenomgång som, trots känslan av att det varit fågelfattigt, kom upp i 65 arter. Rätt normalt för juli och man kunde hoppas på några fler arter på vägen till Örsta.

Redan vid utloppsdammen tillkom kanadagås men därefter gick det trögt. En snäll gärdsmyg sjöng dock vid Asphagen. Här kom även dagens tredje örn-obs. En typiskt spräcklig 2K havsörn gled förbi rakt över oss på väg mot nordost. Till slut, nästan framme i Örsta, hittades till slut en bofink och därmed fylldes vad som var nära att bli ett ytterst märkligt hål i artlistan. Slutsumman blev alltså 68 arter, ett ordinärt resultat och exakt samma som året innan. Rekordet för juli är 79 arter 2014 och bottennoteringen 50 arter 2009. Tack alla som bidrog till en fin dag vid Angarn med den sannolika kaspiska truten som frustrerande topp jämte den fina bivråken.

Värd och skrivare Tryggve Engdahl   Foto Mattias Ödevidh