Dagens värd Stefan Paulin samlar skådande deltagare.
– tystnad råder …
Så här har jag ju inte tänkt mig att det skulle bli. Förvarnad om regnig dag stoppar jag ner regnplaggen med maten i ryggsäcken. Väl framme vid naturcenter hänger visserligen regnet i luften och svarta moln tornar upp sig i bakgrunden, men inget faller ner. Men de församlandes förväntningar på det ännu osedda fågellivet saknas inte. Stefan Paulin ökar på med att nämna några spännande målarter. Ett följe på 20-talet skådare, börjar snart sitt motsolsvarv förbi solrosfältet, ännu sparsamt blommande, men laddat med knoppar. Vita fjärilar fladdrar tyst mellan näringsställena.
Naturen är TYST! Saknaden av vårens informativa fågelröster är kännbar. Att bara arta en tyst gråbrungrön skugga i lövverket är omöjligt, eller? Mängder av årets ungar borde vimla runt efter mat, glatt pipande till varandra om vad de hittar. Men nej. Till och med grågässen håller näbb. När äntligen en kungsfågel överröstar någras tinnitus, får vi något att tala om.
Det finns de som inte bara tittar framåt och får därför se en skräntärnas kraftfulla flykt över Tältholmen. Föredömligt utrop och ”alla” får skåda. Det blir Angarn-X för några.
Från Midsommarberget (det känns som jag har skrivit om det här förut, men ingen gång är den andra lik) upptäcker vi en hel del vadare och änder. Svartsnäppan urskiljer sig elegant och snatteranden avviker från gräsänderna. En enstaka sävsångare sjunger halvkvädet. En vattenrall gäckar oss i en vasstunnelmynning. Hägrar hänger lite här och var. Alla grå. Det finns mycket att titta på. Mer vattenspeglar att simma i än förra året. Värden får nu svårt att få sällskapet att gå vidare mot Hacksta, men snart är vi på rull igen. Uppskrämda gåsflockar lättar från Åstahållet. Men ingen efterföljande örn. Fiskgjusen visar däremot upp sig då och då.
Sju tranor uppenbarar sig, mot nu växlande molnighet och tilltagande solglimtar. Snart kommer det ett sjuttiotal till. Vi slår oss ner på Hackstakullen för första rast. Mitt i en tugga, ropas trolig bivråk ut över Skestaskogen. Nyfikna kor stryker snart omkring oss men drar strax ner mot dämmet för samling. Som ett kooperativ kommer de snabbt åter, men nu bakifrån, fortfarande lika nyfikna. Några agerar cowboys. Vi viker inte för korna. Kaffe och mackor har sin ände och Utloppet rundas snart på väg mot hagen vid Skesta.
Ett litet kvitt från sånglärka, några bruna kärrhökar drar söderut, mängder av tornseglare, med några ladusvalor och en backsvala. Allt vid Utloppet.
Törnsångare, törnskata och buskskvätta samlade på stängseltråd, vid den nu av törnsnår igenväxande ”stäppen” fram mot Skesta hage, som långsamt passeras. En överraskande mängd pilfinkar tjattrar i L. Ekhammaren. Skådarföljet dras ut, särskiljande av olika naturintressen. Alla ser inte på samma saker på mark och i luft. Det blir därför en del verbala utbyten vid Ensamma enen, där alla lyckas samlas en stund. De flesta missade ängspiplärkan, men fler göktytan.
En fråga som brukar dyka upp, ofta och här. När är det halvvägs? När är det lönt att gå tillbaka? Motsols från grinden vid Midsommarberget är det 3170 m till Ensamma enen. Medsols samma grind och en är det 3190 m. Så det är kortare över Hackstakullen.
Vi lämnar enen och stannar vid stamstället för restfika och artgenomgång. Antalet är nära normalt för månaden.
En efterföljande något myggig promenad runt Klosterbacken avslöjar tyst gärdsmyg i granris och diskret grå flugsnappare i lövverk. Den avslöjade sig på locklätet. Men ingen mindre flug.
Hästhagen har utvidgats och passagen försvårats.
Över Broholmen flyger en rova lågt. Lång stjärt och lite upprest huvud – bivråk på nära håll! Vid spången på södra maden, gör Gunnar Hesse en upptäckt. (Mer om det ⇓ )
WWF-plattformen lägras av de flesta av oss. Några har gått före. En förväntad knipa dyker bokstavligen upp på beställning. En savande björk tilldrar sig intresset. Amiral ⇒ (Mer om det i nästa artikel ⇓)
Fler bilder från Karin Hendahl
Den oväntat varma och regnfria dagen tar nu musten ur oss och framåt 14-tiden klättrar vi in i ändå varmare bilar och ser redan fram mot nästa månadsrunda.
Björn Nordling text o bild 2-5 Karin Hendahl bild 1;6
DAGENS VIKTIGASTE INSEKTER
Många praktfjärilar flög runt sjöängen, när solen äntligen kom fram. Tre tistelfjärilar, fem påfågelögon och åtta nässelfjärilar syntes framför allt på den norra sidan, samt fyra amiraler och tre sorgmantlar vid den savande björken på Grävlingholmen.
En HARLEKINPIGA upptäcktes av Gunnar Hesse vid spången strax öster om Broholmen. Den första som rapporterats inom reservatet på Artportalen. Pigan är en invasiv art, som har sitt ursprung från Fjärran Östern och som observerades i Sverige första gången 2007. Tredje rapporten från Vallentuna kommun någonsin, enligt Artportalen. Jens Johansen hade den första (med fem ex) i Södra Haga förra året och Gunnar Hesse den andra, norr om Lappdal för knappt två veckor sedan.
Gunnar Hesse text o bild