Rostfärgade vadare

I augusti kan det vissa år vara mycket vadare som rastar i Angarnssjöängen. Om vattenståndet blir hyfsat lågt och det stämmer med en vädersituation som trycker ned vadarna kan det bli riktigt bra. Speciellt Kustamaden kan bjuda på en del smått och gott. Men det kan vara knepigt att bestämma vadarna när en del har sommardräkt eller delar av den kvar, andra har gått över i vinterdräkt.

Här är lite personliga reflexioner över hur man bestämmer de arter som har mer eller mindre rostrött i sin sommadräkt. De här beskrivningarna gäller framförallt fåglar i augusti månad.

Aktuella arter är spovsnäppa, kustsnäppa, myrspov och rödspov.

Att skilja snäpporna från spovarna är normalt inget problem, det är dels skillnad i storlek, dels har spovarna betydligt längre näbb. Men se upp! En svartsnäppa i motljus blir lätt till en röd- eller myrspov. Myr- och rödspov har mer eller mindre rak näbb, något som skiljer dem från stor- och småspov. Myrspovens näbb är till och med svagt uppåtböjd (eller snarare: MER uppåtböjd än rödspovens näbb som är NÄSTAN rak), men det är inte alltid lätt att se. Något oväntat så är rödspoven mindre röd i sommardräkt än myrspoven. Det röda hos rödspoven slutar mitt på bröstet, men hos den isländska rasen går det röda längre ned på magen, nästan fram till benen. Den isländska rödspoven har också en djupare röd färg än vår svenska underart. Hos myrspoven går det röda ända bak till stjärten, dvs. förbi benen. Men det säkrase sättet att skilja arterna är när de flyger: Myrspoven har en vit slits upp på ryggen, som stor- och småspov, och tvärrandig stjärt. Rödspoven har markerade vita vingband, vit övergump UTAN slits och ett brett svart band längst bak på stjärten.

Av snäpporna är spovsnäppan av kärrsnäppestorlek. Så här långt in på säsongen har de flesta vuxna fåglar en övergångsdräkt med mer eller mindre utbredda roströda fläckar eller fält på bröstet. Den här kontrasten mellan ljust och rostrött finns inte hos någon annan aktuell vadare. I flykten avslöjar sig spovsnäppan genom sin vita övergump. Vingbanden är som hos kärrsnäppa. I flykten har kärrsnäpporna inte den vit övergumpen, utan två vita fält på ömse sidor av stjärtroten.

Kustsnäppan är en jämförelsevis stor pjäs. Ger nästan intryck av ljung- eller kustpipare i storlek (den är bara några centimeter mindre), men den längre näbben avslöjar ju snäppan. Trots detta upplevs näbben som ganska kort för att vara hos en snäppa. Liksom myrspoven är den roströd på magen och det röda går förbi förbi benen. Men nu har ruggningen börjat, så inget är säkert längre – det finns exemplar med bara lite rött kvar. I flykten visar snäppan upp smala vingband och en gråaktig övergump (aldrig vit). Kustsnäppa flyger ofta tillsammans med andra arter, inte minst kärrsnäppa och då är det lätt att på storleken bestämma kustsnäppan. Flyger den ihop med brushanar blir det genast knepigare även om snäppan ger ett knubbigare intryck. Brushanen har dessutom svagt antydda vingband och två ljusa fält på ömse sidor om stjärtroten.

2007-07-31 Hans-Georg Wallentinus

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.