Exkursion till Torpmossen i Kårsta, 15 juni 2013

Sammanlagt åtta personer hängde med på den gemensamma Angarngrupps-/hembygds-föreningsexkursionen till Kårstaskogen. Tanken var att titta lite på mossevegetation och eventuella mossefåglar. Nu blev det inte riktigt så, vilket kommer att framgå.

Av deltagarna var tre från Angarngruppen, tre från hembygdsföreningen och två var medlemmar i bägge föreningarna. Målet var alltså det område som kallas Torpmossen, som ligger en knapp kilometer öster om Kårsta tätort. Det är en lokal dit man kan ta bussen, om man skulle vilja (655 mot eller från Kårsta, hållplats Torpmossen). Men nu hade vi egna bilar.

Från busshållplatsen går en väg söderut mot Klingsboda och en norrut ut i Kårstaskogen och förbi Torpmossen. Vägkantsfloran var imponerande riklig och intrycket förstärktes av att det fanns inslag av kalkgynnade växter.

Peller-Rune_20130615_9388-2mini

En överväldigande blomprakt mötte oss längs vägen mot Torpmossen. Per Unger, Angarngruppen och Rune Johansson, hembygdsföreningen diskuterar antagligen någon insekt som satt i hundkexen.

Redan i början av vägen fanns en mycket liten våtmark och det föranledde en kortare introduktion i hur de våtmarker, som inte är stränder, delas in. Huvudbegreppet är myr. Om vatten bara tillförs via nederbörd är det en mosse, om det också kommer vatten från sidorna är det ett kärr. Kärren delas in efter hur krävande flora det finns: fattigkärr, övergångskärr, rikkärr och extremrikkärr. Det senare finns bara i områden med höga kalkhalter. Det minikärr vi tittade på var ett fattigkärr, dominerad av olika starrarter och smalkaveldun.

Längs vägen hittade vi några växter som indikerade att det fanns kalk i marken. Exempel var slokstarr (Carex flacca) och myskbrodd. Den senare är ett i vårt område ganska ovanligt gräs, med guldgula glänsande fruktsamlingar. Dessutom fanns ängsvädd, som i Vallentuna gärna växer på lite kalkpåverkad, fuktig mark Vi hittade också nordliga inslag, t.ex. brudborste, en storväxt tistel som ännu var bara i knopp. I området växte också en antal ormbunksväxter och fräkenarter. Bland ormbunkarna kunde vi notera örnbräken, majbräken, träjon och ekbräken och bland fräknarna ängsfräken, sjöfräken (i våtmarken) och skavfräken. Den senare användes förr, genom att den är rik på kisel, till slipning av bl.a. optiska linser. Den växte rikligt i ett bestånd, antagligen på ett område med sand och genomsilande markvatten.

Kvickgräsfjäril1-20130615_9389mini

Kvickgräsfjäril fanns här i sin typmiljö, vägkanter i skog på lite näringsrikare underlag.

Andra lite mer exklusiva arter var vitblommig jungfrulin, Natt och Dag (lundkovall) och höskallra.

Nå men Torpmossen då? Efter ca en halv kilometers vandring började skogen glesna ut på vänstersidan. Vi tog oss ut till kanten av våtmarken, varvid två tranor lättade från myrkanten. Men mossen såg inte alls ut som man kan förvänta sig av en mosse. Istället hade vi ett hav av ängsull framför oss, en karaktersart för övergångskärr. Grundlurade alltså. Bland de arter som växte här hittade vi också bl.a. trådstarr (Carex lasiocarpa), typart i kärr av övergångstyp. Dessutom vattenklöver och en del annat.

Ängsull_Torpmossen_20130615_9385-mini

Ett stort bestånd av ängsull på Torpmossen, som visade sig vara ett (övergångs)kärr.

karta

Torpmossen och torpen västerut i en karta från ca 1750. Från Lantmäteriets historiska kartdatabas.

Efter besöket på ”mossen” tog vi fikapaus i närheten, där det fanns en gammal rastplats. Som en förberedelse hade jag tagit reda på lite om dagens mål. Torpmossen hade sitt namn redan i mitten av 1700-talet. Den hade fått det efter två torp längre västerut, Sättra och Backatorp. ”Mossen” var vid den tiden använd som slåttermyr. På en karta från 1830-talets mitt framgick att större delen av ”mossen” var odlingsmark, bara en mindre del i norr ”oodlad”. Området brukades då från Backatorp. ”Mossen” var tegdikad och dikningen syns än idag (kanske påbättrad i sen tid?). Dikena håller på att invaderas av olika videarter. Backatorp lades ned 1934. Att skogskärren användes för myrslåtter var regel i äldre tid. Höet användes som vinterfoder till djuren, men ängsull kunde säkert användas i skorna istället för raggsockor. Sjöfräken, som vi hittade i myren, skattades högt som djurfoder.

Backatorp-4866

Backatorp i Kårsta. Framför torpet står den näst siste torparen, August Ländin, tillika fjärdingsman i Kårsta. Foto: okänd. Från Vallentuna bildarkiv.

Fågellivet var inte så rikt. Förutom tranorna noterade vi att järnsparven börjat sjunga inför andrakullen. Några lövsångare var fortfarande aktiva, men i övrigt var fågellivet inte så rikt. När jag rekognoscerade för exkursionen hördes också gärdsmyg och vissa vårar har det ropat sparvuggla i området.

Text och samtliga foton  H-G Wallentinus

3 svar på ”Exkursion till Torpmossen i Kårsta, 15 juni 2013

  1. Pingback: Följ med till Björn! | Angarngruppen

  2. Pingback: Sommar i Skesta hage | Angarngruppen

  3. Pingback: Videfuks i Skesta hage och rapport från Torpmossen | Angarngruppen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.