”Big Sit” eller Sittoglo” lördagen 10 maj 2014

– en av årets tuffare aktiviteter

Det är inte långt att gå, inte tungt att bära – men det är jobbigt att stå. Evenemanget heter missvisande Sittoglo, men försöker man göra det, får man ändå fara upp och ner ur sittläget för varje artutrop. Stundtals blir det många och när regnet faller, blir det mest att trampa runt och hålla värmen och så mycket sömn före, blev det ju inte.

midnatt örsta 1

– men man kan också se det så här

Vid midnatt lämnar nattskådaren Örstaparkeringen. Månskenet flödar omväxlande från en halvklar himmel. Bland husen är det tyst. En enstaka bil  hörs avlägset. Närmare sjöängen hörs dock ”en ljus, mjukt uppåtkrökt, snärtig ”busvissling”, nattetid taktfast upprepad” (som det står i fågelboken) – småfläckig sumphöna. Nedanför Midsommarberget tilltar sorlet av gäss och änder som inte kommit till ro. Sävsångarna överröstar trots sin litenhet, men med sitt stora antal, många större arter med sin kompakta ljudmatta. Backen upp mot ”berget” är är däremot tyst.  Skogsfåglarna sover. Väl på berget, visar sig nattens utsikt. Skiktade dimmor lyses upp av månen som snart får svårare att tränga genom en tilltagande molnighet. Fågelsången ökar och minskar i intensitet, allteftersom arterna byter av varandra. Solisterna vattenrall, sumphöna och basen rördrom, med sävsångarna i kören, kompletteras av diverse svårbestämda skrik, snatter och ”oljud”. En kattuggla långt i bakgrunden hoar tappert.

Före fågelEfter fågel   Ingen fågelobs                                               Efter fågelobs

Natten blir aldrig riktigt svart. Molnen fördelar ett svagt ljus, samhället gör sitt till och efter par timmar tränger morgonljuset fram under kanten på de nu gråtunga molnen. I fågelkören träder de första sävsparvarna fram och senare skvättor och trastar.

Natten går över i dag och förflyttningar i luftrummet blir enklare att följa. Sträckande? vitfågel, mest trutar. Sångsvanar i små grupper söker sig till åkermaten. Snäppor och benor låter och letar föda. Skrattmåsarna snurrar i sina kolonier under tilltagande skrän.

Nattskådaren får finna sig i de väderomslag som telefonapparna inte föresport rätt. Fåglarna bryr sig inte och gör sitt.

DSC03812

– men hur gick det till

Den till en början ensamme nattskådaren var inte ensam på berget. Med början klockan 00:00 stående på en ”fläck” med tio meters radie, tillsammans med under natten indroppande entusiaster, startade artning, klockning och räkning av uppträdande fåglar. Förra årets 95 arter var ett mål att överträffa. Ivrig spaning med underhållande berättelser om andra feta fågelfynd omväxlades med frustration över få arter per timme. Men ibland kom det mycket på en gång, till allas lycka. Ofta utbröt utbyte av tips och beskrivningar på särskiljningar och likheter mellan arter för dess bestämmande. Oförväntade årskryss uppträdde då och då och till och med angarnkryss till någras skådarglädje.

”Pauserna” fylldes ut med att titta på rävar. Springandes utan synbara planer eller ätandes på grågåsskrov. En skogsmård skapade också en viss upphetsning.

Vädret var inte komfortabelt och sjöängens andra besökare behövde inte trampa ner varandra. Några passerade Midsommarberget och hängde där ett tag.

morgonljus sjöängen

– resultatet av nattens mödor

Hur länge höll vi, ett tiotal, på? Vid tolvtiden sinade inte regnet, men däremot tillgången på nya arter. Så vi packade ihop regnskyddet och gick hem. För säkerhets skull lämnades en senkommen skådare kvar – ifall …..

Vi nådde inte ända fram. Men 86 arter, varav följande lite mer spännande, blev det: Roskarl, tornseglare, näktergal, kattuggla, vitkindad gås, mosnäppa, backsvala och drillsnäppa.

regnskydd                                  diagramSe hela diagrammet och artlistan under ”sheet 1” här > BIG_SIT_2014_V1

Text o foto 2;3;4 Björn Nordling. Foto 1;5;6 Rolf Andersson. Diagram Svante Söderholm

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.