Nattsångarrundan 12-13 juni 2015

– en ”åtta” i Uppland

Mina förhoppningar om en intressant nattrunda var väl inte sådär över sig. De föregående nätternas rekognosceringar hade i princip inte gett någonting alls, utom en massa näktergalar. Men nattskärra fanns i alla fall på ett par ställen. Jag hade tänkt mig natten som en åtta, med en västlig ögla mot Fysingen och en mer östlig i Garnsbygden.

Hur som helst samlandes ett antal nattskådare vid Örsta kl. halv tio, lagom för att fylla fyra bilar. Turligt nog hade en minde sumphöna hittats vid Skånelaholms slott och dit ställdes färden.

Ytterligare ett antal skådare hade fått samma idé som vi, så det fanns en väl upptrampad stig ned till lyssningsstället vid stranden nedanför slottet. Som partiellt handikappad hade jag tagit bilen ned till slottet och kom därför lite före de andra som promenerade från Skånela kyrka. Fick höra några rätt bra kvack-omgångar av sumphönan, som dock drog iväg en bit och inte hördes av de andra på ett långt tag. Just som vi skulle gå därifrån (inom parentes för andra gången) kom den dock tillbaka rätt nära och kunde livskryssas av flera av deltagarna.

Färden fortsatte vidare till Ströms mad, där det några nätter tidigare hörts vassångare. Av den hördes nu ingenting, men mot fågeltornet fanns såväl rör- och sävsångare, som kärrsångare och trastsångare. Utifrån maden hördes skrattmåsar, grågäss och rödbenor. Plus några klagande tofsvipor. Flera rördrommar tutade från olika delar av sjön.

Uppvisning av nattskärrorna vid Starrmossen

Klockan sprang som vanligt iväg och därför ”tog” vi nu nattskärrorna vid Starrmossen (och inte i Tärnanskogen som jag tänkt). Det ställe där skärrorna håller till på är i södra förlängningen av Arlandas tredje bana. Men inatt flögs det inte på den banan som tur var. Flera nattskärror spelade i olika riktningar och vi fick också se flera exemplar som kom vinglande förbi oss likt papperssvalor med sina långa, smala vingar och långa stjärtar.

Vid Markims kyrka rapporterades för ett par nätter sedan två vaktlar. Nattfika där, men av vaktlarna hördes inget. Antagligen hade en nyligen gjord skörd av ensilagehö skrämt iväg dem. En sävsångare plus en obestämd sångare kryssades av innan vi fortsatte mot Sälna, längre västerut. Där hade jag natten före hört hornuggleungar och de hade också larmats från platsen samma natt. Nu hade de flyttat på sig, så det var nog bara jag som kunde höra dem med hjälp av min parabolmikrofon. Delvis berodde nog dippen också på att trastarna hade börjat vakna i ugglornas dunge och satt igång morgonkonserten. Andra missen på rad alltså!

Östra delen av ”åttan”

Nu snabbt tillbaka till Örsta, där några av deltagarna lämnade oss. Vi andra fortsatte till Angarnssjöängens utlopp för att försöka få höra den vaktel som spelat där flera nätter, även föregående kväll. Men inget. Hasse Nordin kommenterade det hela med att vaktel är den svåraste arten att hänga in på en nattsångarrunda. Så var det: utloppet var det tredje stället under natten vi missade den på. Inte heller kärrsångaren var på plats. Missmodiga stod vi i 90-graderskurvan norr om Ådalen då plötsligt ett starkt, bubblande läte hördes. Ett läte som de flesta i gruppen aldrig hört förut: en gökhona. Kul! Det var länge sedan jag hörde det.

Nattens sista planerade stopp var i Vadadalen, mellan Stora Benhamra och Vada kyrka, där det länge funnits en gräshoppsångare. Just utkomna ur bilarna konstaterade vi att DÄR spelade vaktel. Och gräshoppsångaren var också på plats. Upplivade av detta fortsatte vi till Brotorps bro i norra änden av Vadadalen, där det för någon halv vecka sedan spelat kornknarr. Men den hade dragit vidare. Däremot fanns det bävrar i ån och dem betraktade vi som en värdig punkt på natten – som nu var på god väg mot dag – även om det inte var en fågel.

Nattens östliga del av den tänkta åttan avslutades i och med att vi skildes åt på Örstaparkeringen omkring kl. 03.

Hans-Georg Wallentinus ledde och skrev

Tentativ artlista – komplettera gärna

Grågås                 Skrattmås             Kärrsångare

Kricka                     Fisktärna             Rörsångare

Gräsand                 Ringduva             Trastsångare

Vaktel                     (Hornuggla)          Törnsångare

Fasan                       Nattskärra           Trädgårdssångare

Rördrom                   Tornseglare          Svarthätta

Vattenrall                   Sånglärka            Talgoxe

Mindre sumphöna     Ladusvala              Stare

Tofsvipa                     Trädpiplärka          Gulsparv

Enkelbeckasin            Näktergal               Morkulla

Buskskvätta                Rödbena                Koltrast

Skrattmås                   Gräshoppsångare

Fiskmås                      Sävsångare

Paraboler av mindre format finns att köpa för omkring 400 kronor. Leta på nätet efter ”spionutrustning” (J) så hittar du dem. Kristina Skarins parabol kom till flitig användning under natten och visade sig vara förvånansvärt effektiv. Foto: Sonia Wallentinus

 

1 svar på ”Nattsångarrundan 12-13 juni 2015

  1. Pingback: Sommaren är här |

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.