Historik och bakgrund. Tabellförklaringar finns efter artikeln.

Våtmarksfågelfaunan Inventering Angarnssjöängen 1978 – 2017 (exel)

Angarngruppen bildades 1968, som en reaktion på Regionplan 70. Denna plan skulle innebära en mycket kraftig exploatering av markerna kring själva Angarnssjöängen och i kulturlandskapet kring denna. Angarngruppen ville uppmärksamma de ansvariga för planläggningen på det rika fågellivet vid Angarnssjöängen och i dess omgivningar och få till stånd en förändring av den kommande regionplanen. Dessutom ville vi verka för ett bestående skydd av Angarnssjöängen och dess omgivning genom inrättandet av ett naturreservat i området. Naturskyddsföreningen hade förordat detta tidigare men inget hade hänt.
För att kunna påvisa områdets naturvärden började gruppen omgående med att samla in uppgifter från intresserade personer om faunan och floran vid Angarn. En första sammanställning utkom i februari 1970. (Angarngruppens meddelande nr 1, årsrapport 1969)

Från och med 1970 började medlemmar i gruppen utföra systematiska inventeringar av framförallt fågelfaunan men även av floran i området. Där kan nämnas Lars Frankenbergs inledande inventeringar av den då vanliga ortolansparven och Harry Frosthedens florainventeringar. Han upprättade även en vegetationskarta över Angarnssjöängen, som blev viktig vid planeringen av de senare utförda restaureringarna av sjöängen.

Från slutet av 1970-talet hade vi nått fram till att i stort sett alla fåglar som hade anknytning till Angarnssjöängens våtmarker kunde revirkarteras. (Se tabell)   Fram till 1994 hade Kjell Eriksson huvudansvaret för denna inventering. Därefter tog Svante Söderholm över fram till och med 2013.

Från 2014 har antalet inventerade fågelarter skurits ned till ett mindre antal utvalda arter, vilka valts ut för att deras närvaro och antal vid sjöängen speglar våtmarkens tillstånd och dess möjlighet att hålla en rikt varierad fågelfauna.
Förutom inventeringar av Angarnssjöängens fåglar har många medlemmar medverkat vid inventeringar i markerna kring denna. Ett exempel är ortolansparven, där vi tidigt kunde visa artens hastiga nedgång och försvinnande i det uppländska landskapet.    Många har också varit engagerade vid riksinventeringar av särskilt utvalda arter, till exempel av storlom, brun kärrhök och fiskgjuse inom hela Vallentuna kommun och även inom intilliggande kommuner. Nattskärran i Tärnanområdet har inventerats vid ett flertal tillfällen under de gångna åren.

Vad det gäller dagens utvalda, häckande inventeringsarter vid Angarnssjöängen, så inventerar Ulric Ilvéus snatterand, årta, skedand och brunand samt i förekommande fall även vigg. Jens Johansen, Mikael Johansson och Andreas Viberg har tagit hand om småfläckig sumphöna, mindre strandpipare, rödbena och skrattmås.

Ulric påbörjade 2016 även den så kallade ”Sjöfågelinventeringen” vid Angarnssjöängen, som är en form av linjetaxering kring sjöängen, där alla, av allt att döma häckande våtmarksfågelarter, utom tättingar, räknas vid ett tillfälle under den för flertalet av arterna mest lämpliga tidpunkten. Denna form av inventering utförs vid många våtmarker och sjöar runt om i landet och ingår i övervakningen av fågelfaunan i Sverige.

Ytterligare ett antal inventeringar, som ingår i övervakningen av fågelfaunan i Sverige utförs årligen vid Angarnssjöängen och på andra håll inom Vallentuna kommun:”Vinterfågelräkningen,” som består av en rutt på c:a en mil i markerna kring Angarnssjöängen, där alla observerade fåglar räknas under fem minuter på 20 fastställda punkter efter ruttens väg. Denna punktruttinventering utföres en gång per månad under vinterhalvåret.

En liknande punktrutt utförs i början av juni, under fåglarnas häckningstid. Den påbörjas vid Storsjön, nära Lindholmen, och går genom skogen ned mot Angarnssjöängen med den tjugonde, och sista  räkningspunkten i Skesta hage.

Den viktigaste inventeringen i samband med övervakningen av Sveriges fågelfauna utgörs av den fasta ”Standardrutten,”som utförs under fåglarnas häckningstid och för Östra Svealands del i början av juni. Denna består av en kombination av punkträkning (fem minuter) och linjetaxering. Rutterna har lagts ut i ett systematiskt nätverk över hela landet baserat på rikets nät. I Vallentunatrakten är rutten belägen strax NNO Vadadalen och går i huvudsak i barrskogsterräng och har beteckningen Vada 11 I 2 h efter topografiska kartans system. Inventeringssträckan är åtta kilometer lång och är utlagd som en fast kvadrat i landskapet med två kilometers sida och punkträkningarna sker i kvadratens hörn samt mitt emellan dessa hörn – alltså åtta punkter. Mellan räkningspunkterna linjetaxeras alla fåglar som observeras.

Kjell Eriksson utför årligen de tre ovan beskrivna inventeringarna och utvärderingen sker vid universitetet i Lund.
Gunnar Dolk och Kjell Eriksson genomför den årliga inventeringen av övervintrande vråkar och varfåglar inom Vallentuna kommuns öppna, odlade marker. Denna inventering påbörjades vintern 1998 – 1999.

/Kjell Eriksson

Förklaring till tabellen. Tabellen visar på markanta svängningar och även ibland tillfälliga försvinnanden för vissa fågelarter från Angarnssjöängen under den långa inventeringsperioden. Andra arter har tillkommit och ökat hastigt under denna period, beroende på artens snabba beståndsökning i vår del av Nordeuropa. (Se grågås). Det motsatta har också förekommit för andra fågelarter. De stora svängningarna beror även på Angarnssjöängens tillstånd som en hastigt förändrad våtmark i ett sent skede som fågelsjö.

Vid de restaureringar som förekommit har stora beståndsförändringar skett för ett flertal fåglar under en kort tid. Ett första restaureringsförsök gjordes 1984 – 1985 vilket därefter tyvärr medförde ett närmast konstant vattenstånd under hela året. Detta medförde en snabb igenväxning av sjöängen till men för fågellivet.

Restaureringen 1995 blev lyckad och fick god effekt på fågelfaunan under 10 – 15 framåt. Därefter började igenväxningen bli alltmer påtaglig. Med vissa mellanrum har sedan fräsningar av maderna kring sjöängen förekommit, något som medfört relativt kortvariga uppgångar och återkomst för vissa arter under en tid.

Från 2014 har antalet inventerade fågelarter skurits ned till ett mindre antal utvalda arter. Dessa har valts för att deras närvaro och antal vid sjöängen speglar våtmarkens tillstånd och dess möjlighet att hålla en rikt varierad fågelfauna.

Symbolförklaring: Frågetecken (?) = arten häckade men har inte inventerats. Streck (–) = arten häckade inte det aktuella året.

/Kjell Eriksson