– mellan dvärg och större
Några envisa skådare dröjer sig kvar på Midsommarberget i hopp om att ännu en rovfågel ska visa sig. Där – nej det är ”bara” brun kärrhök. Något nytt ska det vara. Kan en liten fläck borta vid masterna vara något. I stadig flykt mot vind och Sommarstugeområdet seglar en hök ner mot vassarna. Lång stjärt, litet huvud – sparvhök? Ja, säger flera med acklamation. Det blir den åttioförsta arten säger dagens värd trött, men nöjd.
Såå många skådare!
Men det var inte så dagen började, sju timmar tidigare. Med blankt protokoll, men full deltagarlista, strömmar femtiotalet skådare från både Vallentuna och utsocknes ner mot sjöängen. Men först en orientering av Karin Hendahl – dagens värd, om vad vi kan förvänta oss och hur vi ska ta oss runt.
Hundratalet kängor på lerigt underlag, kan lätt överrösta späda fågelröster, men samtidiga halter öppnar upp för sång från svartvit flugsnappare och dubbeltrast kring Tältholmen. Så svårt det är att förklara hur tex en trädpiplärka låter. Man kan ju inte säga till innan den börjar. En trädkrypare pep sin lilla sång krypandes på ett träd. Så mycket mer blev det inte, då trädlärkan bara hördes av en. (Två ska se eller höra, för att det ska räknas som exkursionsobs.)
Efter köbildning vid stättan mot Midsommarberget, hör vi Sveriges minsta fågel i en gran, men det är utsikten från berget som drar. Här gäller det att få sig en plats, utan att snubbla på grannens stativ. Utrop av observation räcker till de tre närmaste, vilket gör att vi tittar på olika fåglar och missuppfattar beskrivningar och positioner. Men det är som det brukar. Några skådar änder och andra vitfågel. Det senare mycket lyckosamt då de upptäcker några mindre skrattmåsar med mössan neddragen (som någon sa). Dvärgmås. Två stycken. Nytt för många och närmare 200-klubben för några. De som satsade på andsidan fick en brunand. Så trevligt det är att stå här på berget i sol och utan nordanvind.
Vi vänder oss mot Byksberget och ser gulärla på stolpe.
Berget som är två meter högt, medger närkontakt med de simfåglar vi redan sett. Nu med brushanar i speldräkt på blötområdena. Fascinerande att de kan se ut hur som helst.
Femtio personer täcker utdraget sträckan mot Lundbydiket. Köns fiskgjuse ropas fram i etapper och blir allas obs. Några undrar över hur hög vattennivån är. Det ser ut att rinna ut fort. (Här syns aktuell vattennivå.)
Nu börjar kaffebristen ta över och anarkin hotar breda ut sig. Hälften ser Grävlingholmen som räddningen, men några som vet att Åstaåkrarnas platthet ändå kan gömma något oväntat, dröjer sig kvar vid spången. Nu vill ju inte Roland omnämnas speciellt, så vi glömmer det, men det var han som sa –”Är inte det där en större piplärka?” Kaffe med tillbehör, nu fullkomligt glömt. Leta, leta, leta och där en slank, långstjärtad, stornäbbad förvuxen grå ärla. Ingen är säker. Böcker och paddor konsulteras. Ingen är fortfarande säker. Långt avstånd och värmedaller. Ring en sakkunnig. Som raskt lämnar kaffeholmen och vid ankomsten meddelar ”Det är ju en sånglärka”. ”Nej”, säger alla samfällt. ”Du tittar på fel”. För att inte dra ut på det hela, så slutar det med att Stefan efter närmare titt, artar en större piplärka. Många glada miner och Grävlingholmen äntras för paus.
Ännu en sittande gulärla vid Broholmen, där också vår första buskskvätta sjunger. Dubbeltrast vid Klosterbacken och grönbenor vid Sommarstugeområdet. Här sker också artgenomgången som stannar på en bit över sjuttio. Inte dåligt för en vacker dag, gråväder kan ju ge fler. Nöjda med resultatet drar sig en del hemåt till andra plikter och resterande hälft följer Kustamadens blå bård, för att efter en stund höra ”Tui” – från en passerande svartsnäppa. Änder och vadare gömmer sig i vasskanterna, men är inte svårbestämda. Gårdagens dvärgbeckasin blir inte dagens. Det blir en lurig enkelbeckasin. Rördromen blåser i sin flaska.
Vad är en månadsrunda utan två fikapauser. Det är en halv runda. Vinterns kyla glöms fort. Vit- och blåsippor istället för snö. Plagg åker av och artlistan justeras. Inte långt till åttio. Efter kaffet upplöses gruppen. Upploppet förbi utloppet forceras i olika takt. Förtruppen rapporterar svarthakedopping och eftersläntrarna får både gärdsmyg och sävsångare.
Så är vi tillbaks på berget som påminner om midsommaren och om resten står det i början.
Text Björn Nordling Foto Roffe Andersson och Henrik Johansson
De flesta såg:
Sångsvan
Bläsgås
Grågås
Kanadagås
Bläsand
Snatterand
Kricka
Gräsand
Skedand
Brunand
Vigg
Knipa
Fasan
Svarthakedopping
Rördrom
Gråhäger
Havsörn
Brun kärrhök
Sparvhök
Ormvråk
Fiskgjuse
Sothöna
Trana
Mindre strandpipare
Ljungpipare
Tofsvipa
Brushane
Enkelbeckasin
Skogssnäppa
Svartsnäppa
Gluttsnäppa
Grönbena
DVÄRGMÅS
Skrattmås
Fiskmås
Silltrut
Gråtrut
Fisktärna
Skogsduva
Ringduva
Gröngöling
Större hackspett
Trädlärka
Sånglärka
Ladusvala
STÖRRE PIPLÄRKA
Trädpiplärka
Ängspiplärka
Gulärla
Sädesärla
Gärdsmyg
Koltrast
Björktrast
Taltrast
Dubbeltrast
Sävsångare
Lövsångare
Kungsfågel
Rödhake
Buskskvätta
Stenskvätta
Svartvit flugsnappare
Blåmes
Talgoxe
Svartmes
Nötväcka
Trädkrypare
Skata
Kaja
Kråka
Korp
Stare
Gråsparv
Pilfink
Grönfink
Steglits
Hämpling
Domherre
Gulsparv
Sävsparv