Månadsrundan 3 oktober var välbesökt, liksom tidigare månadsrundor under eftersommaren och hösten. Denna gång deltog 18 personer. SMHI hade varnat för dimma, men så blev det inte även om dimmolnen drog lågt över sjöängen långt in på förmiddagen. Dagens värd, undertecknad, hade två målarter för dagen: blå kärrhök och varfågel. Blå kärrhök klarade vi av redan innan vi lämnat Örsta, då två ungfåglar sågs jaga vid Lundbydikets utlopp. De höll sedan till vid sjöängen fram till tiotiden på förmiddagen. Dagens andra målart lät vänta på sig till strax efter 8:30, då en varfågel upptäcktes på stängslet mellan Lundbydiket och Byksberget. Då kunde vi väl gå hem, föreslog dagens värd, ett förslag som dock avböjdes av deltagarna.

Eftersom det såg ut att kunna bli en bra sträckdag (jag räknade in 100 sträckande ringduvor bara mellan parkeringen och Naturum) så bar det av direkt till Byksberget. Ringduva var dagens dominerande sträckare med totalt över 400 exemplar. Av tofsviporna drog åtminstone omkring 100 fåglar iväg, medan minst lika många blev kvar. Dagen var lite märklig på så sätt att det periodvis var ganska "dött" på fågel och så plötsligt hände en massa saker på en gång. Eftersom det blev stiltje vid Byksberget fortsatte vi mot Lundbydiket, men halvvägs kom plötsligt fåglar från alla möjliga håll och när det lugnat ner sig där var det stopp vid Lundbydiket och till slut fikapaus på Grävlingholmen. Efter pausen gick vi ut en bit längs spången mot Broholmen - mycket fågel i luften även där.

Att solen bröt igenom periodvis medförde att rovfåglarna började röra på sig. Vi hade sett ett antal vilande vråkar på staketstolpar och kraftledningar, men de kom nu upp på vingen. Först ut var fjällvråkarna. Det satt en ljushuvad fjällvråk i en av björkarna bortom Lundbydiket, i samma träd som en likaledes ljushuvad fjällvråk satt förra hösten. Samma indivd?? Det var svårt att avgöra hur många fjällvråkar vi såg under dagen men det måste ha varit minst fem olika individer. Ormvråkarna tog längre tid på sig att komma igång, och sannolikt var det minst tio olika ormvråkar i området. Ett av exemplaren ryttlade fastän det var alldeles lugnt. Färgen stötte i rödbrunt. Det brukar tyda på vråk av nordostligt ursprung, "ryssvråk" kallades de när jag började titta på fågel, men den heter numera "stäppvråk". En sträckande sparvhök passerade också.

Efterhand drog allt fler gäss in mot sjön, men några sträckte bara förbi. En flock på ca 25 fåglar visade sig vara sädgäss, men också några grågäss sträckte förbi. Bland de gäss som landade i sjöängen fanns en flock mindre gäss, vilka kunde vara vitkindade. Kontroll från Midsommarberget senare under dagen kunde verifiera 22 rastare.

En av dagens överraskningar blev den fasantupp som gick omkring på Åstaåkern. Det var länge sedan vi hade fasan på månadsrundan! De som tittade på fasanen i tuben kunde räkna in två tranor som passerade precis (som det tycktes) bakom fasanen. De gick ned i sjöängen och trumpetade ihärdigt då och då.

Småfågelsträckt var inte så livligt, men några sträckande ängspiplärkor drog förbi samt ett lite större antal sävsparvar och en ensam sädesärla. På återvägen från Lundbydiket mot Midsommarberget hördes plötsligt en ljungpipare. Omöjlig att lokalisera till en början, men till slut drog den in över sjöängen och slog sig ihop med en kombinerad star- och tofsvipeflock som den ibland förtjänstfullt ledde.

Skådarstyrkan tunnades ut efter hand och efter artgenomgång på Midsommarberget blev det bara fem deltagare kvar. Eftersom Ulf Linnells femminutersregel kunde antas gälla fortfarande ("fem minuter efter det att jag gått kommer någon intressant fågel"), så fick Bo Hedenstedt agera Ulf, vilket han liksom tidigare gjorde med den äran. Vi lyckade på några minuter hitta tre brushanar och fyra större strandpipare bland tofsviporna på Kustamaden, en fin duvhök cirklade över huvudena på oss i den termik som fanns ovanför Midsommarberget och en grupp på ca 30 storskarvar drog västerut.

Dagens artskörd blev 47 arter (förra året såg vid 48 arter). Fem rovfågelsarter får anses som ett fullt godkänt resultat. Omkring 50 krickor är också ett stort antal med tanke på att sjöängen är nästan torrlagd.