Den första kvällsakuten för året ryckte ut kvällen 8 maj. Målart var dubbelbeckasin - som vi dock inte fick höra. Vi var åtta personer som började med kvällsskådning från Midsommarberget, men ganska snart förflyttade vi oss till en plats mellan Byksberget och Lundbydiket. Bland de arter som noterades under kvällen fanns röd- och grönbena, brushanar, några förmodade mosnäppor, någon mindre strandpipare, enstaka spelande enkelbeckasiner, samt tofsvipa bland vadarna. Några sävsångare sjöng medanför Midsommarberget och en rördrom tutade mycket sporadiskt utanför "Lilla grundet". De andfåglar som noterades var bl.a. skedand och vigg, samt spelande årtor. Norr om Lundbydikets utlopp spelade en vattenrall. Och över alltihopa låg väven av skränande skrattmåsar.

Ett litet ljudexempel från kvällen 8 maj. Filen består av två delar. Den första är 54 sekunder lång och där hörs en sjungande sävsångare nedanför Midsommarberget. Andra arter i denna del är flyktspelande enkelbeckasin vid 0'23" och 0'48", spelande rödbena 0'25" - 28" samt lockande grönbena 0'34" - 36". Den andra delen är inspelad mellan Byksberget och Lundbydiket. Här hörs bland annat tofsvipa från 0'54" (från filens början), grönbena 1'05" - 18" (lock) och kring 1'33" (spel!), samt enkelbeckasin 1'02" ("tjicka"-lätet). Sothöna hörs under hela sekvensen, men vid 2'05" "flasklätet" (låter som två glasflaskor som slås mot varandra). Vattenrall låter höra sitt "köck"-läte vid 1'03" - 07" och 1'53" - 56" samt "grislätet" vid 2'09" och 2'14" - 16". Årta, slutligen, spelar (låter som när någon drar en plastkam över en bordskant, eller som en snarkning) vid 2'07", 2'27", 2'32", 3'00" - 07" samt 3'15".

Den andra kvällsakuten genomfördes kvällen 22 maj. Det hade blåst ordentligt under dagen men sju Angarniter hade i alla fall tagit sig ut till Örsta. Jag tror ingen ångrade sig. Vinden dog och vi började kvällens spaning vid Byksberget. En räv smög över Åstaåkern, antagligen på jakt efter vipägg. Den drog upp en vadarflock på 30-35 fåglar ute på den osådda delen av åkern. Det enda vi kunde se var mörka magar och bestämningen till någon art pipare var ganska säker. Vi avancerade snabbt till Lundbydiket för att komma närmare. I det tilltagande skymningen kunde vi snabbt konstatera att det rörde sig om fjällpipare. Enligt "Svalan" är detta det nionde fyndet i området (det kan finnas flera som inte rapporterats) och den näst största flocken någonsin. Bara en flock på 42 fåglar den 20 maj 1972 slår detta. Flertalet observationer har gjorts i samma delområde, dvs Åstaåkern.

Ute i sjöängen hade de mer typiska våtmarksfåglarna börjat anlända. Säv- och rörsångare sjöng, liksom sävsparv och längre upp mot land buskskvätta. Vattenrall och småfläckig sumphöna räknades in till 3-4 exempalr vardera i området Grävlingmaden - Lundbydiket och två rördrommar tutade. Vadare var det sämre med, endast ett par grönbenor förutom de bofasta rödbenorna, enkelbeckasinerna och tofsviporna.

Kvällsakut nummer 3, en nattsångarpromenad i Hederviken genomfördes lördagen 2 juni med sex deltagare.

Vi träffades kl 21:00 vid Vallentuna motor och skulle just ge oss av då någon råkade fråga gruppens yngsta deltagare var han hade matsäcken. Efter att ha konstaterat att någon sådan inte var med så skickades han in för att köpa något att äta till natten. Tillbaka kom han med en …Coca-cola (trodde det bara var min grabb som var sån :-)). Väl uppe vid Lövås så började vi gå längs kanten söderut och stötte på en varnande gärdsmyg vid det nyupptagna hygget. När den sen visade sig så hade den exkrementsäckar i näbben (häckningskriterium 15 i atlasinventeringen ). Nu var klockan ca 22 och gräshoppsångarna hade startat för kvällen. Den djurstig vi följde i det halvmeterhöga gräset mot den södra skogsholmen passerade nära en buske där en gräshoppsångare satt och sjöng och vi lyckades tuba den ganska bra. Men den satt hela tiden på baksidan och alltid var det något blad eller gren som gjorde att vi inte såg hela fågeln. Vidare ut så hörde vi göken och en morkulla drog förbi över oss.

Efter att ha rundat åkerholmen gick vi ut till mittdiket (som vi sen skulle följa tillbaka). Nu var det ytterligare ett par gräshoppsångare som sjöng (åtta st fick vi det till i den södra delen) och senare utmed diket i höjd med viltvattnet nedanför Stora Dalkarshagen kom två vildsvin fram och lät sig tubas en liten stund. Efter ytterligare ca 200 m startade två kärrsångare upp och började sjunga från vassen i diket alldeles framför oss, nu började också kornknarren låta. När vi sen gick tillbaka till Lövås passerade vi på ca 100 m den plats där kornknarren nu öste på för fullt. P>Nu var klockan nästan 24 så då åkte vi upp till Närtuna k:a och fikade. Självklart så var det lite spöknoja att stå vid kyrkogården och fika mitt i natten och när vi började gå ner mot ö-holmen så tyckte kvällen yngsta deltagare att han såg ett konstigt ljus från en gravsten …men vi gick vidare ner till den södra änden och hade hela Hederviken öppen framför oss…det är maffigt på natten. Därifrån kunde vi höra ytterligare två gräshoppsångare, en kärrsångare, några sävsångare och någon nattsjungande buskskvätta. På vägen upp hördes en kattuggla hoa från Brahebergshållet.

Vi avslutade uppe vid kyrkan igen vid 01:30-tiden med lite filosofisk tubning på fullmånen och Jupiter med dess månar och hade den yngste deltagaren fått bestämma då hade vi nog varit kvar fortfarande …

Kvällsakut nummer 4 dröjde ända till lördag 16 juni. I akuten deltog fyra angarniter. Målarter för kvällen/natten var kvällsaktiva fåglar samt nattskärra i Garnsbygden. Det märktes tydligt att kalluftsinbrottet 10-12 juni hade lagt sordin på nattsångaraktiviteten. Första anhalt var Agarnssjöängens utlopp, "Lillån", nedom Ådalen. Där har kärrsångare sjungit några år. Dock inte nu. Vadadalen var nästa anhalt för att om möjligt kunna kryssa av de vaktlar som fanns där under nattsångarexkursionen en vecka tidigare. Inte heller dessa hördes. Någon enkelbeckasin tickade, någon stenskvätta varnade och sävsångare kunde höras på långt håll, det var allt.

Kvällens huvudattraktion var tänkt att bli nattskärrorna i Tärnanskogen. Kl. 23:30 började vi söka oss västerut längs Bromsebyvägen från Pukebybommen. Märkligt nog hördes inga skärror där, eller västerut t.om. höjden väster om Gamla Harsbo (har inte gjort så detta år, märkligt). Däremot höll Kristinebergsskärran konsert i vanlig ordning. Den satt först lite mer nordvästut än den brukat göra och flyttade sedan över till norr om vägen. Nu hade det börjat blåsa som en förvarning om den front som var på väg och nattskärrelyssnandet och kvällsakuten avslutades.