Angarngruppen har, med stöd av nedanstående anförda resonemang, starka invändningar mot att en brand- och räddningsövningsplats, placeras nära naturreservatet och Natura 2000-området Angarnssjöängen. Vi bedömer att en sådan verksamhet skulle ha en kraftigt negativ påverkan på miljön vid en av Mellansveriges främsta häcknings- och rastplatser, vilken inrymmer flera rödlistade fågelarter, och att denna påverkan därför strider mot bestämmelser i Miljöbalken. Dessutom hävdar vi att den Miljökonsekvensbeskrivning vi tagit del av bland annat inte tagit hänsyn till andra tidigare och nuvarande föroreningskällor inom området, samt dessutom är ofullständig på flera punkter och därför inte är tillräcklig som beslutsunderlag.
Angarngruppen är en ideell förening med syfte att aktivt värna om fågellivet i Angarnssjöängen med omgivningar. Gruppen vill genom fortlöpande bevakning och inventeringsarbete i och omkring Angarnssjöängen bidra till kunskapen om fågellivet och miljön där, samt arbeta för att nödvändiga åtgärder vidtas för att bevara sjöängen som en värdefull rast- och häckningslokal. Gruppen är utifrån sin 30-åriga kunskap om Angarnssjöängen och dess miljö starkt oroad över förslaget att vid Okvista anlägga en övningsplats för Södra Roslagens Brandförsvarsförbund.
Till nuvarande ansökan för övningsplats har fogats en miljökonsekvensbeskrivning, MKB (Okvista Utbildningsanläggning. Anmälan enligt MB 9:6. Aros arkitekter). Brandförsvarsförbundet har dessutom framställt en ”informationsskrift” där man vill förklara varför just Okvista är det enda ställe där en brandövningsplats är tänkbar (Okvista Utbildningsanläggning – ett centrum för brandförsvarets utbildning och fortbildning. Varför, hur och varför just här). Redan då ärendet var aktuellt 2000 agerade gruppen mot att övningsplatsen anlades i anslutning till sjöängen. Vi framhöll den gången bland annat, att brandförsvaret inte kunde visa, att verksamheten på övningsplatsen inte skulle påverka Natura 2000-området Angarnssjöängen negativt. Vid den föregående ansökan hade övningsplatsen lagts kant-i-kant med Natura-området. Denna gång ligger den föreslagna övningsplatsen något längre bort, men fortfarande inom Angarnssjöängens tillrinningsområde och nära dess tillflöde Kvarnbäcken. Angarngruppen är inte emot en brandövningsplats som sådan, vi anser dock att den bör placeras på en plats där den påverkar miljön (negativt) så lite som möjligt. Natura 2000-området Angarnssjöängen har, som bekant, en artrikedom som gör den till den bästa fågellokalen i norra Storstockholm och till en av de intressantaste insjölokalerna i landet. Den valda platsen är därför olämplig eftersom Angarnssjöängen skulle kunna påverkas i en utsträckning som Miljöbalken inte tillåter (MB 6, 7 och 9 kap.).
En MKB ska redovisa alternativ till föreslagen verksamhet, såväl vad gäller plats som utformning, samt även redovisa alternativet att åtgärden inte genomförs. De valda platsalternativen har – förutom läget på Okvista – avfärdats helt kortfattat, vilket strider mot MKB-lagstiftningens bestämmelser. Utformningsalternativ nämns över huvud taget inte. Redan vid föregående prövning krävde Angarngruppen att en GIS-baserad analys skulle göras vad gäller andra möjliga lägen för en brandövningsplats. Detta har uppenbarligen inte gjorts, trots att det inte skulle kostat speciellt mycket. Argumentet att Okvista är enda möjligt läget i regionen kan alltså inte accepteras eftersom man enligt vår uppfattning inte lyckats göra detta troligt. Angarngruppen ställer sig tveksam till om verksamheten ”brandövningsplats” är förenlig med tillåtna verksamheter enligt kommunens detaljplan, där området är avsett för lättare industri. Det är, enligt vår uppfattning, inte självklart att en brandövningsplats skulle kunna klassas som lätt industri. Denna typ av verksamhet skulle sannolikt klassas som C-ärende enligt miljöbalkens 9:e kap., men enligt MKB-centrum SLU vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, finns det stora luckor i de listor som avgör till vilken kategori ett projekt skall föras. Dessa listor är alltför låsta vid befintliga typer av (industri)anläggningar och oförutsedda verksamheter hamnar därför utanför A- och B-listorna och blir därför automatiskt C-ärenden om inte länsstyrelsen kräver annat. Men då ett Natura 2000-område i detta fall kan komma att påverkas krävs ändå MKB enligt MB 7:27ff. Därför måste man ställa samma krav på denna MKB, kvalitet och innehåll, som en MKB för verksamhet enligt A- eller B-listorna. Den här behandlade MKB:n uppfyller inte dessa krav.
I MKB:n måste, förutom den egna verksamheten, övriga anläggningar/verksamheter som påverkar Natura-området redovisas (dvs. kravet på att redovisa de fakta som behövs för bedömning av påverkan [MB 6:7, 4:e st.]).
I en skrivelse från Svein Tryti, Åsta, sänd till Länsstyrelsens miljövårdsenhet i september 2003, redovisas de viktigaste påverkanspunkterna.
Sökanden måste göra troligt, att den tillkommande verksamheten inte på ett signifikant sätt skulle påverka sjöängen och dess biologiska kvaliteter. Då övningsplatsen delvis skulle komma att ligga på den tidigare Okvistatippen, som tidigare visats läcka metaller ut i Kvarnbäcken, skulle ett ökat läckage kunna bli följden genom den tyngd anläggningen har. Samtidigt tillförs till samma vattendrag (renat) lakvatten från den intilliggande Högdalatippen.
Bakgrunden till det senare resonemanget är följande: Vid den prövning av förlängt tillstånd för Högdalatippen, som gjordes i slutet av 1980-talet, kunde visas att lakvatten då hade vandrat genom jordmassorna till en punkt väster om bäcken (tippen ligger öster om denna), och detta skulle så småningom nå bäcken underifrån. Det är oklart vilket vatten som innehåller mest föroreningar – läckande grundvatten, eller utsläppt, renat, lakvatten. Oavsett vad som är fallet kan vatten från dessa källor få allvarliga följder för sjöängen. Från andra föroreningskällor, t.ex. vid Gillinge, kommer antagligen också föroreningar från den nedlagda tippen där, samt från en tidigare slamdamm som låg alldeles intill bäcken från Gillinge/Issjön.
Utöver detta förekommer en mycket omfattande hästhållning i Angarnområdet, vilket bidrar till kraftigt förhöjda halter kväve och fosfor i tillrinnande vatten, speciellt via det s.k. Lundbydiket. Kungl. Tekniska Högskolan gjorde i samband med ett licentiatarbete under 1980-talet en uppskattning av hur många hästar Angarnområdet skulle kunna tåla. Denna siffra är idag kraftigt överskriden. Gruppen har inga exakta siffror på antalet, men ridverksamhet har tillkommit på ett flertal gårdar, samtidigt som träning av tävlingshästar är mycket omfattande. Sjöängen fungerade vid KTH:s undersökningar som närsaltsfälla på sommaren, men läckte betänkligt under vinterhalvåret. Angarnssjöängens vatten tillförs Husaån och sjöängen tillhör därför Åkerströmmens avrinningsområde. Vi vill därför peka på att vattendraget i sin helhet faller under de bestämmelser om reduktion av närsalthalter som beslutats inom ramen för Helsingforskommissionens (HELCOM) bestämmelser.
Tillsammans med läckage från åkermarken innebär läckage från tipparna i området, att sjöängen utsätts för en mycket kraftig belastning av både närsalter och metaller/tungmetaller. En ytterligare belastning från en brandövningsplats skulle därför kunna få allvarliga följder för fågellivet i sjöängen. En helhetsbild av miljöpåverkande verksamheter i området saknas i MKB:n.
Den påverkan som, enligt MKB:n, utöver det ovan anförda kan komma att ske från brandövningsplatsen är genom buller, rök och lukt. Angarnssjöängen anses av Vallentuna kommun vara ett av dess främsta turistmål och det vistas nästan alltid människor i området. Den rök, som periodvis skulle söka sig ned i den lågpunkt i terrängen som sjöängen utgör, kan bli ett störande inslag. Också buller kan spridas i området, även om det redan är starkt bullerstört av trafiken på Angarnsvägen och av flygtrafik till Arlanda. Denna påverkan gäller naturligtvis i än högre utsträckning de personer, som bor i närheten av det tänkta övningsområdet.
I MKB:n (liksom i föregående MKB från 2000) görs jämförelser med brandstationen Viktoria i Uppsala. Vi vill därför påpeka den väsentliga skillnaden att Viktoria inte ligger i anslutning till något Natura 2000-område och att avståndet till närmaste våtmark – Övre Föret – är flera kilometer fågelvägen.
Om en analys skulle visa, att det verkligen inte finns alternativa möjliga lägen till Okvistaområdet, som uppfyller brandförsvarets krav på utryckningstider (vilka är styrande för platsvalet), måste enligt vår mening nollalternativet vara det som skall gälla. I detta ingår då, vilket sägs i MKB:n, bl.a. att som idag använda övningsplatsen på Rosersberg med de olägenheter som följer med att personal måste finnas som backup för övande station. Den olägenheten kanske är det pris som samhället måste betala för att inte Natura 2000-området ska påverkas i så stor utsträckning att man riskerar ett ingripande från Europeiska Unionens miljödirektorat, som på överstatlig nivå har att övervaka skyddet av Natura 2000-områden.
Jämfört med den förra miljökonsekvensbeskrivningen 2000, är dock den nu presenterade mindre vinklad – den förra var en ren partsinlaga. Dock ska påpekas att det på flera ställen i den nya MKB nämns att verksamhet eller påverkan är okänd. Speciellt oroande är en formulering på sid. 12: ”Då verksamheten är okänd är konsekvenserna för djur- och växtlivet svåruppskattade”. Därför bör länsstyrelsen kräva att dessa konsekvenser måste klargöras och – om detta inte är möjligt – att försiktighetsprincipen tillämpas (Rio-deklarationerna 1992). Inom Angarngruppen finns en mångårig kunskap om växt- och djurliv inom området, en kunskap som skulle kunnat vara ett faktaunderlag för en sådan bedömning, men som inte utnyttjats vid utformningen av MKB:n.
Anmärkningsvärt är även att kommunen och brandförsvaret vid förra tillfället, 2000, sände ut MKB:n till kringboende och till Angarngruppen, men denna gång valt att undanhålla den nya MKB:n för de berörda. Detta är allvarligt eftersom syftet med en MKB är att få till stånd en demokratisk beslutsprocess där allmänhet och intresseorganisationer kan yttra sig.
Angarngruppen kan inte heller hålla med om det lämpliga i att man som skadeförebyggande åtgärd föreslår att övningarna förläggs till vissa tidpunkter på året och dygnet: ”dagtid under höst och vår, då den externa störningen gentemot omgivningen är minst betydelsefull.” Tvärt emot vad MKB-författaren hävdar, är det alltid under vår och höst Angarnssjöängen fungerar som en väsentlig och unik mellansvensk rastplats för sträckande fåglar och att det just då vistas extra många människor vid sjöängen, eftersom de flesta fåglarna visar sig eller låter höra sig då. Detta gäller såväl i veckorna som under veckosluten, såväl dag som natt.
Angarngruppen hemställer, med stöd av ovanstående, att länsstyrelsen tar föreningens synpunkter i beaktande vid behandlingen av ärendet angående brand- och räddningsövningsplats vid Okvista i Vallentuna kommun.
Lars Frankenberg Ulf
Linnell
..