På morgonen 3 juni sjöng en fågel som först bestämdes till avvikande mindre flugsnappare vid Svista. Då fågeln hittats i grenverket visade det sig att det var en fågel tillhörnade släktet Phylloscopus. Sången var inte likadan hela tiden utan varierade över tiden. Eftersom det är känt att gransångare kan låta märkligt (se nedan), så kollades dräktkaraktärerna så gott det gick, eftersom fågeln alltid höll till i det övre granverket på björkar och tallar. Ögonbrynsstrecket gick långt fram mot näbben, tygeln var inte starkt framträdande, ryggen var helt jämnfärgad utan antydan till vingband, benen var ljusa (alltså ingen gransångare!). Fågeln föreföll första dagen helt jämnbrun på ryggen och ljus på magen. Senare noterades att dräkten hade viss dragning åt gult-gröngult i vissa vinklar.

Fågeln spelades in under en period på flera dagar, för att försöka fånga upp alla sångvarianter. Den klara tonen och distinkta anslaget stämde inte alls med lövsångare, ibland mer med lundsångare. Upplägget kunde ibland jämföras med det hos ortolansparv. I vissa sångstrofer avslutades strofen med en glad vissling. Andra gånger inleddes och avslutade strofen med ett antal surrande läten påminnande om en svala.

Fågelns sång har här komprimerats till en fil om ca 5 minuters längd. Delen fram till ca 3'50" spelades in den 6 juni, medan resterande del spelades in 3 juni. Vid det senare tillfället blåste det kraftigt, så filen är rensad på brus med en del andra underligheter i ljudet som följd (dock inte i sången). Inspelningqrna är ihopklippta av olika bitar, därför är det ofta inte rätt tidsavstånd mellan stroferna!

Vad är det för fågelart? Dräktkaraktärer och analys av sonogram talar för att det trots allt är en lövsångare, något som också skådare med lång erfarenhet har tyckt sig vara en riktig artbestämning efter att ha lyssnat på den här inspelningen. Men hur som helst måste detta exemplar sägas ligga långt från artens "normalsång".

På förmiddagen 3 juli larmades en osäker iberisk gransångare ut på Club300 BMS. Den hade hörts kvällen innan i Tärnanområdet, Brottby i Vallentuna kommun. På eftermiddagen 3 juli larmades fågeln ut som osäker iberisk gransångare, hörd vid Pukebybommen i Tärnanområdet. Jag och Ulf Linnell besökte platsen kl. 19 samma dag. Jag hade då turen att kunna spela in fågelns sång. Den stämde dåligt med iberisk gransångare tyckte vi, även om det fanns inslag av gransångarens "silp-salp" i sången, men lika mycket lät den som en felsjungande lövsångare. I sången var också invävt svaga "trrt trrt". Figuren visar en grafisk bild av en av fågelns strofer:

Figuren visar först två "silp" av samma typ som en gransångare har, därefter ett antal svaga "trrt" (motsvarande "perre perre" enligt Fågelguiden?). Den sista delen av strofen är lövsångarlik till intonation och tonhöjdsfall, men uppbyggnaden av ljudet är helt annorlunda än hos en lövsångare. På inspelningen kommer en strof som ínleds mycket gransångarlikt, för att sedan glida över i en lövsångarlik strof efter 25 sekunder. Noteras bör att även om det låter gran/lövsångarlikt är uppbyggnaden av ljudet helt annorlunda än hos "äkta" gransångare eller lövsångare (däremot är de två första ljuden i figuren av äkta gransångartyp!).

Efter diskussion på platsen och vidare analys vid datorn, blev den preliminära bestämningen korsning gransångare x lövsångare. Det finns dock en publicerad notis om "felsjungande" gransångare i Skåne. Det lyckdes då att ta DNA-prover på fågeln som analyserades både vad gäller arv på fädernet och mödernet och det visade entydligt att bägge föräldrarna varit gransångare av den sydliga rasen collybita. 2007 har liknande sång hörts i Norrland, i Skåne, etc., så frågan är om bägge raserna kan sjunga "fel" på detta sätt och vad det beror på, eller om det bara är den sydliga rasen.

Tyvärr har rapporterna till Svalan på exemplaret i Tärnanområdet tagits bort. Liknande kan ha skett med rapporter av osäkra iberiska gransångare från andra delar av landet. Frekvensen "felsjungade" gransångare kan alltså tyvärr inte undersökas såhär i efterhand.