Månadsrunda 4 januari

Program för våren och sommaren 2012.

Ny hemsida under uppbyggnad

Som ni kanske har märkt så uppdateras inte hemsidan så ofta. Det beror på att vi arbetar med en helt ny hemsida som vi hoppas ska var färdig i månadskiftet februari - mars. Arbetet med den nya sidan tar en del tid men förhoppningsvis leder det till någonting bra.
Mer information kommer när det närmar sig publicering.

Att ta sig kollektivt till och från Angarnssjöängen
Busslinje 625 har lagts ned. Nu är det inte längre möjligt att resa från Danderyds sjukhus till Örsta. Resan måste gå med Roslagsbanan från Tekniska högskolan till Vallentuna och därifrån buss 665 till Örsta. Alternativet är buss 676 från Tekniska högskolan eller Danderyds sjukhus till Brottby och därifrån buss 665 mot Vallentuna. Möjliga förbindelser presenteras på programsidan. Se också SL:s reseplanerare.

Nästa föreningsaktivitet:

Lördag 25 februari. Naturvårdsdag.
Onsdag 7 mars. Månadsrunda
Lördag 31 mars. Angarn/STOF-exkursion.

Nyheter:

Senaste föreningsaktiviteterna: Månadsrunda 4 januari, Månadsrunda 7 december och Månadsrunda 2 november

Hittar du inte en exkursionsrapport? Klicka på "exkursionsrapporter" i menyn till vänster och välj. Årets referat finns på startsidan, tidigare års rapporter hittas under respektive år.

Programsidan!

---

---

---

---

---

De senaste nyheterna

(29 augusti) Angarngruppen i DN

Angarnssjöängen och Angarngruppen finns med i dagens DN. Angarnssjöängen används som exempel på en bra rovfågellokal och en fin fågelsjö i en helsides artikel som handlar om att många svenska rovfåglar har en positiv populationstrend. Angargruppens kassör Stefan Paulin citeras i artikeln och han finns även på bild, blickandes ut från Midsommarberget. Tyvärr verkar artikeln inte finnas i nätupplagan.(CJS)

(29 augusti) Östra Lagnö. Nyhet i programmet

Den 10:e september är det dags att pröva på något nytt! Längst ut på Ljusterö ligger Själbottnas naturreservat, allmänt känt som Östra Lagnö. Dit åker vi gemensamt för att se vad som finns att finna i fågelväg. Vi letar igenom skogen och stränderna efter rastande sjöfåglar, hackspettar och andra småfåglar. Havsörn är i stort sett säkert och vem vet - kanske kan vi hitta någon bändelkorsnäbb? På vägen ut och tillbaka, stannar vid till vid Norets strandäng och letar vadare, kanske även lärkfalken visar upp sig. Samling sker vid Åsättra brygga 08.20, för gemensam färd med färjan och vidare till Östra Lagnö. Med bil följer man 276 genom Åkersberga, för att efter knappt 2 mil svänga vänster ner mot färjelägret (det är skyltat och inga problem att hitta). Med buss åker man från Danderyd 07.10, buss nr. 626, till Åsättra brygga. Enklast blir att åka med bussen över sundet, och sedan fördela eventuella busspassagerare i bilar. Anmäl ert intresse till anders.barkengren@gmail.com innan 6/9. Har ni några frågor kan ni ställa dem där, eller ringa mig på 070-4851645.

Anders Barkengren

/CJS

(9 augusti) Både Svart stork och Ägretthäger!

Idag har Angarnssjöängen haft besök av både ägretthäger och svart stork och de är förhoppningsvis kvar till imorgon. Båda arterna har setts tidigare i år, dock ej samtidigt. Den svarta storken är möjligen samma individ som besökte sjöängen tidigare under sommaren. /CJS

(8 augusti) Parkeringen vid Örsta utvidgad

Örstaparkeringen har breddats i delen närmast infarten. Anledningen är att det ska kunna gå att parkera och/eller vända bussar utan att behöva backa ut på gamla Norrtäljevägen. Den här utvidgningen har ältats i omkring tio år och alltid grundstött på att det skulle finnas fornminnen i backen som måste undersökas först. Till det har det inte funnits några pengar. Nu har dock en arkeolog tittat på backen och konstaterat att det inte finns några fornminnen här.

Det framgår av kartor från storskiftet under slutet av 1700-talet (som HGW gått igenom) att marken tidigare var en del av Södergårdens tomt. Så om det funnits några fornminnen, så har de försvunnit redan på 1700-talet.

Vi inom Angarngruppen är naturligtvis väldigt glada över att utvidgningen till slut kommit till stånd, inte minst eftersom buss 625 inte längre går på de tider då skådare är ute. Det har medfört att fler bussar än tidigare abonnerats till sjöängen och behöver parkeras och vändas utan att medföra trafikolycksrisker.

Arbetet med utvidgningen utfördes av Örjan Öberg och Hans Frölin och vi vill uttrycka vårt fortsatta stöd för dessa i arbetet med att reda ut de frågetecken kring utvidgningen som kan finnas kvar.

Gunnar Hesse och Hans-Georg Wallentinus ordf./v. ordf.
/CJS

(18 juli) Det visade sig att den svarta storken upptäcktes redan på kvällen den 22 juni. Den såg då av Klas Hjelm och så här skriver han själv om upptäckten:

Hej,
Vill rapportera en remarkabel obs vid Angarn sent i går kväll, 22 juni.

Jag gick ner mot sjön från Örsta kl 2215 denna vackra junikväll. Det var ännu ganska ljust; norrhimlen rosa och orange, vindstilla och tyst. Endast några koltrastar sjöng ännu.

Ca 2230 närmade jag mig Byksberget och såg några fåglar ute i den lillla gölen, några gäss och en större fågel, mörk. Jag gick försiktigt närmare. Tre hägrar stod i vattnet ganska nära den stora mörka fågeln och jag kan nu studera den bättre - det visar sig vara en svart stork! Jag tror knappt mina ögon men den är omisskännlig: ungefär lika hög som hägrarna, helt mörk på ovansidan och huvudet, ljus under, lång kraftig näbb. I det avtagande skymningsljuset kan jag inte avgöra näbbens färg, verkar mörkt grå.Skulle i så fall tyda på att det var en ungfågel. Benen däremot ser röda ut.

Efter en kort stund lyfter den tillsammans med två av hägrarna. Svarta storken flyger med mäktiga vingslag lågt över sjöängen västerut och försvinner någonstans bort mot Lingsberg.

Det var en sällsam upplevelse en ljus juninatt!

Hälsningar
Klas Hjelm

/CJS

(23 juni) En svart stork upptäcktes nu på morgonen vid Angarnssjöängen, den hittades av Stefan Paulin utanför Byksberget. Storken är kvar nu på kvällen och stannar förhoppningsvis ett tag till. /CJS

(23 juni)Björn Nordling spelade in en flodsångare vid Gävsjön natten den 22 juni. /CJS

(29 maj) En svartvingad vadarsvala upptäcktes på kvällen den 29 maj vid Lundbydiket. Den var kvar i omårdet vid skymningen, men uppehöll sig då på Kustasidan. Kan vara kvar måndag morgon! Detta är det första fyndet av arten i Stockholms rapportområde och naturligtvis också i Angarnsområdet! /HGW

(24 maj) Hermelin vid Angarnssjöängen. /CJS

(23 maj 2011) Nya webbmästare
Efter många år som webbmaster för Angarngruppens hemsida, lämnar jag nu över rodret till Calle Ståhlgren och Rolf Andersson. De är, precis som jag varit, intresserade av bidrag från er som är inne på sidan, såväl bild som text och ljud. Skicka i första hand materialet till Calle. Adressen finns längst ned till vänster på sidan.
Från början tillkom hemsidan som "Angarngruppens hämtsida", vilken fanns som en underflik på min egen hemsida på ABC-klubben. Avsikten var att det, som namnet antydde, skulle vara enkelt att hämta hem olika dokument från föreningen. Exempelvis artlistor, kartor osv. Med tiden blev det allt mer material, vi började lägga ut redogörelser för olika aktiviteter m.m. Till slut flyttades allt material över till den då nystartade angarnguppen.se och döptes samtidigt om till hemsida.
Hemsidan har allt sedan starten haft en mycket enkel arkitektur som togs fram av Tomas Wallentinus och är en mall som jag också fortfarande använder på min egen hemsida. En gundläggande tanke var, att den inte skulle vara så överlastad som många andra hemsidor, utan även de med gamla datorer och telefonmodem skulle kunna hämta hem material eller läsa på hemsidan utan att det skulle kosta skjortan (eller krascha datorn, vilket inte var alltför ovanligt på den tiden). Efterhand utökades hemsidan med flera undersidor som kunde nås via en meny till vänster.
Och nu är det dags att ta nästa steg. Jag kommer i fortsättningen bara att uppdatera vattenstånden samt lägga in någon "flash" om det blir bråttom någon gång. Jag önskar de nya webbmästarna allt gott.

(19 maj uppdaterad 23 maj) En aftonfalk upptäcktes på eftermiddagen den 18 maj och fanns kvar ännu 23 maj. Se vidare i Svalan. /HGW

(31 maj) Politiker och tjänstemän besöker Angarnssjöängen /CJS

(30 april) På Valborgsmässoaftons eftermiddag rapporterades en vit stork kretsa över sjöängen via C3 BMS. Fågeln landade utanför Stora Ekhammaren, men skrämdes upp av allt för närgånga skådare. Den kretsade länge på hög höjd, men gick så småningom ned på Södra maden. Mot kvällningen flyttade den till Kustamaden, där den uppenbarligen tillbringade natten. Jens Johansen lyckades få en filmsekvens av storken, när den födosökte nedanför Klosterbacken.

(19 april 2011, uppdaterat 4 maj 2011) Dagens hjälte är Tryggve Engdahl som vid halvelvatiden på förmiddagen hittade en amerikansk bläsand i sjöängen. Fågeln, en utfärgad hanne, höll till i det svårobeserverade området omedelbert norr om Lundbydiket och kunde först ses till och från inom detta område. Fågeln flyttade sig efter ett tag till de öppna vattenspeglarna på Kustasidan och uppehöll sig där då webmaster anlände till Byksberget. Den flög snart tillbaka till i närheten av Lundbydiket och visade då alla viktiga vingkaraktärer. Där har den hållit sig och den 4 maj var den fortfarande kvar i området. Fyndet är det fjärde i Uppland och blott det andra säkra i Stockholms rapportområde. Behöver det tilläggas att arten är ny för Angarnområdet? Eftersom vegetationen växer, blir det allt svårare att se fågeln, utom i samband med uppflog. Då och då kan den trots allt ligga helt öppet. Den håller mest till i området utanför och norr om Lundbydikets mynning, normalt tillsammans med vanliga bläsänder.

(3 april 2011, uppdaterat 18 april) Den 12 april träffade representanter för Angarngruppen Länsstyrelsen för att diskutera behovet av restaurering. Från gruppens sida deltog Gunnar Hesse och H-G Wallentinus. En prioritetsordning för åtgärder i sjöängen lades upp. Länsstyrelsen har f.n. inte pengar för en större restaurering.

(22 mars 2011, uppdaterat 3 april 2011) Björn Wallentinus hittade idag en halsmärkt 2k sångsvan vid sjöängen. Halsringen har numret 1E75. Fågeln märktes den 25 juli 2010 i Sīmaņu dīķis, Remte, Lettland, rätt väster om Riga. Fågeln stannade i Lettland till i november och rapporterades 28 december från Nederländerna. Sista Nederländska rapporten är från 13 februari i år.

(7 mars 2011, uppdaterad 22 mars 2011) Sly har röjts i sjöängen. Arbetet är nu avslutat. Nu återstår att se hur slyet reagerar på behandlingen.

(23 februari 2011) Nytt datum för fjärilsexkursionen i juli. Nytt datum är 16 juli.

(5 februari 2011) Angarngruppen har skickat ett brev till landshövdingen avseende behovet av förnyad restaurering av Angarnssjöängen. TIdigare har det gått en skrivelse till bl.a. SL om de försämrade förbindelserna med kollektivtrafikmedel från Stockholm.

(1 januari 2011, uppdaterad 8 februari 2011) Det finns minst sju rapporter om varg väster och norr om Rialavargarns revir. Den senaste är från 23 december då en ensam varg korsade vägen från Granby (öster om Angarn) och Sjöberg/Storgården. Den sågs då några hundra meter före bron över E18 från Granby sett. Varg har också setts vid Ekeby (söder om Brottby), i Brottby, vid Sjöberg, möjligen vid St. Stava, vid avtagsvägen mot Kårsta längs gamla Norrtäljevägen, samt vid Kyrksjön (S. om Norrtälje). Det förefaller alltså som om det kan finnas en strövarg i periferin av Rialareviret. Det skulle vara intressant med fler observationer av denna individ. Det kan tänkas att den kommer att ha skogarna vid Römossen/Långmossen samt Kårstaskogen som hemrevir ifall den blir kvar. Håll därför ögonen speciellt öppna i delar av Garnsbygden väster om Garnsviken. Både spår och direktobservationer är av intresse. Det kan röra sig om en hona, eftersom de som sett djuret nämner att den är liten. Kanske ytterligare en syster från Loka-reviet? Det har f.ö. setts lo mellan Rosenkälla och Stava. Uppdatering 8 februari. Inga rapporter om varg på västra sidan av Garnsviken under de senaste veckorna. I vargreviret har sex djur spårats. Parningssäsongen bör vara inne nu och till i slutet av februari. Kanske chans att höra dem yla i skogarna?
Det finns en rapportsida på Internet för rapportering av rovdjur: http://ab.rovobs.se. Tanken är att denna kanal ska användas parallellt med rovdjurstelefonen och kanske på sikt ersätta den.

(6 december 2010) Nu finns alla styrelsemedlemmar på bild! Klicka på "Styrelsen" i menyn till vänster. Styrelsemedlemmarna fanns förut listade under "Kontakter", men är nu borta därifrån.

(29 november 2010) Den nya angarnartlistan är nu tryckt. Den finns i informationslådorna runt sjöängen. Listan tar upp alla 276 arter som setts i Angarnområdet de senaste 30-40 åren. Listan i PDF-format kan hämtas här. Dessutom har exkursionsartlistan uppdaterats. Kan hämtas här.

(16 mars 2009). Inventeringsläget för atlasinventeringen har uppdaterats.

Tidigare nyheter.

Efter en tur genom skogen (med flera myggor, men få fåglar!) blev det så dags för den andra kaffestunden och artgenomgång. 37 arter blev det så småningom (inklusive gråsparven vid Örsta på sluttampen) och det är ett prydligt novemberrekord för onsdagsrundan. Genomsnittet tidigare låg på 33 arter med 2008 och 2010 som tidigare toppår med 34 olika fågelarter. Den fullständiga listan kommer här: Dagslista.

… och så hade vi ju hermelinen också!

Nyfiken Hermelin!

Gunnar Hesse

En delvis varm och solig september har gjort framför allt vissa växter något konfunderade, blommande violer exempelvis. Så Karlfeldt har i år mer rätt än på mången god dag: "den vår de svage kallar höst". Även denna onsdagsmorgon var vädrets makter på ett strålande humör, inte brittsommar precis, men sol och så småningom god värme var utmärkta exkursionskamrater!

Exkursionsdeltagare i höstsolen.

Anders Barkengren var dagens ciceron för det tjugotal personer, som mött upp och under hans ledning begav vi oss i väg med hällristningsbacken som första etappmål. Måttligt med fågel här, så tältplatsen fick snart bli nästa stopp och här begåvades vi med bland annat både bergfink och bofink. På den fortsatta vägen mot Midsommarberget gladde en förbiflygande trädlärka oss speciellt och väl inne i hagmarken före själva berget observerades tofsmes, trädkrypare och en förbisusande duvhök.

Rikligt med vatten i sjöängen förenklade skådandet från bergets topp och ett flertal andarter kunde noteras, exempelvis bläsand, knipa, kricka, skedand och snatterand.

Kaffepaus blev det så tillsammans med kossorna i hagmarken söder om Byksberget. Vilket väder! Nåja, här kunde vi ju inte sitta hela dagen, så av bar det fortsatt västerut. Fyra flygande sädgäss vid Byksberget och så en blå kärrhök från lundbydikstrakten blev speciellt uppskattade nya arter för dagen.

Fallet träd med holk.

Grävlingholmen, Broholmen, Klosterbacken och sedan en tur väster om backen och genom skogen blev nästa sträckning. En hel del småfågel, men ingenting extraordinärt. Men myggfritt var det, vilket var underbart och dessutom hittade någon mykologiskt bevandrad en riktigt fin och prydlig biskopsmössa.

Biskopsmössa.

Tillbaka vid Klosterbacken kom påtåren och artgenomgången, varefter några tog den långa vägen hem via Skesta hage och Hackstakullen och andra åter vände på klacken och tog samma väg tillbaka. Den förra gruppen belönades framför allt med varfågel.

Artgenomgång i Klosterbacken.

Hela 53 arter skrapades det ihop och det är oktoberrekord och det med ordentlig råge. Snittet de tidigare fem åren ligger på 46 arter och med 2006 som tidigare toppår med 48 arter.

Fåglarna gav Karlfeldt rätt!

Gunnar Hesse

Champignon

Blåst och regn – regn och blåst! Det blev septemberrundans signum, åtminstone vädermässigt. Men hindrar det våra fågelskådarsugna angarniter? Icke! Tretton för ändamålet välklädda personer kom till Örsta för månadens gemensamma runda.

Skådare i höstrusk.

Från själva toppen av berget kunde vi sedan räkna in ganska mycket änder och gäss, men på vadarfronten var dock sämre. Bläsand, kricka, stjärtand, skedand och naturligtvis grågås samt ett par svartsnäppor och några enstaka enkelbeckasiner. Därefter tog vi högersvängen mot Hackstakullen och inte minst därför, att kaffetarmen började göra sig påmind och då blev fågeltornet en lämplig lokal. Bra, att det har något existensberättigande även nu för tiden!

Kaffe i fågeltornet.

Röd flugsvamp.

Därefter var Lundbydiket den givna destinationen med framför allt blåhake som målart och tack så mycket, där fanns den med i alla fall tre individer. Gulärla och törnskata kom också med på listan och så en spovsnäppa, som kom sträckande rakt över våra huvuden och med den goda smaken att ropa till med en vänlig hälsning just, när den passerade. Lundbydiket fick bli den västra vändpunkten och med en liten avstickare upp på Byksbergskullen (med ropande spillkråka) återvände vi sedan mot Örsta och artgenomgång och påtår under de skyddande taken vid rastplatsen.

Åkergroda.

Det blev i alla fall 44 arter trots det miserabla vädret, vilket är klart sämre än septembersnittet på 49 arter, och så blev det ju dessutom en grodart och många svamparter, som kunnigt artbestämdes av vår mykologexpert Karin. Tack för det!

Hela artlistan finner Du genom denna länk Arlista 7 september

Gunnar Hesse

Den i våra trakter torra och varma sommaren fortsätter och när vi samlas på morgonen den 3 augusti för sensommarens månadsrunda sken solen och kvicksilvret var redan en bit över femtongradersstrecket. Hela 18 personer kunde vi räkna in och det seriösa fågelskådandet kom i gång direkt vid Örstas Naturum, särskilt sedan någon skarpögd först hittat ett par korpar och sedan ett par gökar på staketet bort mot sommarstugeområdet. Skulle detta bli årets sista gökotta (även om timmen kanske var något sen ur ett otteperspektiv)?

Till sist styrde vi så kosan mot Midsommarberget och utbytet blev också här riktigt gott med bland annat två sträckande kustpipare (nytt angarnkryss för flera inklusive undertecknad), svartsnäppa, gluttsnäppa, brushane, vattenrall (en adult och en pulli), trana, sträckande storskarv, domherre och fyra unga, födosökande tofsmesar. Vi mådde riktigt gott i solskenet och värmen på berget (det blev så småningom 24 grader) och dessutom med dagens första kaffepaus blev avmarschen något sen, men slutligen tågade vi i väg mot Byksberget. Här var dock fågelaktiviteten något begränsad i och kring den lilla vattensamling, som ännu fanns kvar efter sommarens torka. Nåja, en mindre strandpipare fick väl ändå duga!

Snabbt vidare mot Grävlingholmen, där vi kunde beskåda en amiral på nära håll. Flera andra dagfjärilar blev det för övrigt under promenaden: sorgmantel, nässelfjäril, citronfjäril och rapsfjäril och någon oidentifierad pärlemorfjäril.

Broholmen och sedan skogsområdet vid Klosterbacken blev nästa etappmål.

Många rovfåglar, som tycktes gilla termikvindar och annat, blev det under dagen: ett tiotal ormvråkar, flera lärk- och tornfalkar, ett par fiskgjusar och så naturligtvis brun kärrhök, där vi kunde räkna in fyra individer.

Klosterbacken blev vändmärket för dagens utflykt och här gjordes så den preliminära artgenomgången. Återtåget belönades sedan med en gök på nära håll på Grävlingholmen och därtill några nya arter, bland annat både grå och svartvit flugsnappare samt skogssnäppa och därmed slutade dagens fågelsaldo på hela 56 arter, vilket är något bättre än snittet för de senaste åren (55 arter), men lite sämre än fjolårets 58 arter i ett erbarmligt väder.

Hela artlistan finner Du genom denna länk:Månadsrunda 3 augusti

Gunnar Hesse

Dags för andra gången gillt: utflykt i Skesta hage med fokus på dagfjärilar och blommor. Lördagen den 16 juli anordnades en repris av förra årets framgångsrika exkursion. Ett tjugotal personer hade hörsammat kallelsen och samlades vid parkeringen vid Skesta hage vid tiotiden. En av fördelarna med studier av dagfjärilar och växter är att de kan kombineras med sovmorgon! Väderförutsättningarna var nog lite sisådär med ganska molnigt väder, men lite längre fram på förmiddagen sprack så molnen upp åtminstone delvis och solen tittade stundtals fram. En bra kombination för fjärilsskådning! Då speciellt blåvingar, men också pärlemorfjärilar, kan vara mycket svåra att artbestämma i fält, så blev gruppen försedd med några fjärilshåvar. Alla infångade fjärilar släpptes naturligtvis fria efter skonsam och snabb identifiering. Dessbättre hade vi åtminstone en ung och rask yngling med i gruppen, som kunde förse oss lite äldre och mindre flyfotade med gott material. Både svartfläckig blåvinge och ängsblåvinge kunde hittas tack vare honom. Stort tack igen!

Hela femton olika dagfjärilsarter kunde vi till sist summera till och det måste anses vara ett riktigt, riktigt gott resultat: mindre tåtelsmygare, rapsfjäril, ängsblåvinge, puktörneblåvinge, svartfläckig blåvinge, ljungblåvinge, vitfläckig guldvinge, älggräspärlemorfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril, ängspärlemorfjäril, skogsnätfjäril, pärlgräsfjäril, kamgräsfjäril, luktgräsfjäril och skogsgräsfjäril. Därtill den inte helt vanliga nära släktingen, nämligen den dagflygande nattfjärilen (!) sexfläckig bastardsvärmare. Ett klart större antal arter än förra årets tolv (plus bastardsvärmaren då också)! Mycket glädjande, dock var antalet individer av varje art inte speciellt stort.

Väl framme vid parkeringen igen kunde några av oss avnjuta den mycket vackra gräsgröna guldbaggen (en skalbagge), som hade den goda smaken att vila upp sig på en av deltagarnas bilar.

En lyckad förmiddag i Skesta hage!

Gunnar Hesse

Månadsrundan i juli brukar vara varm och skön. Så var det även detta år. Vid starten låg temperaturen på +18 och den förväntades stiga en del, så planen var att ta det lite lugnt och inte vandra alltför långt.

Vi var 12 deltagare som startade med Tryggve som dagens värd. Redan på väg ned mot sjöängen kunde en av dagens målarter, bivråk, prickas av. Den visade upp sig pedagogiskt när den under en bra stund kretsade över sjöns norra sida.

I hagen upp mot Midsommarberget blev vi stannandes en ordentlig stund. Det kanske inte kryllade av fågel, men gott om dem var det. Gissningsvis hade en mängd insekter vaknat upp i solvärmen och de blev nu mat åt många bofinkar och mesar. Dessutom kunde någon enstaka svartvit flugsnappare, grå flugsnappare och trädkrypare noteras. Fåglarna var alltid i rörelse upp och ned från marken till träden och buskarna så det krävdes både tålamod och snabbhet i hantering av kikarna för att hinna med att arta dem. Här började också ett av dagens teman, nämligen artbestämning av ungfåglar. Mer av detta följde senare under dagen.

Efter en stunds koll från Midsommarberget bar det av till Byksberget. Härifrån kunde vi bl.a. se en mindre strandpipare, några grönbenor, en rödbena samt ett antal unga tofsvipor. Bland de senare kunde både någon riktigt ung (dununge) och en nästan vuxen noteras. Andra ungfåglar som här skapade en hel del diskussioner, var sädesärlor och gulärlor.

Kaffe intogs på Grävlingholmen med utsikt över framförallt Södra maden. Ute på åkern bland tistlarna kunde en del rörelse anas. Tubarna avslöjade att det rörde sig om, som man redan kunde gissa, steglitsar. I detta fall var det ytterligare exempel på 1k-fåglar.

Smultron?

Vandringen fortsatte mot Klosterbacken som rundades utan att någon anmärkningsvärd fågelobservation kunde registreras. Största behållningen var nog istället de smultron som flera av deltagarna kunde stoppa i sig. En andra kaffepaus togs i skuggan av en björk vid alkärret varefter vi vände tillbaka mot utgångspunkten. Efter ytterligare ett kortare stopp på Midsommarberget avslutades dagens månadsrunda lite före kl. 14.

Antal observerade arter blev 56, att jämföra med fjolårets 62.

Stefan Paulin

I år hade osedvanligt många skådare samlats vid Örsta för nattens rundtur i Uppland. Klockan 21:30 fanns nästan 30 personer vid parkeringen för att tränga ihop sig till så få bilar som möjligt. Det blev ändå en karavan på åtta bilar under ledning av undertecknad.

Upplägget av kvällens, nattens och morgonens program styrdes av när på dygnet "målarterna" kunde förväntas vara aktiva. Första anhalten blev därför Fysingen, där vi ställde bilarna vid Åholmen för att vandra på spången upp till fågeltornet. Målarter var rördrom och trastsångare, av vilka trastsångaren inte lät höra något ifrån sig. Däremot sågs svartsnäppor bort mot Ströms mad och rördrommen tutade som pliktskyldigast ute i vassen. Morkullorna drog i skogskanten och längs spången hade rörsångarna börjar sjunga, medan sävsångarna fortfarande klarade struparna. Näktergal fanns naturligtvis i flera exemplar.

Nästa stopp var lokalen Starrmossen (ofta kallad "Arlanda"), där det finns nattskärra. Klockan var redan 23:20 när vi kom dit och det hade tyvärr börjat blåsa upp en del. Trots det spelade två nattskärror ett kortare tag.

Nu följde en längre trasportstäcka på smala vägar förbi Kimsta, Markim, Orkesta och fram till 300 meter norr om Frösunda kyrka, där det sjungit en kärrsångare för några dagar sedan. Till vår glädje var det full fart på fågeln, som kunde lyssnas in av alla på nära håll, eftersom den satt alldeles intill vägen. Ett par hornuggleungar tiggde mat vid en gård väster om kyrkan.

Jag hade tänkt ta nattens fikapaus vid Lövås, Hederviken. Vi stannade först vid Tarbykorset för att chansa på vaktel, men det var tyst där. Så vi fortsatte till Lövås, där vi körde ned till kanten av Hederviken. Tyvärr inga kornknarrar, vilket är mycket märkligt, eftersom det här är den kanske bästa lokalen i Vallentuna kommun. Inget annat heller, f.ö. Efter en smörgås och en kopp kaffe "skannade" jag Hederviken med hjälp av parabolmikrofonen och fick napp på en gräshoppsångare som satt långt söderut. Ibland knappt hörbar ens med parabol och bara den mest skarpörade lyckades höra fågeln.

Nu vidtog åter en ganska lång förflyttning upp till Ekebyholm NO om Rimbo, där det funnits en busksångare en längre tid. De som var först ur bilarna tyckte sig höra den ett kort tag, men sedan var den tyst. Desto större liv var det på rör- och sävsångare. Även två vaktlar hördes mellan vägen och ekonomibyggnaderna.

Några valde nu att avbryta exkursionen, eftersom klockan redan var framåt två på natten. Resterande styrka körde till Brottby, där ytterligare några avvek. Fyra bilar åkte en snabbrunda till Brollsta för att försöka få höra den kornknarr jag upptäckt vid Norrsjön några dagar tidigare, men den var tyst, eller hade dragit iväg. Däremot hördes en märkligt sjungande trädpiplärka. Iväg till Stora Benhamra där jag vid tidigare rekognoscering hade hört gräshoppsångare. Och den bjöd verkligen på sig själv. Flera av deltagarna behövde dock parabolen för att kunna höra den ordentligt. Nu avvek ännu några deltagare och det knappa dussin som var kvar, körde in mot Stockholm men tog av mot Lidingö för att om möjligt få höra den lundsångare som hittades där under fredagsförmiddagen.

Vi gick uppför Lidingöloppets ökända "mördarbacke" i Sticklinge, där en svartmes sjöng fint. Efter ett tag kom vi på att den var lite väl slipad i sin sång och lite längre fram kunde den särskiljas från den lundsångare som höll konsert lite längre fram. Nu hade klockan hunnit bli fyra på morgonen. Lundsångaren sjöng ihärdigt, gärna från toppen av en gran som stod intill spåret. Fågeln blev nytt Sverigekryss för åtminstone tre personer i gruppen.

Nöjda med natten drog vi tillbaka hemåt. För egen del var jag hemma klockan fem. Trots att en del målarter hade missats (det blir alltid så på rundorna), måste nattrundan ändå betraktas som mycket lyckad med sex funna målarter (rördrom, nattskärra, kärrsångare, vaktel, gräshoppsångare och lundsångare) och tre missade (trastsångare, busksångare och kornknarr).
Skrev och ledde gjorde

Hans-Georg Wallentinus

Den 2 november 2005 anordnades Angarngruppens månadsrunda för första gången efter en idé av Ulf Linnell, då boende i Täby och mycket aktiv styrelsemedlem. Konceptet har hållit och är nu en småhelig punkt i många dagledigas kalendrar. Den 1 juni var det så dags för den 68:e rundan (om mina beräkningar stämmer) och dagen till ära kunde vi hälsa Ulf, som sedan flera år bor i Linköping men fortsatt är en hängiven medlem i föreningen, välkommen till Örsta tillsammans med ytterligare 19 skådarsugna personer.

Ett par dagar tidigare hade uppståndelsen varit stor kring sjöängen, då ännu en för området ny art hade observerats, nämligen den svartvingade vadarsvalan. Dessvärre var den sista noteringen på Svalan klockan femton dagen innan, så hoppet var nog ute att vi skulle kunna "hänga in" den under vår onsdagsrunda. Och så blev det, det vill säga någon vadarsvala lyckades vi aldrig hitta.

Efter mönstringen vid Örsta tog vi dock för säkerhets skull under Stefan Paulins ledning direkt sikte på Byksberget och Lundbydiket, men som sagt vadarsvalan lyste definitivt med sin frånvaro. En småfläckig sumphönas sång fick bli trösten!

Kaffepaus vid Grävlingholmen och sedan fortsatt promenad via den nya spången till Broholmen och sedan väster om Klosterbacken genom löväng och sedan barrskog. Grå flugsnappare, trädpiplärka, törnsångare, grönsångare och rödvingetrast muntrade upp promenaden förutom Adam och Eva och en klöverblåvinge, som är en av sommarens tidigaste blåvingearter. God tillgång på mygg i barrskogen gladde väl inte direkt oss människor, men torde borga för stora barnaskaror hos de insektsätande fåglarna. Inget ont, som inte för något gott med sig!

Nu satte regnandet i gång på allvar, men efter en stunds överläggning vid Gyllingdungen, bestämde vi att trotsa vädrets makter och tappert kämpa vidare. På norrsidan "hittade" vi sedan lärkfalk, vattenrall och skogssnäppa samt en gök, som ihärdigt underhöll oss på nära håll med sin sång vid Stora Ekhammaren. Och nu sken solen!

Stärkta av påtår i Skesta hage fortsatte vi därefter österut via Utloppet och Hackstakullen. En ensam sträckande backsvala blev det angenämaste tillskottet.

Vår genomgång resulterade slutligen i jämna 70 arter, som var klart lägre än fjolårets rekordnotering på 79 arter, men definitivt bättre än de senaste årens genomsnitt på 66 arter. Månadsrundan lever i högönsklig välmåga kunde Ulf och vi andra konstatera!

Hela artlistan finner Du genom denna länk: Månadsrunda 1 juni 2011.

Gunnar Hesse

Söndagen den 28 maj var det åter dags för Stockholm Marathon och Angarngruppens svar på denna, nämligen kvartsmaran från Lindholmen till Skesta hage, en promenad på cirka tio kilometer. Inte lika många deltagare som marathonloppet tack och lov, men i alla fall sex förväntansfulla personer samlades vid halvåttatiden på morgonen vid Lindholmens järnvägsstation. Kjell Eriksson, som känner till denna rutt som sina egna innerfickor, var utflyktsledare.

Efter själva gården tar det mer öppna landskapet vid och här hittades typiska fågelarter som sånglärka, ladusvala, törnskata, törnsångare, steglits förutom ett flertal ring- och skogsduvor, men dessvärre lyste ortolansparven helt med sin frånvaro (här var den säker som häckare för några år sedan). Efter Smedstorp och en välförtjänt kafferast bar det så av in i barrskogen, ömsom tall, ömsom gran och ibland mer eller mindre nya hyggesområden. En uppstött morkulla, spillkråka, trädpiplärka, dubbeltrast och domherre blev de mest spännande tillskotten till artlistan och nästan framme vid Lappdal kunde vi också lägga till både tofsmes och talltita. Väl framme vid gården upptäckte någon i gruppen en vadare, som satt uppflugen på en telefonstolpe och som till slut kunde artbestämmas till en skogssnäppa. Så brukar vi inte se den! En kort tur in i Skesta hage fick bli "finale grande" på denna mycket lyckade exkursion, där påtår och artgenomgång stundade. En bivråk fick sätta pricken över själva i:et och fick slutsumman att landa på hela 65 arter, vilket får anses vara mer än väl godkänt, särskilt med tanke på att sjöängen med sina speciella arter inte ägnades någon kraft. Bland övriga djur kunde vi för övrigt notera både vinbergssnäcka och dovhjort. Nöjda med att vi valde Lindholmen snarare än Stockholm Marathon tog gruppen lördagsledigt!

Lördagen den 21 maj samlades drygt 20 personer vid Vada kyrka för att titta på de växter som kommit upp på Vadakullarna. Exkursionen var ett samarrangemang mellan Össeby hembygdsförening och Angarngruppen. Dessutom deltog ett antal personer som hittat annonseringen av programpunkten i lokalpressen. Det blåste ganska kallt, men solen sken.

Några backsippor blommade fortfarande, trots det sena datumet. Andra växter som nu kommit i blom medanför den första kullen var t.ex. den gulblommiga vårfingerörten. Vi skulle senare också hitta släktingarna femfingerört och blodrot. När vi tittade ut över fälten upp mot kyrkan och vägen syntes tydligt hur stora gödselgivor som olika fält fått. Där det var som mest välgödslat lyste det av en tät matta maskros, medan den var glesare där gödselgivorna varit mindre. På den betade marken inom fornminnesområdet fanns knappast några maskrosor alls. Dessa maskrosor infördes ursprungligen till Sverige som en tidig variant av sallad. De späda bladen av maskros kan ätas som sallad, speciellt om maskros-sängen kupas som man gör med potatis eller sparris. Sekundärt har arten sedan spritt sig över landet. Närmast första gravkullen hittas en för landet inhemsk maskrosart, sandmaskros. Den är betydligt mindre än sin ogrässläkting och har djupt flikiga blad. Fröna är rödaktiga medan ogräsmaskrosorna har ljusbruna frön.

Floran på kullarna är helt olika på syd- resp. nordsidan. På sydsidan dominerar en lågvuxen, örtdominerad flora, medan det på baksidan – som är mindre solexponerad – är en dominans av lite mer högvuxna gräs. Trots det växer det en del torkhärdiga gräs även på sydsidan som ängshavre, fårsvingel och stagg. Mattorna av backtimjan är omfattande, men det tar ännu någon månad innan den blommar. Här växer också vanlig ljung, som är starkt anpassad till torra miljöer. En rätt högvuxen korsblommig art, som var en ny bekantskap för många, var rocktentrav som växte på flera ställen.

På kullarnas sydsidor finns en del partier där det sandiga underlaget kommer fram. Här finns många sandlevande insekter, t.ex. sandbin och andra grävande steklar. Något exemplar grön sandjägare, en vacker skalbaggsart, hittades också. En rödlistad växtart som växer på eller mellan kullarna är kattfot. Den växer både här och där. Arten är beroende av att inte högvuxna gräs tar över. Vi lyckades bocka av både gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol inom fornminnesområdet. Kattfot kan annars vara lite svårfunnen, eftersom den minskat så starkt från då Evert Taube skrev om Sjösala äng.

Inom det växtgeografiska forskningsområdet skiljer man mellan olika typer av ängar. På kullarnas sydsidor finns torrängen, på nordsidorna en något mindre torr äng och väster om kullarna en frisk äng med betydligt mer högvuxen flora dominerad av flera högvuxna gräsarter, men också en del älgört. På östsidan om kullarna, ned mot Husaån, finns en fuktäng med dominans av älgört, grenrör och starrarter. Den här miljön brukar vara hemvist för gräshoppsångare (vilken också sjöng härifrån i början på juni).

Fikat tog vi i vindskydd av en av kullarna, med utsikt mot fuktängen vid Husaån. Vi kunde mellan tuggorna bl.a. lyssna på göken som gol i närheten.

Ledde och skrev gjorde

Hans-Georg Wallentinus