Vilken vinter! Januarirundan satte köldrekord med temperaturer kring minus 25 grader och nu kunde vi notera gott och väl en halv meter snö runt Angarnssjöängen, förmodligen rekord det också. Solen hade i alla fall orkat masa sig upp lite tidigare, så nu var vi tillbaka till den normala starttiden, dvs. klockan halv åtta. Nio fågelskådare samlades i gryningen på ladugårdsplanen vid Örsta och efter en del diskussion enades vi om att ta skogsvägen ner mot sjön. Efter Örstaskogen vek vi därför av mot hällristningen och strax innan dess över åkermarkerna mot tältplatsen. Inte en själ hade valt denna väg på mången god dag, så därför blev det jungfrulig snömark, som vi beträdde med kraftigt höjd puls som resultat efter ett (litet) tag. Inte avtog pulsen, när vi hörde det välbekanta kraxandet av en korp och där kom den också snart inom synhåll. Så en till och en till och inom kort var nästan hela korplaget där på väg från sjön och söderut. Tio korpar räknade vi in (ett korplag har väl elva spelare…). Imponerande!

Nöjda med denna flyguppvisning pulsade vi vidare från tältplatsen och mot det stora skogspartiet. Var stigen befann sig kunde vi bara ana och mer än en gång var åtminstone jag, som tagit befälet och gick först, utanför stigen med snö en bra bit över knäna som påföljd. Skönt att så småningom komma in i skogen, där grenverket haft en delvis skyddande effekt mot snön, så något (allt är relativt!) lättare blev promenaden. Det var dock en skriande brist på fåglar där; en större hackspett och någon enstaka mes kunde registreras. Välbehållna nere vid sjön kunde vi dock notera både ett par sidensvansar, några mindre korsnäbbar och en stor flock (uppskattningsvis ett hundratal) björktrastar, som stundtals frukosterade på rönnbär och däremellan oroligt lyfte och flög omkring till synes utan plan.

Dags för kaffepaus utan några protester! Vi var nu någonstans mellan tornet och Hackstakullen och den mödosamma marschen belönades med vila och förplägnad. Välförtjänt och efterlängtat! Vi bestämde nu att splittra gruppen. De konditionsstarkaste och djärvaste valde att fortsatta strapatserna mot Skesta hage via Hackstakullen medan vi andra (undertecknad inkluderad) beslöt att traska tillbaka till Örsta för att bilburna ta oss till samma hage.

De tappra belönades rikligt med duvhök vid Skesta hage och varfågel bort mot Ekhammaren, medan de försiktiga åtminstone fick några gulsparvar vid en fågelmatning vid Örsta. Återförenade i Skesta hage bjöd fågelmatningen på mindre korsnäbb, entita, större hackspett, gulsparv, koltrast, nötväcka, pilfink, blåmes och talgoxe. Den efterföljande artgenomgången summerade dagens skådande till 18 arter. Acceptabelt får man väl tycka, eftersom snittet de senaste fyra föregående åren just varit 18 arter. Det har dock varit en stor variation med 12 som bottennapp år 2008 och hela 23 arter förra året.

Skesta hage blev slutstationen och med all snö omkring oss kunde vi konstatera, att det blir några intressanta vårflodsveckor (och knoppningstider) att se fram emot vid Angarnssjöängen.