Ugglekväll med norrskensflammor

Mitt i den mörka skogen står en lång rad tysta människor på en oplogad skogsväg. Klockan är runt sju och en vacker solnedgång avlöses av nymånens sken. Ett svagt trampande och klädprassel stör 40 lyssnande öron. Blodet susar, flygplanen brusar och så – någon pekar med hela armen och ett breda leenden sprider sig i leden. Där är den. Pärlugglan! Några skakar på huvudet för att höra bättre. Ugglan tystnar, men plötsligt ropar någon “norrsken”. Stora gröna gardiner med röda inslag sveper över himlen. Då och då hörs en sparvuggla svagt och långt i bakgrunden en kattuggla. För några blir det flera X i Angarnlistan. Svalan och hemsidan fungerar effektivt. Se mer i det tidigare inlägget.

Pärluggla vid Angarn

Igår kväll upptäckte Micke Johansson två pärlugglor vid “andra hygget”. För er som har för avsikt att leta ikväll; tänk på att inte gå för långt ner efter “Y-korset”. Den spelande ugglan satt relativt nära vägen och det vore dumt att skrämma den. Kommer man när det fortfarande finns ljus kvar, kommer man se en upptrampad plats (där stod vi lyckliga som hörde ugglan igår). Längre ner behöver man inte gå, men man bör lyssna ordentligt, då ljudet är svagt om ugglan hoar “åt fel håll”.

Anders Barkengren

 

Åh så härligt – sjungande gulsparv på marsrundan.

Här kommer rapporten från marsrundan, men läs gärna inläggen under rubrikerna längre ner. Isvarning! och Nya programpunkter.

Sjungande gulsparv, åh så härligt! Och gulsparven sjöng för oss ett flertal gånger under vår månadsrunda 6 mars 2013. Dagens ledare Tryggve Engdahl visste vilka observationer som gjorts vid Angarnssjöängarna den senaste veckan och vad som kunde förväntas. Dagens upplägg var att gå runt sjön.

Redan vid vår samlingspunkt fd Naturrum, Örsta så började vårtecknen bockas av. På gärdena vid Lundbydiket gick fyra grågäss och ett sångsvanspar kom inflygande. En ensam tofsvipa triggade oss att söka efter flera. Vi fann två till innan gruppen på 25 personer (56% män) drog sig ner mot matningen vid Midsommarberget.

2013 03 06_3354

Foto: Karin Hendahl

Skådarstoppen på väg mot Midsommarbergets matning gav inte något men vid matningen var gulsparven igång med sin sång från asp och björk, grönfinken svirrande från björktoppen och bofinken från grantoppen. Nötväckorna lät höra sin stämma från flera håll. Också en svartmes observerades vid matningen men ingen större hackspett.

Midsommarberget var nästa tubuppställning. Tofsvipor och grågäss vid Lundbydiket men ingen varfågel så långt drygt 20-talet tubkikare kunde se.

Efter Midsommarberget gick vi på bred front genom skogen ner mot fågeltornet. Längs skogskanten försökte vi lyssna in kungsfågel, men nej. Ingen kungsfågel hördes.

En grupp på tre deltagare (varav minst en med hög iskunskap)  tog en genväg över isen vid “Volgakröken”. Mittfåran hade decimeterdjup issörja över isen så det tog sin tid att nå över till Skesta Hage. Hela sällskapet som gått runt Hackstakullen och Utloppet hade noterat att genvägen innebar vissa betänkligheter.

2013 03 06_3359

Foto: Karin Hendahl

De bevingade matgästerna vid Skesta Hage lät sig beskådas i lugn och ro samtidigt som vi öppnade ryggsäckarna för att duka upp vår 1:a fika.

IMG_0547

Foto: Rolf Andersson

PLÖTSLIGT var det ORO vid fågelmatningen. En sparvhökshona slog till! Utan byte dock men cirklade runt området några varv – och vi fick fina tillfällen till sparvhöksobservation. När hon försvunnit ur sikte kommer nästa utrop – duvhök! Även här fick vi fina möjligheter till skådning.

På vandringen mot Stora Ekhammaren är det några som hör en trumpetande domherre. Andra skärskådar diken och barmark noga, i hopp att hitta någon tidigt beckasin. Sökningarna gav inget napp men det var ett bra tips. Hela sällskapet samlas och skådar trädkryparen, som med blotta ögat mera ser ut som en brun mus mot den skrovliga trädstammen. Till stor glädje får vi även lyssna till några sångstrofer.

Vid Kusta delas gruppen ånyo. En grupp går över isen mot Midsommarberget. Den andra gruppen fortsätter mot Klosterbacken. Från Klosterbacksgruppen ropas ormvråk ut. Vråken attackeras av en kråka.

IMG_0544

Foto: Rolf Andersson

Vi borde få se duvor uttryckte Stefan Paulin och vid Klosterbacken gav hans sökningar resultat när några ringduvor sträckte över oss.

Nästa obs-utrop var tre sångsvanar som sträckte från Byksberget mot Utloppet. Svanarna såg små ut och var inte näbbarna väl svarta?! Svanarna hann vända ryggen åt oss innan vi övriga reagerade på utropet. Mindre sångsvan?!

OK, de hade försvunnit ur sikte – vi försökte släppa dem ur tanken (tror jag). Sångsvansparet från Lundbydiket sträckte  i samma riktning. Och visst hade de första tre sångsvanarna varit mycket mindre. Efter en stund kommer de tre “mindre” sångsvanarna tillbaka. Nu i motsatt riktning. Nu var vi många som stod vid tuberna och kunde konstatera att visst hade näbbarna ganska mycket svart eller lite gult. Artbestämningen mindre sångsvan var det ingen som hade invändningar mot då vi dessutom kontrollerat extra i medhavd litteratur. Livskryss för flera deltagare!!

Björktrastar vid Grävlingholmen. När artgenomgången vid Klosterbacken var klar (summa 28 arter) flög en korsnäbb över oss. Var det en stor eller en liten korsnäbb?! Det är inte alltid frågor kan besvaras på plats.

Några hade fått njuta av en kort drill av sånglärkan. När vi övriga passerade Byksberget vid 13.30 så fick vi också ta del av detta säkra vårtecken. Någon skogsduva hade också observerats. Morgonens grågåsflock hade utökats till drygt 20-talet förutom en kanadagås.

Foto: Rolf Andersson

Foto: Rolf Andersson

Det var en vandring i vårvinterns tecken med drygt 30-talet arter som summerades denna marsrunda 2013. Artlista.

Karin Hendahl