Den biologiska mångfaldens dag onsdag den 22 maj 2019

Världsnaturfonden WWF har verkligen fått ögonen på oss. Angarngruppen tilldelades ju utmärkelsen Årets Miljöhjälte 2018 för långt och varaktigt arbete med Angarnssjöängen förra året och nu ville WWF samarbeta med oss på den biologiska mångfaldens dag.

Med ett spännande och varierat program från 15.00 till 22.00 skulle det mesta täckas in av flygande och springande djur till mer rotfasta vegetabilier.

Midsommarberget utsågs till ”basläger” med Torbjörn Hegedüs WWF och Stefan Paulin Angarngruppen som samlad kunskap för fågellivet. Under eftermiddagen kom många besökare som ställde frågor, provade kikare och njöt av det vackra vädret. ”Vilken försommardag!”  WWF ställde upp bord med mångfaldslitteratur och besökare kunde få information om det mesta. /Björn Nordling

Vid halvfemsnåret var det så dags för en guidad exkursion med fokus på vilda bin, fjärilar och blommor, men allt var naturligtvis tillåtet att beskåda och diskutera denna mångfaldens dag.

 

 

 

Starten för denna vandring var Örsta (f.d.) Naturum och värd för den var Ola Jennersten från WWF med assistans från Karin Hendahl och Gunnar Hesse från Angarngruppen. Dryga tjugotalet personer mötte upp och efter en kortare introduktion, satte vi igång. Långt hann vi dock inte, för på marken där vi stod kröp det antal eldlöss, som inte alls är löss utan skinnbaggar. Vackert röda och svarta är de bland de mest iögonfallande och sedda insekterna. Ola förklarade kopplingen mellan eldlusen och dess favoritvärd, linden.

Ett antal växter hann vi också studera, bland andra vit fetknopp, taklök, mandelblom, rödplister, maskros, glansnäva och sparvnäva. Ola sjöng maskrosens lov, då den ger vildbina och andra insekter deras favoritföda. Gökbin, som tillhör släktet solitära bin, fanns dessutom att avnjuta på maskrosängen. Dagfjärilarna trivdes i högsommarvärmen och vi observerade aurorafjäril, kamgräsfjäril, grönsnabbvinge, rapsfjäril, rovfjäril och påfågelöga i örstatrakten.

Promenaden gick vidare mot hällristningsområdet, som dock fick hoppas över denna gång och så upp mot Tältholmen, där gökärten nu blommade rikligt, midsommarblomstret (skogsnävan) börjat blomma, liljekonvaljen hade delvis gått i knopp och vitsipporna sjöng lite på sista versen. Midsommarblomster och det är inte ens pingst ännu!

Vi passerade återigen det nysådda solrosfältet och kunde skönja de första gröna skotten. Gulsparven sjöng och i kanten av sagda fält vilade en tistelfjäril; förmodligen utschasad efter sin långa färd från mycket sydligare nejder.

Så kom vi fram till hagmarken vid Midsommarberget, där vi tittade på blåsugor och Ola demonstrerade hur man mest praktiskt studerar, vad som döljer sig en hyfsat nyproducerad komocka. En hink med vatten och ett par kortare grenar fick duga till det omtyckta experimentet. Med säker hand sänkte Ola ner en del av kossans middagsrester i hinken och vips flydde insekterna hals över huvud ut ur matstället och upp till vattenytan. En kortvinge, en dyngbagge och en palpbagge kom snabbt upp för att söka luft. Den senares släkte kallas förr övriga vattenbaggar, då de trots sitt landbaserade liv är relaterade till dykarna och andra vattenlevande skalbaggar. Vi avstod från exakt artbestämning, då dessa skalbaggar är tämligen knepiga att kvickt determinera. Kortvingar finns det exempelvis över 850 arter av, bara i Sverige.

Många växter, tio olika dagfjärilar (tosteblåvinge tidigare), bin, stenhumla, ett antal skalbaggar, eldlus och intressanta aspekter på naturens finurliga samband fick vi oss till livs under promenaden, som slutligen tog oss till baslägret på Midsommarbergets topp (sic!). /Gunnar Hesse

Arton och femton var det dags för Stefan och Torbjörn att flytta fågelskådningen från Midsommarberget bort mot WWF-plattformen. Man ser det mesta från berget men inte allt. Torbjörn Hegedüs berättar om det på WWFs portal, där också något från Ola Jennerstens del finns med.

När skymningen vid  tjugotiden motvilligt började sänka sig över strandängarna, blev det tid för fladdermöss och nattsångare. Tom Arnbom WWF och Björn Nordling Angarngruppen fick avsluta en lång dag i strålande solnedgång och tilltagande myggantal. Turligt nog, de flesta ostickande fjädermyggor. Ett 20-tal tappra deltagare fick höra säv- och rörsångare, vattenrall och småfläckig sumphöna och några sensjungande trastar. Tranornas ungar vinglade i vassen. Fladdermössen då? Lite tidigt. Vi höll oss hitom fågeltornet på en trädomgärdad strandäng. Tom introducerade oss i vår väntan, i hur man hör det ohörbara och hur man försöker förstå vad det är.

Den lätta, men lite osäkra vägen är fladdermusappen i mobilen med tillköpt högfrekvensmikrofon. Programmet lyssnar och visar i de flesta fall om vad det är. Med en viss feltolerans. Med kunskap kan man komma längre. Apparat två tar emot fladdermössens olika ljud, delar ned det till för oss hörbart, vilket innebär knäppningar och märkliga artspecifika ljud som man behöver känna till. Men så är det ju också med fåglars låtande. Träning och ….  Apparaterna brusade och inget spännande hördes. Tom berättade om fladdermusarternas liv och leverne, som kan vara väldigt olika. Om militära bergrum och grottor för övervintring. Födosök och flyttningar.

Solen hade försvunnit i röd horisont och kvällen blev sen. Vi drog till naturcenter för avslutning bland husen med hopp om något fladdermusavslöjande ljud. Och hör – några knäppningar – och där – något drog snabbt över våra huvuden. En stor brun fladdermus avslutade den biologiska mångfaldens sena dag. /Björn Nordling

Från Karin Hendahls noteringar med Kerstin Nordenadlers bistånd.

Floran vid Örsta: Vit fetknopp  (blommorna vita i övrigt är växten brunröd, krypande, bildar mattor). Taklök, mandelblom, rödplister, maskros – bästa föda för vildbin, glansnäva, sparvnäva bland fetknoppen efter kontroll i floran. Blåsuga. Skogsnäva/Midsommarblomster.

 

Gökärten blommar rikligt. De pollineras av starka insekter som kan tynga ner läppen.Tex av stenhumla. (bild) Vitsippor blommar fortfarande.

Vall, åker, äng, hagmark och naturbetesmark

Ola berättade om en äng i Estland. En kvadratmeter inventerades och då noterades 25 arter.

Insekter: Gökbi.  (En insekt som Ola tog upp direkt från marken och jag inte hann med att notera p g a att floran ockuperade tankarna.) Aurorafjäril hane. Sälj, lind, björk viktigt för mångfalden. Sälg för vild bin, säljflyn, älg, sorgmantel, långhornsbaggar. Nyckelpiga, 7 prickig. Jordlöpare. Tistelfjäril.

Komocka 1:a dyngfluga, gul; 2:a skinn på då kommer dyngbaggarna (45 arter i Sverige). Kortvingar, dyngbaggar (flyger på natten). Vattenbagge “liten tordyvel”.

Fågel: Lövsångare, svartvit flugsnappare, gulsparv.

Foto: Karin Hendahl, Björn Nordling.