Månadsrundan den 3 juni 2020

 – ljuvliga juni!

Det nya normala har hunnit bli rutin för oss; nu gäller det bara att hålla i, så att rutinen inte blir slapphet. 24 personer kom till sist till Örsta och juni månads runda efter (förhoppningsvis) begränsad samåkning. Stefan Paulin, dagens anförare, påminde snart om de andra viktiga förhållningsreglerna: tvåmetersregeln, inga lån av prylar från varandra, inga artlistor (Du tog väl med en egen?). Antalet deltagare blev ungefär som vanligt, men då styrelsen satt en gräns på maximalt 20 personer per grupp, fick det bli två grupper med Stefan ledande den ena och Karin Hendahl samt undertecknad den andra; jag skulle ju också skriva dagens rapport, som ju också kräver sitt engagemang.

Medsolsvandring var dagens första marschorder och för att separera styrkorna ytterligare, så vandrade Stefans trupp direkt mot Midsommarberget, medan vi andra tog omvägen förbi hällristningen och över Tältholmen. Morgonen var även vädermässigt angenäm med blå himmel och svag vind; detta började bra. Hagmarkerna var försommarfina, fågelsången igång, om dock lite trevande. Bofink, rödhake, lövsångare, trädgårdssångare, svarthätta, taltrast, trädpiplärka lite svagare i fjärran, svartvit flugsnappare och så ständigt dessa tjattrande starar! Ena gruppen hörde göktytan, den andra den inte alls; olika falla ödets lotter. … eller så var hörselkapaciteten lite olika.

Vatten var det nu ganska ont om i sjöängen. Det torrare och soligare vädret på sistone har definitivt satt sina spår, både i lägre vattennivå och ökad vassväxt. Från Midsommarberget söktes vattenspeglarna och dybankarna av.  De vanliga änderna och vadarna prickades av, men något spektakulärt ville inte uppenbara sig.

Gulärlorna började visa sig under promenaden mot Byksberget och Grävlingholmen, sånglärkorna drillade högt i skyn, några tornseglare och ladusvalor stressade förbi i sin till synes eviga jakt på frukost, mellanmål, lunch och så vidare. En enkelbeckasin spelflög, rödbenan ömsom flög, ömsom spankulerade, fiskgjusen fiskade framgångsrikt, tofsvipor jagade den rovgiriga kråkan, stenskvätteparet använde Byksbergets träbänkar som utsiktsplats, knipmamman lotsade varsamt sin årskull genom vatten och vass; en ganska vanlig försommarförmiddag med andra ord.

 

Kafferast fick vi inte glömma; den är ju nästan halva nöjet! Stefan slog läger borta vid Klosterbacken, medan vi andra stannade extra länge vid Grävlingholmen.

 

 

Eftersom Stefans ”gäng” låg en bra bit före, tog de bakvägen förbi Klosterbacken, genom myggorna och skogen, medan vi andra tog sikte på Gyllingdungen direkt. ”Ettan” belönades med grå flugsnappare (i alla fall några i gruppen) och gärdsmyg samt ”tvåan” med svartmes och liljekonvaljer, som blygt påbörjat sin blomning.

Den nordvästra delen av sjöängen brukar sällan bjuda på några större sevärdheter och så var fallet även denna gång. … så ringde min telefon och Stefan meddelade, att de hörde en gräshoppsångare, som satt i vassen och sjöng tämligen nära vandringsstigen. Dessutom var vinden gynnsam. Raskt tog vi oss de cirka tvåhundra meterna dit och började andäktigt lyssna. Tystnad! Starar, som väsnades! Tystnad! Sävsparv, som sjöng! Tystnad! Så äntligen, klart och tydligt (nåja hyfsat) och tämligen ihärdigt. Gräshoppsångare!

Stare, skedand

Framåt Stora Ekhammaren brukar törnskatan kunna ses så här års, men icke idag. Nästa chans vid Skesta hage. Lottlösa blev vi dock inte här, då en mindre hackspett hade den goda smaken att flyga mitt framför en av deltagarna och dessutom slå sig ned i träd bredvid stigen, så att alla under ett antal minuter kunde beskåda den fina fågeln. De som också orkade titta neråt kunde glädja sig åt blodnäva samt natt och dag.

Mindre hackspett

Blodnäva,Geranium sanguineum, blommar i Stora Ekhammaren

 

Törnskatan vägrade visa upp sig vid hagen också och så förblev det, ingen törnskateobs över huvud taget denna dag. Lite ovanligt! Letandet efter rödstjärten (synlig under förra rundan) var inte heller framgångsrik. Paus i hagen med konsumtion av vad som fanns kvar av matsäcken samt preliminär artgenomgång.

På hemvägen kunde vi lägga till ytterligare buskskvättor, en kanadagåsfamilj vid utloppet och så en tofsmes i skogsbrynet nära fågeltornet. Den nästan städse närvarande gråsparven vid Örsta blev slutligen självaste pricken över i:et eller mer konkret fågelartart nummer 70 denna dag. Det råkar också vara medelvärdet för junirundan.

Vi tackar Stefan och övriga, som engagerat tog sig runt eller nästan runt sjöängen denna ljuvliga junidag.

Gunnar Hesse text, Karin Hendahl och Roffe Andersson foto.