Månadsrunda 4 april 2012

Månadsrunda i april 2012 – fin vårdag men fågelfattigt

När det var dags för aprils månadsrunda hade våren bromsat upp ordentligt jämfört med den ovanliga värmen vi hade några veckor i mars då massor av vårfåglar strömmade in. Allt gick nästan lite för snabbt men några dagar med kall nordan gav ett riktigt bakslag. En del ruskväder men framför allt kyla med flera minusgrader på nätterna präglade veckan före dagens exkursion. Dock utlovades en solig förmiddag och hela 28 deltagare mötte upp vid Örsta.

Redan vid samlingen kunde man konstatera att nattens kyla lagt en tunn is över de öppna vattnen. Dagens exkursionsvärd Björn Nordling hälsade alla välkomna. Hans förslag var att först klättra upp på Midsommarberget för att spana av maderna då ju ändå gott om änder borde finnas trots den tunna isen. Därefter fortsätta medsols och se om tiden räckte för att gå runt hela sjöängen.

På väg mot Midsommarberget kunde förstås några vanliga arter “hängas in” som bofink, talgoxe, nötväcka men någon symfoni av fågelsång var det absolut inte i kylan. Några hörde gröngölingen ropa och någon även trädlärkan vid Tältholmen men inga rödvinge- eller taltrastar kunde höras. Över huvud taget rådde hela dagen stor brist på trastar – bara koltrast kunde kryssas! Vid den nya matningen var det väldigt lite fågel varför Midsommarberget snart bestegs. Härifrån kunde man se en hel del änder om än inte sådana mängder som ett par veckor tidigare. En hel del vigg och spridda knipor. Ett tiotal krickor, kanske dubbelt så många bläsänder, två hanar av brunand samt förstås gräsänder. Många änder låg i täta grupper där det var isfritt (i så kallad “andhopning”). Det stationära sångsvanparet höll till i vassarna utanför Byksberget där de brukar ha sitt bo. Rikligt med kanadagäss (ett 50-tal) och givetvis många grågäss fanns på plats. Därtill ett tiotal skrattmåsar. Den art som det verkligen kryllade av var sothöns; säkert ett par hundra spridda över hela sjöängen. Även tofsvipor säkert något hundratal som ingav vårkänsla trots kylan. En brun kärrhökhona sågs bortåt Ekhammaren.

Bland div småfågelkvitter nedåt matningen hördes plötsligt en knattrande trumning. Lät lågfrekvent som mindre hackspett men kort som större. Vid kontroll sågs en större hack varifrån ljudet kommit. Kanske var han lite morgontrött.

 

Trebenade skådare på hal is. Foto: Björn Nordling

Snart var det dags att knalla vidare mot Byksberget där andflockarna kunde studeras ytterligare. Över fälten sjöng sånglärkorna och ännu en brun kärrhökhona gled över maderna. Ängspiplärkor kvittrade också iväg men någon skärpiplärka (som funnits dagarna innan) kunde inte hittas. Inte heller någon sädesärla men sävsparv sjöng ute i vassen. Ringduvor och skogsduvor drog förbi men bara några enstaka. Stina lyckades plocka in en varfågel i tuben ända borta vid Broholmen vilket höjde pulsen en aning.
Skådare på Byksberget

Byksbergets betraktare. Foto: Björn Nordling

Sällskapet vandrade vidare mot Lundbydiket där en ängspiplärka visade upp sig fint och bjöd på typisk spelflykt som en papperssvala. Några enkelbeckasiner drog pilsnabbt ut över sjöängen från Grävlingholmen och ett par ormvråkar cirklade bortåt utloppet. Plötsligt dök en ung havsörn upp från ingenstans bortåt Sommarstugeområdet och flög raskt på låg höjd åt nordost. Märkligt nog orsakade den inget större uppflog.

Då första fika utlovades på Grävlingholmen var exkursionsdeltagarna inte sena att förpassa sig dit. Under pausen kunde några sävsparvar avnjutas på rätt nära håll en liten bit ut på maden.

Styrkta av fikat styrdes kosan till Klosterbacken som bestegs till hälften. Solen hade börjat värma rätt bra och fågelsången i sluttningen var riktigt fin. Bofink, grönfink, rödhake med flera stod för underhållningen. I dalgången ner mot Lingsbergsån visade sig några steglitsor men de stjärtmesar som ska häcka där missade vi (sågs av ett par andra skådare).

Så var vi då framme där beslut skulle tas ifall vandringen skulle gå hela vägen runt sjöängen eller vända tillbaka. Vattenståndet var fortfarande riktigt högt och spången förbi ån var översvämmad långa stycken. Åtskilliga i sällskapet hade inte skodon för att vada och andra hade inte tid eller ork att gå hela vägen runt men 16 modiga skådare klafsade fram över de såphala spängerna. De låg dessutom ställvis 10-15 cm under vattenytan som dessutom täcktes av cm-tjock is. Stina agerade isbrytare med sina kraftiga stövlar. Isflaken ville gärna hamna under fötterna vilket gjorde det ännu besvärligare. Som tur var tog sig alla över till torra land utan att plurra eller slå sig fördärvade. Angarniter är verkligen ett oförväget släkte!

Hjälpande händer vid isig undervattensspång. Foto: Björn Nordling

Hjälpande händer vid isig undervattensspång. Foto: Björn Nordling

Som vanligt var sträckan fram till Kusta relativt händelselös bortsett från att två sångsvanar trängde sig på tre andra rastare vilket ledde till en del gruff där vi fick vara åskådare.

 

Nåväl, Kusta och Stora Ekhammaren passerades utan några sensationer. Men solen sken och det blev allt varmare så varför klaga? Först i Skesta hage blev det spännande igen i form av en intensivt spelande trädlärka. Den kunde både höras och ses på rätt nära håll. En riktig njut-obs och livskryss för ett par av deltagarna. En ensam trana skruvade mitt över sjöängen tillsammans med ett par ormvråkar. De oförtröttliga talgoxarna liksom bofinkar och rödhakar sjöng. Nöjda och glada tog vi nu lunchfika och preliminär artgenomgång som stannade på ca 40 arter.

Lagom utvilade vandrade sällskapet vidare mot Utloppet. På väg dit kom dagens finaste obs: En mycket väl utfärgad brun kärrhökshanne drog långsamt förbi på låg höjd. Färgerna lyste i det fina solskenet. Fantastiskt! Samtidigt satt en ängspiplärka ovanligt länge stilla på en staketstolpe. Bra tillfälle att i tuben studera vilka detaljer som skiljer den från trädpip. Dessutom hördes korpen locka och senare flög ett par förbi. Vid Hackstakullen drog sen ett gäng skrattmåsar bort från sjöängen och i släptåg en fiskmås. Ännu en art i protokollet!

Vandringen “hemåt” Örsta var behaglig men utan större dramatik. Skogen genomkorsades före Midsommarberget för att ta vägen förbi Tältholmen. Där hördes dock ingen trädlärka. Den hade väl annat för sig än att sjunga sådär på eftermiddagen…

Ur fågelns perspektiv. Foto: Björn Nordling

Ur fågelns perspektiv. Foto: Björn Nordling

Sammanfattningen av årets månadsrunda i april blir: En härligt solig vårdag vid Angarn men ganska fågelfattigt både i numerär och antal arter. Sädesärlan saknades t ex och var fanns alla trastar?? Slutsumman denna dag blev inte större än 43 arter vilket den näst sämsta aprilsumman – man får gå tillbaka till 2007 för att hitta en lägre (41). Förklaringen är säkert att det kalla vädret bromsat flyttfåglarna, en kall morgon med minusgrader och därmed låg aktivitet kombinerat med alltför fint klart väder. Många flyttare passade nog på att dra iväg på morgonkulan! Förra årets 66 arter är förstås ett svårslaget rekord… Då hade just värmen kommit efter en kall vinter! Nu längtar vi efter riktig vårvärme!

Tryggve Engdahl