Lindholmen till Angarn – en vandring genom kulturlandskap och storskog

Söndagen den 28 maj var det åter dags för Stockholm Marathon och Angarngruppens svar på denna, nämligen kvartsmaran från Lindholmen till Skesta hage, en promenad på cirka tio kilometer. Inte lika många deltagare som marathonloppet tack och lov, men i alla fall sex förväntansfulla personer samlades vid halvåttatiden på morgonen vid Lindholmens järnvägsstation. Kjell Eriksson, som känner till denna rutt som sina egna innerfickor, var utflyktsledare.

Spaning efter stenknäck och annat på Vasakullen.

Från stationen satte vi av i riktning mot Lindholmens gård och passerade delvis
genom Lindholmens lövskog ner mot Storsjön, där vi tog oss ut på den något
svajiga bryggan för att få en bättre utsikt över sjön. Något stillsamt och
sparsamt med fågel till en början, men så småningom lyckades vi räkna in
skäggdopping, sångsvan, fisktärna, rörsångare, sävsångare och ormvråk. Tillbaka igen genom lövskogen och upp på Vasakullen, som Gustav Vasa givit sitt namn, då Lindholmens gård hävdas vara den plats, där den blivande kungen föddes. Därefter fortsatte promenaden mot och förbi den nuvarande gården. Många pampiga ekar och gott om andra lövträd präglar denna del av Lindholmen och fågelsång och övrig aktivitet var tidvis intensiv. Stenknäck, taltrast, rödvingetrast, näktergal, härmsångare, svarthätta, trädgårdssångare, gransångare, svartvit flugsnappare
och trädkrypare blev några nya arter för dagen.

Efter Smedstorp var det dags för första kaffepausen.

Efter själva gården tar det mer öppna landskapet vid och här hittades typiska
fågelarter som sånglärka, ladusvala, törnskata, törnsångare, steglits förutom
ett flertal ring- och skogsduvor, men dessvärre lyste ortolansparven helt med
sin frånvaro (här var den säker som häckare för några år sedan). Efter Smedstorp
och en välförtjänt kafferast bar det så av in i barrskogen, ömsom tall, ömsom
gran och ibland mer eller mindre nya hyggesområden. En uppstött morkulla,
spillkråka, trädpiplärka, dubbeltrast och domherre blev de mest spännande
tillskotten till artlistan och nästan framme vid Lappdal kunde vi också lägga
till både tofsmes och talltita. Väl framme vid gården upptäckte någon i gruppen
en vadare, som satt uppflugen på en telefonstolpe och som till slut kunde
artbestämmas till en skogssnäppa. Så brukar vi inte se den! En kort tur in i
Skesta hage fick bli ”finale grande” på denna mycket lyckade exkursion, där
påtår och artgenomgång stundade. En bivråk fick sätta pricken över själva i:et
och fick slutsumman att landa på hela 65 arter, vilket får anses vara mer än väl
godkänt, särskilt med tanke på att sjöängen med sina speciella arter inte
ägnades någon kraft. Bland övriga djur kunde vi för övrigt notera både
vinbergssnäcka och dovhjort. Nöjda med att vi valde Lindholmen snarare än
Stockholm Marathon tog gruppen lördagsledigt!

Artgenomgång och kaffe igen i Skesta hage.