Boplundring? Nej – Något sticker ut. Foto: Björn Nordling

Väderutsikterna för decembers onsdagsrunda var ganska nedslående: Byar av snöblandat regn, blåsigt och +2 grader. Men som så ofta blev det bättre än man kunde vänta sig – roligt för Kjell Eriksson som begick sin debut som värd för evenemanget. De 13 personer som infunnit sig blev i början ganska blöta i regn/snöslasket men kunde snart konstatera att hotet om hård vind var kraftigt överdrivet och efter någon dryg timme upphörde nederbörden helt. På slutet tittade t o m en blek decembersol fram.

Redan vid samlingen kunde en stor flock kajor prickas av. Ännu mer glädjande en nästan lika stor flock sidensvansar. Några artfränder till dessa visade sig vänligt nog några timmar senare borta vid Åsta för oss som kommit lite sent till samlingen. Första anhalt var den nya matningen nedanför Midsommarberget där de vanliga mesarna, inkl svart- och tofsmes, ivrigt födsökte. Här fanns även större hackspett, grönfink och nötväcka. I samma veva sågs ett fint sträck på 14 storskrakar på väg över sjöängen söderut.

Mumifierad kniphona. Foto: Björn Nordling

Nåväl, vintertid är det självklart att uppsöka matningen i Skesta hage varför sällskapet avmarscherade i den riktningen. Snart upphörde regnet och varfågeln, som vi utan framgång spanat efter uppifrån berget, satt plötsligt i en busktopp bortåt Kusta. När dessutom flera kungsfåglar hördes pipa i granarna vid fågeltornet steg livsandarna. Stillheten var därmed någorlunda bruten och lockläten hördes lite var stans i skogskanten. Ett gäng på 12 blåmesar trängdes i samma lilla björktopp, dagens första flock björktrastar flög förbi och en (eller möjligen två) trädkrypare visade sig bland stammarna. Här upptäckte någon också att det stack ut en vinge ur en gammal knipholk. Det märktes snart att den inte till tillhörde någon i de levandes skara och fjädrarna var minst sagt malätna. Som resligast i sällskapet fick undertecknad, med benägen lyfthjälp i ändalykten, äran att klättra upp och, med viss kraft, slita ut liket ut hålet. Det var gammalt och förtorkat med endast ben och, som sagt, malätna fjädrar i behåll. Svårt att artbestämma men näbben och storleken kunde stämma med en knipa som stupat på sin post. Eller som någon uttryckte det: ”Den har knipit färdigt”.

Vandringen fortsatte nu mot utloppet utan större sensationer men väl där dök det upp två stora flockar gråsiska som rastlöst drog runt alarna nedanför Hackstakullen. Flockarna förenade sig till en stor på minst hundra ex och fortsatte åt sydväst.

I Skesta Hage togs dagens första fika och på matningen fanns, utöver tidigare sedda arter, en entita, gulsparvar, pilfinkar och nötskrika vilka alla lades till på artlistan. Björn berättade under rasten om styrelsens arbete med att påverka politiker och tjänstemän i länsstyrelse och kommun i frågor om reservatets skötsel. Styrkta av kaffe och mackor beslutades enhälligt att gå hela varvet runt sjöängen; vädret tycktes bara bli bättre och fågelskådandet lika så. En bra flock på kanske 15 steglitsor när vi lämnade hagen bekräftade den känslan.

Långt till vår? Foto: Björn Nordling

Komna till Stora Ekhammaren hittade Stefan (hur bär han sig åt!) en gammal havsörn på Midsommarberget. Den satt länge och tyngde ner en grantopp betänkligt. Lite senare korsade två tamduvor sjöängen – man får ta vara på alla glädjeämnen så här års! Strax förbi Kusta dök varfågeln upp igen (eller var det kanske en andra individ?). Den förgyllde sedan avsnittet fram till sommarstugeområdet som annars ofta är en transportsträcka. Vi fick t ex fina bevis på hur duktig varfågeln är på att ryttla. Dessutom kunde Kjell ropa ut ett fint litet sträck av fyra adulta sångsvanar på väg söderut över sjöängen. I samma veva ropade även gröngölingen uppifrån skogen.

Lingsbergsdiket passerades utan stjärtmes-obs trots hoppfullt spanande men lite längre fram fick vi en av dagens höjdar-obsar i form av en överflygande duvhök på låg höjd.

Vid det laget var klockan tolv varför andra fikat togs vid Klosterbacken. Här genomfördes sedvanlig artgenomgång som stannade på 28 vilket tangerar rekordet för december från 2008. Det var nog ingen som tvivlade på att det skulle slås den här dagen – det brukar ju alltid bli någon eller några ytterligare arter på ”hemväg” mot Örsta.

Som oftast blev sällskapet uppsplittrat den här sista biten. Undertecknad och ett par till stannade åter till vid matningen och kunde pricka av talltita medan förtruppen hittade den felande fjällvråken uppe vid Örsta. Som tur var fanns den kvar när vi eftersläntrare kom dit. Det blev dagens finaste obs i det sista bleka solljuset vid 14-tiden. Den födsökte över fälten och satt även länge på bekvämt kikaravstånd i toppen av en gran på Rökarbackens baksida.

Både förtrupp och eftertrupp kunde också plocka in de pålitliga gråsparvarna uppe vid häststallet och därmed stannade artlistan på 31 vilket alltså är ett nytt prydligt december-rekord. Detta med bara två andfåglar och i avsaknad av väntade arter som korp och domherre.

Skrivare och knipholkstädare Tryggve Engdahl