Exkursion i samarbete med StOf – ”Ja det är våren!”
Bild saknas. Budbärare som meddelar att april är nära. Foto: Anders Barkengren.
De yttre förutsättningarna kunde sannerligen ha varit bättre för den traditionsenliga exkursionen den sista lördagen i mars tillsammans med StOF. Den kraftigt försenade våren kombinerad med ”hot” från både SMHI och yr.no om regn under förmiddagen begränsade nog både antalet deltagare och förväntningarna på de kommande fågelobsarnas kvantitet och kvalitet. Nåväl, 25 personer samlades vid Örsta vid sjusnåret för att under Stefan Paulins kunniga ledning möta våren vid Angarnssjöängen och, skulle det visa sig, ingen skulle bli besviken på dagens ”skörd”.
Bild saknas Rivstart – skådning redan före kl. 7. Foto: Björn Nordling (t.v.). Översvämningarna vid Lundbydiket spanas av. Foto: Anders Barkengren (t.h.)
Snön låg fortfarande mycket djup på de flesta ställen (minst två – tre decimeter) och sjön var till absolut största delen isbetäckt. Stefans plan var klar: direkt mot Lundbydiket med öppet vatten och Åstaåkern bakom sig! Innan vi nått sjön upptäcktes en brun kärrhök med sin karaktäristiska flygning över vassruggarna. En något mödosam vandring blev det sedan i snön med skare, som både bar och brast. Årets för många första sädesärla på isen muntrade upp högst betydligt, förväntningarna steg och ett kort stopp vid Byksberget blev främst en andhämtningspaus, för nu gällde området kring Lundbydiket och en stunds riktigt seriöst fågelskådande! Väl framme där hade vi mycket god hjälp av bland andra Janne Andersson och Svante Söderholm, som stått strategiskt utplacerade där en bra stund.
Nu kom belöningarna på löpande band: två lappsparvar och tre sävsparvar på nära håll samt dessutom två skärpiplärkor, som pedagogiskt nog spatserade omkring på isen tillsammans med flera ängspiplärkor. Benfärg, kroppsbyggnad, fjäderdräkt och annat kunde studeras och jämföras mycket bra. Sedan kom dagens stora clou; en stenfalk kom insvepande från öster i bästa gripenstil och slog sig så småningom ner i ett träd en bit bort. En häftig upplevelse! Sedan plockades ytterligare godbitar in, en efter en: kärrsnäppa, ljungpipare, enkelbeckasin och större strandpipare. Vårens första budbärare hade redan etablerat sig väl på åkrarna runt omkring; det fanns mängder av sånglärkor, tofsvipor, starar, grågäss och därtill enstaka vitfåglar, tranor och skogsduvor.
Spaning vid Lundbydiket. Foto: Gunnar Hesse
Mycket nöjda och med kaffetarmen tillfredsställd marscherade vi så tillbaka mot och så småningom uppför Midsommarberget. På vägen dit var det trastdags med bland annat taltrast och dubbeltrast i kikarna. Väl uppe på berget kunde vi så äntligen se sångsvanar, både på isen och i det ynka öppna vattnet, som fanns.
Sedan bar det av ytterligare österut, förbi fågeltornet och längs Asphagen. Tornfalk och gärdsmyg gladde oss speciellt. Men inte bara fåglarna hade nu bekräftat vårens ankomst, utan även några yrvakna skalbaggar, som ett par deltagare med falkögon hittade krypandes uppe på snön. Det visade sig vara tre jordlöpare och cirka sex millimeter långa, men det krävdes, att jag tog med dem hem för att kunna artbestämma dem. Med hjälp av mikroskop, Lindroths klassiker ”Våra skalbaggar” och anlitande av Sveriges främste specialist på jordlöpare, Håkan Ljungberg, blev beskedet vasskärrlöpare, en allmän skalbagge, men knepig att hitta (livskryss!).
Lite av dagens ”skörd”! Övre raden från vänster: Vasskärrlöpare, foto: Gunnar Hesse; spindel, foto: Anders Barkengren; spinnarlarv, foto: Björn Wallentinus. Undre raden från vänster: sidensvans, foto: Anders Barkengren; utterspår, foto: Björn Wallentinus.
På Hackstakullen dracks så de sista kaffeskvättarna upp och summeringen gjordes.
Hela 53 arter och det kan jämföras med genomsnittet på 46 arter under de senaste
sex åren! Kung Bore har abdikerat, våren är kommen! ÄNTLIGEN!
Bild saknas. Djup snö på Hackstakullen. Foto: Björn Nordling.
Gunnar Hesse