MÅNADSRUNDA NR 229 DEN 6:E NOVEMBER 2024

392 år efter slaget

Novembers månadsrunda gick av stapeln på själva Lützen-dagen och passande nog låg dimman tät över sjöängen. Om man lyssnade noga kunde man inbilla sig kanonmuller och krutlukt. Nåja, det var nog egentligen en rätt stilla morgon som det ju plägar när dimman ligger tät.

Dagens värd var Stefan Paulin som hälsade överraskande många, med tanke på lågsäsong och väder, deltagare välkomna (så småningom 23 personer). Vad kunde vi hoppas på att se i dimman? Vädertjänsten hade utlovat att den skulle lätta så hopp om en bra dag fanns; kanske fjällvråk och fortfarande sträckande blå kärrhök. Den senare arten har vi haft gott om denna höst.

Vid samlingen drog en rejäl flock kajor förbi Örstastugan (kajor blandat med några enstaka gråkråkor visade sig flera gånger senare på dagen och summerades till omkring 100). Pilfinkar, talgoxar och någon nötväcka uppsökte Örjans matning.

Avmarsch direkt till Midsommarberget – det hör ju till att spana därifrån. På vägen ner sågs blåmesar och rätt många björktrastar men i övrigt var det väldigt stilla. Från berget kunde fem gräsänder skymtas men inget mer i dimman. Några koltrastar mumsade rönnbär nedanför oss och en domherre hördes vissla från hagen.

Snart dags att fortsätta medsols runt sjöängen. Snart ropades en rödvingetrast ut. Den satt med många björktrastar uppe i stora eken på Byksbergsdungen. Inget nytt i fågelväg syntes vid Byksberget. Däremot kunde vi konstatera att vildsvinen löpt amok, det vill säga bökat upp en stor gräsyta söder om nämnda bergknalle. De verkar passa på när korna har tagits in.

Vidare mot hägrande fika på Grävlingholmen. Roland passade på att, nu när det är tillåtet, gå ute i tuvmarken och tråla efter dvärgbeckasin. Någon sådan fick han inte upp men väl två beckasiner av den enkla varianten. Nu började dimman lätta (även om hela dagen var gråmulen) och från sin vanliga björk på Grävlingholmen lyfte en adult havsörn. Tyvärr fanns det inga gäss att skrämma upp – vi såg inte en enda gås på hela rundan!

Vid Lundbydiket spanades en stund. En ensam kricka sågs ute på vattnet men i övrigt var det tomt. Ute på fälten mot Åsta var lika tomt men en korp flög förbi liksom en sångsvan åt norr snart följd av ännu en. Då kom äntligen en pulshöjare! Lågt över maden födosökte en blå kärrhök. Erik kunde precisera den till ungfågel (dvs 1K). Blåhöken höjde livsandarna. De är ju är så otroligt eleganta!

Med första målarten avprickad knallade vi iväg mot efterlängtat fika på Grävlingholmen. Detta stördes inte så mycket av fågelliv men en ung sångsvan låg på maden utanför Lingsbergsåns mynning. Den har funnits där länge och är nog tyvärr inte så pigg. Den har inte orkat följa med när familjen lämnade sjöängen…

Styrkta av fikat travade sällskapet vidare mot Broholmen. Från fältet till vänster om spången stöttes fem unga fasaner. De korsade upprört över till Södra maden. En häckning måste ha skett i närheten för familjen har hållit till där minst ett par månader. Bortåt Åsta sågs också en rejäl flock på 35 tamduvor; de enda duvor dagen bjöd på.

Över Broholmen och bort till Klosterbacken där en del av gruppen tog hålvägen mellan det lilla och det stora berget. På södra sidan av Klosterbacken kunde ett stiligt par domherrar, några gulsparvar och några grönfinkar plockas in samt en entita (som så ofta på sydvästsluttningen av berget). På baksidan av Klosterbacken var det ovanligt tyst. Bara något litet mes-pip, en mer talför nötväcka och en ilsken större hackspett hördes.

Vid Gyllingdungen återförenades sällskapet där förtruppen som haft några steglitser och en förbiflygande varfågel. Marschen fortsatte i riktning mot Kusta. Snart återfann någon varfågeln på väldigt långt håll bortåt utloppet. Skickligt! Den kunde nätt och jämnt ses i tubkikare! Ännu lite senare kom en ny blåhök svävande från nordost; även denna en ungfågel men lite mörkare. Den verkade sträcka åt sydväst och samtidigt födsöka. En annan lite ovanlig obs var tre sträckande storskrakehannar och efter en stund ytterligare 26 varav 3-4 honor. Denna flock fällde på maden utanför Kusta-enen men stannade bara ett par minuter. Ingen lång vila där inte!

Med typisk vinglig flykt sågs flera nötskrikor dra över fälten vid Kusta. De samlar säkert ekollon i Stora Ekhammaren inför vintern. På väg mot andra-fikat i Skesta hage hände inget annat sensationellt och själva kaffepausen stördes föga av något fåglelliv men vid Stefans artgenomgång ”stördes” vi helt lägligt av både en förbiflygande grönsiska, två fiskmåsar och en lockande tofsmes. Genomgången stannade på 32 arter men när vi bröt upp blev det plötsligt stor aktivitet. I träden fanns fem bofinkar, några steglitser, ett par gulsparvar, en ropande gröngöling och en lockande bergfink! Och strax åt andra hållet en familj på fyra stjärtmesar! Av dessa var bofink, bergfink och stjärtmes nya på artlistan som raskt ökat till 35.

På ”hemvägen” sågs bortåt Ådalen en liten flock på fyra starar och vid utloppsdammen ytterligare två krickor och en bortflygande bläsand som, liksom stararna, var ny på listan. Därtill fick några av oss som missat bergfink-locket i Skesta hage chans att se en artfrände bortanför Hackstakullen.

Vandringen utefter skogskanten var rätt händelselöst men strax förbi fågeltornet sågs minst en kungsfågel i en liten tall. På väg upp mot Örsta flög en duvhök över, bort mot Rökarbacken. Den såg rätt liten ut så troligen en hanne. Uppe vid Örsta tillkom en sista art nämligen en jagande sparvhök.

Därmed stannade dagens skörd på 40 arter vilket är en bra bit över bottenrekordet 26 från 2016 men sju färre än rekordet 47 arter 2020. November-snittet var före dagens runda var 37,6.

Tack Angarnssjöängen för en, efter omständigheterna, bra dag och tack Stefan för gott ledarskap.

Vid tangentbordet Tryggve Engdahl
Foton Gunnar Hesse