– 57 arter är väl godkänt?

Den första riktiga vårmånadsrundan blev, som väntat, en blöt historia och då avses endast de vädermässiga betingelserna! Det mesta av den myckna snön hade nu smält undan och resultatet hade blivit en ordentlig vårflod med ordentliga översvämningar på de lågt liggande områdena söder om Angarnssjöängen. Vattenståndet hade uppmätts till 10,18 meter över havet, vilket är en bit över den högst tillåtna nivån. Det var med andra ord främst stövlar som gällde som fotbeklädnad för de ca 30 fågelskådare, som slöt upp vid Örsta vid sjutiden onsdagen den 7 april.

 Hans-Georg Wallentinus var dagens värd och befälhavare (amiral utan båt?) och efter en inledande snabbskådning (med bland annat fjällvråk) vid Örsta medan styrkorna formerades, så bar det av mot Midsommarberget. I och med att stora delar av sjön nu bestod av öppet vatten, så var bergets topp åter en magnet för oss skådare och den ena arten efter den andra kunde snabbt prickas av. Två havsörnar kunde länge avnjutas, där de satt i träden på Grävlingholmen och däremellan gjorde några flygturer över sjön för att ”kolla läget”. Grågässen hade minskat i antal med nu ungefär 50 exemplar och bland änderna kunde vi särskilt glädja oss åt tre stjärtänder, en brunand och ett tiotal krickor respektive bläsänder. Tre sträckande bläsgäss muntrade upp oss ordentligt och det skulle så småningom visa sig bli dagens stora behållning ur ett raritetsperspektiv. Skrattmåsarna skapade en vårlig ljudfond och bland andra, något tystlåtnare, vitfåglar kunde fiskmås (en enda), gråtrutar, havstrut (tvenne) och silltrut (en enda) noteras.

Bild saknas.

Två unga havsörnar (3K och 4-5K) höll till vid Grävlingholmen. Foto: Björn Wallentinus.

Därefter styrdes kosan västerut med Byksberget som första anhalt. Här gjordes ett längre stopp inklusive dagens första kaffestund. Lundbydiket hägrade, men eftersom vattnet nu nått ända upp till staketet, så kunde terrängen endast forceras genom att först ta oss ut på åkern på andra sidan. Sagt och gjort! Vi belönades med de obligatoriska sånglärkorna som höll förmiddagskonsert, men endast en enda ängspiplärka. Ett idogt spanande över de vattensjuka åkermarkerna gav till slut några få vadare (förutom tofsviporna naturligtvis): enkelbeckasin och skogssnäppa.

 Nu började förmiddagen lida mot sitt slut och skådargänget började upplösas i olika beståndsdelar. Några avvek för andra åtaganden, några gick åter upp på Midsommarberget medan åter andra promenerade vidare förbi fågeltornet och mot Asphagen och (för vissa) mot Hackstakullen. Ljungpipare kunde några kryssa, en sträckande flock med drygt 200 ringduvor med en enda skogsduva och slutligen en muntert sjungande mindre korsnäbb i en grantopp kunde avnjutas av andra i gruppen. Sångsvanar fanns det tämligen rikligt av: 35 exemplar i den östra delen av sjön och en vacker sträckplog med 15 individer.

Summa summarum blev det hela 57 arter, vilket dock inte nådde riktigt upp till fjolårets rekordnotering för aprilrundorna, vilket var 60 arter. Genomsnittet för denna runda låg tidigare på knappt 50 arter, så dagens notering bör ändå ges ett godkänt vitsord.

Gunnar Hesse