– trastsångaren tillbaka!

Den riktiga vårvärmen låter vänta på sig: den gångna natten hade bjudit på frost på många ställen och när de 31 deltagarna samlats för maj månads runda var det bara ett par plusgrader. Solen sken dock från en till en början blå himmel. Glädjande nog kunde vi hälsa en ny medlem i Angarngruppen välkommen (tack, Lasse!) och därtill flera personer, som var premiärlejon i månadsrundesammanhang.

 Skådandet började med en rivstart innan dagens ledare, Stefan Paulin, ens hade hunnit samla ihop trupperna och haft morgonens ”upprop”, då en stor flock ljungpipare hittades på en stubbåker bort mot Åsta. Strax därefter kunde dagens första trädpiplärka ”hängas in”, där den revirmarkerade med sin typiska sångflykt.

Tre dagar tidigare hade trastsångaren återkommit till sjöns vassar och denna ovanliga fågel blev naturligtvis exkursionens målart nummer ett. Då den hörts i närheten av fågeltornet fick det bli det första riktmärket och marschen påbörjades och gick via Tältplatsen med en from förhoppning att kanske hitta trädlärka, dubbeltrast och annat på vägen. Så blev det dock inte, men väl framme vid sjön belönades vi efter en stund med ett par strofer från trastsångaren, sävsångarsång och också ett kort skrik från en vattenrall. Nöjda med det styrde vi sedan kosan först mot Midsommarberget och sedan mot Byksberget. Änder och vadare kunde kryssas med årta, skedand, brunand, mindre strandpipare, gluttsnäppa, brushane och grönbena värda ett särskilt omnämnande. En hämpling, några gulärlor och ett par svarthakedoppingar förgyllde också vår ornitologiska tillvaro, medan däremot rovfåglarna verkade ha en vilodag. Endast två ormvråkar och tre bruna kärrhökar kunde hittas under hela turen. Var var gjusen?

Vandringen fortsatte sedan till Grävlingholmen, där först ljungpiparna kunde studeras igen, både på marken och i luften. Ett snabböverslag fastställde antalet till ungefär 80 individer. Så var det så äntligen kaffedags och den medhavda matsäcken smakade alldeles förträffligt med solsken och läläge. Uppbrott igen och vidare mot klosterbacksområdet. Höstens och vinterns röjningar gjorde, att vi inte kände igen oss riktigt, men de flesta ansåg nog, att ett gott arbete hade gjorts både längs diken, på ängar och i skogsområdet väster om Klosterbacken. Göktytans rop och rödvingetrastens sång livade upp! Sedan blev det mestadels transportsträcka norr om sjön med Skesta Hage som nästa etappmål. Kaffedags igen, ytterligare två ropande göktytor och dagens entomologiska begivenhet i form av en violett majbagge, en relativt ovanlig skalbagge, som kan bli över tre centimeter lång och som påträffas på gräsmarker under senvår och försommar (därav namnet).

Artgenomgången i Skesta Hage kompletterad med något tillskott på tillbakavägen till Örsta gav 68 arter, som missade rekordåret 2008 med sex stycken och medelvärdet med någon enstaka art.

Text Gunnar Hesse