Månadsrundan för juni begåvades med fint väder utan att det för den skull var någon värmebölja. Solen strålade hela dan och eftermiddagen blev varm. Morgonen var dock lite sval varför vi redan från början siktade in oss på att gå runt hela sjöängen. Antalet deltagare var från början 21 men minskade som alltid utefter vägen. Som värd för sällskapet hade undertecknad rekat lite från tidig morgon. Jag ska erkänna att sommargyllingen som Björn Nordling upptäckt på måndagen och som Hans-Georg Wallentinus spelat natten till tisdagen bidrog till att jag var på plats vid Skesta Hage strax efter fyra. Tyvärr hade den dragit sin kos men jag kunde efter en fin vandrig motsols till Örsta locka deltagarna med att härmsångare sjöng både i Skesta Hage och Stora Ekhammaren.
Beslut togs att ta hela varvet och när man ändå är ute, varför inte göra några avstickare? Den första gjorde vi på en gång genom att gå upp genom skogen mot hällristningen för att plocka in den rödstjärt som sjungit där några dagar. Efter en stunds tålmodigt lyssnande kunde den bland svarthättor, lövsångare, flugsnappare och bofinkar höras flöjta till några gånger bortåt hästhagen. Vid hällristningen hojtade en taltrast medan de som inte sett den tidigare fick tillfälle att beundra ristningen.
Spaning på flacken före Lundbydiket. Här någonstans står den mindre strandpiparen! Foto: Björn Nordling
Marschen gick vidare över fälten och upp på Midsommarberget utan större sensationer än den härliga blandade fågelsången. Väl på berget kunde vi blicka ut över sjöängen i fint medljus. Sommarstillheten börjar sakta infinna sig men näpna dunungar av knipa, sothöna och gräsand kunde ses liksom förstås gässlingar i olika storlek. Ett brunandspar höll till i klarvattnet utanför berget och tvärs över på Kustamaden rastade ett årtapar liksom två skedandshannar. Där jagade även fiskgjusen med framgång – en fångst verkade nästan väl tung och gjusen fick kämpa på för att lyfta iväg den till boet. Även en fisktärna fick napp utanför Byksberget. Enkelbeckasiner spelade och bruna kärrhöken gled över vassen som sig bör. Under dagen såg vi två olika hannar men inga honor. Någon ropade plötsligt ut en stor rovis på hög höjd i sydväst. Den var svår att hitta i tuben men Stefan Paulin och några till kunde se att det var en bivråk vilket även bekräftades av Janne Andersson via mobil från Kustasidan.
Efter en stunds spaning knallade sällskapet vidare mot Byksberget. Utanför fanns några krickor, ytterligare en kull dunungar av sothöna med sin röda punkfrisyr och tofsvipor men inga andra vadare trots att maden borde se lockande ut. Men sävsångarna sjöng flitigt och sävsparv bidrog lite korthugget. Grågäss med ungar höll också till nära berget. Stenskvätte-hannen visade sig och Björn Nordling hittade en rödbena uppåt fälten bakom oss. Han och Stefan gick också närmare maden och hörde vattenrall. Dessutom flög en sångsvan över på låg höjd.
Vandringen fortsatte mot Lundbydiket och i den upptorkade pölen halvvägs dit visade en mindre strandpipare upp sig både länge och väl så att alla kunde skärskåda den i tuberna. De första av dagens stora mängd gulärlor kunde avnjutas och framåt diket även flera buskskvättor. Vi fick kryssa en förbiflygande gråhäger på väg fram mot Grävlingholmen där dagens första fikapaus togs i strålande solsken.
Sålunda förfriskade drog vi vidare förbi Broholmen. Här delade sällskapet upp sig så att ungefär hälften gjorde nästa ganska stora avstickare upp till Olhamra för att fånga upp grönsångare och annat medan övriga kunde ta det lugnt fram till Lingsbergsdiket. Så här långt fram på förmiddagen hade sången avtagit men en grönsångare hördes från hagen och där hittades även tre trädkrypare i sällskap med en tofsmes liksom sjungande trädgårdssångare. På baksidan av Klosterbacken hördes flera svarthättor, rödhakar och minst en gärdsmyg. Hackspettungar tiggde envetet från bohålet i en björk. Under tiden hade det andra gänget fått en lång fin obs av den familj stjärtmes som håller till vid bron. Kjell Sahlberg hörde en göktyta bortåt Gyllingdungen men tyvärr tror jag han var ensam om det. Vid bron återförenades sällskapet men några deltagare vände tillbaka mot Örsta.
Som ofta blev vandringen fram till Kusta något av en transportsträcka som dock piggandes upp av många gulärlor, en och annan ängspiplärka och en skogssnäppa som drog bort över vassen. När vi passerat Kusta upptäckte någon en lärkfalk som jagade kortvarigt över maderna vi just passerat. I Stora Ekhammaren sjöng den första utlovade härmsångaren snällt så alla kunde träna in de karaktäristiska nasala ljuden som blandas med härmningarna. Törnsångare och buskskvätta hördes även fint. Häckande talgoxe konstaterades i holk nr 82. På väg mot Lilla Ekhammaren kunde man i tuberna se åtskilliga hussvalor som besökte sina bon under silon vid Lappdal.
Framme vid Lilla Ekhammaren hördes en återhållen näktergal och Björn hittade en steglits. En tjusig törnskatehanne i kanten av maden gladde också. I Skesta Hage sjöng nästa härmsångare liksom annat smått och gott. Göktytan var tyvärr tyst ifall den ens är kvar – vet ej om det blivit någon häckning i år. Nu hade klockan hunnit bli 12 och vi hade bara nått fram till Skesta!! Hög tid för andra fikat och artgenomgång. Denna stannade vid 76 men vi saknade flera vanliga arter och gott hopp fanns att nå 80.
Andra fikapaus, i Skesta hage. Foto: Gunnar Hesse
Styrkta traskade vi vidare förbi dammen där några buskskvättor var huvudattraktion. Tidigare på förmiddagen hade Janne Andersson rapporterat till Stefan att kärrsångare nu, liksom tidigare år, sjöng vid Ådalen precis där buskagen tar vid efter kröken. Chansen att den skulle sjunga så dags på eftermiddagen verkade inte så stor men sex av oss ville ändå kolla varför sällskapet åter delades. Och, kors i taket, denna sista rätt korta avstickare gav utdelning i form av sjungande kärrsångare! Vi fick hjälp av en rörsångare som verkade trigga kärrsångaren att sjunga. Dessutom kom sångaren fram en kort stund vid åkanten samtidigt som ytterligare en sjöng i snåren. Således två ex som borde vara ett par eftersom båda könen lär sjunga (enl Lars Jonsson).
Alla väntar på artgenomgång, men verkar inte stressade av att den dröjer. Foto: Gunnar Hesse
Nöjda och glada traskade vi vidare mot Örsta. Vid fågeltornet hördes trastsångaren lite svagt och sporadiskt. Den verkade ha flyttat över mot Stora Ekhammaren. Åter på Midsommarberget sågs nu även en lite mörkfärgad brunandhona med 5 till synes nykläckta dunungar. De höll mycket försiktigt till i vasskanten av klarvattnet nedanför berget. När vi trötta men belåtna återkom till Örsta strax efter två slog det mig att bilen stod kvar vid Skesta där jag parkerat den 10 timmar tidigare! Stort tack till Björn Nordling som körde mig dit. Annars hade det blivit två varv runt sjöängen för min del!
Med kärr- och trastsångarna plus en gråsparv i Örsta blev dagssumman 79 arter. Kanske hade andra delar av sällskapet ytterligare någon eller några arter men det är svårt att utröna. Hur som helst är 79 arter ett nytt prydligt junirekord (71 arter var förra rekordet, satt 2009).
Text Tryggve Engdahl