– kåk i målarter och nattens klo

I de sista solstrålarna samlades tio personer vid Örsta. Sonia anslöt sedan en stund. Målarter för natten var kornknarr och nattskärra. För att invänta mörkningen, gick vi först ned till sjöängen för att lyssna om det fanns något intressant. Trastsången hördes ute från vass/kaveldunsbältena, men som vanligt var den trög. Ingen småfläckig sumphöna hade kommit igång.

De första stegen mot natten (t.v.). Lyssning mot trastsångaren i sjöängen. Foton: Björn Nordling.Rutten gick sedan först till Hagby ekopark, som är anlgad på den gamla tippen vid Hagby. Vi vandrade från bron vid Fällbro längs norra sidan av utloppsån från Vallentunasjön, där en gångväg anlagts för några år sedan. Näktergalarna sjöng öronbedövande, men vi lyckades däremellan höra tre olika gräshoppsångare och en sävsångare. Jag hade hoppats att den kornknarr som uppehållit sig i nordvästra hörnet av ekoparken skulle vara kvar. Och det var den turligt nog. Seg i björjan, men ”kom sig” efter hand. En jagande hornuggla satte sig på en pinne 30 meter framför oss och satt där en stund. Klockan hade nu hunnit bli över elva på kvällen och det var tid att bege sig mot Tärnanskogen för att om möjligt få höra någon nattskärra. Vid ekoparkens parkering vid Fällbro (Skålhamravägen) såg vi hornugglan igen. Björn Nordling spelade in några av fåglarna. Filen finns här. På inspelningen hörs sävsångare, näktergal och kornknarr från Hagby ekopark, samt sävsångare från Ådalen. Inspelning: Björn Nordling.

Vi tog in Bromsebyvägen och fortsatte till andra mötesplatsen efter Kristineberg, en klassisk plats för att höra nattskärra. När vi stigit ur bilarna kunde vi räkna in två spelande nattskärror ganska nära vägen. En till kunde med lite god vilja höras söderut. Styrkta av detta fortsatte vi till höjden före Gamla Harsbro, där vi åt nattmacka och lyssnade. Kalle kunde höra ytterligare en nattskärra. Den satt söder om Gamla Harsbro. Från Stora Harsjön hördes fiskmås. Nu hade klockan hunnit bli 00:30 på lördagsmorgonen och vi fortsatte Bromsebyvägen inåt i Tärnanområdet.

Rast före Gamla Harsbro. Foto: Gunnar Hesse (t.v.) och Björn Nordling (t.h.).Ett stopp på en tidigare klassisk nattskärrelokal ca 1 km före Pukebybommen (90-graderskurva med ett bilvrak utplacerat) gav inget, så vi körde fram till parkeringen före bommen och gick fram till den öppna betesmarken. Inga nattskärror här heller, men det var å andra sidan länge sedan det fanns någon här.

På återvägen stannade vi på ytterligare några platser. Plötsligt lät det som om en motorcykel, motorsåg eller högvarvig bil drog igång långt i norr. Där ska det inte finnas några vägar så vi stod lite undrande. ”Motorcykeln” drog igång igen och ljudet övergick i ett långdraget ylande så det vibrerade i maggropen. Varg! Jag har aldrig hört varg i det fria, så jag var helt oförberedd på att det skulle låta på det här sättet. Det var inte något hundyl precis! Efter några ylanden till kunde den höras mycket svagt ett tag till. Kanske den hade gått ned bakom ett berg? Enligt mina uppgifter ska det inte finnas varg där. Kanske talade ryktet om ytterligare en varg sant? Eller var varghannen i reviret ute på långtur? För att inte oönskade ögon ska kunna läsa exakt var detta inträffade, uppger jag inte platsen för observationen.

Natthimmel med vargyl! Foto: Björn Nordling.Efter den här oväntade upplevelsen var vi tagna lite till mans, men åkte tillbaka till Åkersbergavägen och stannade på ett par ställen söderut, ned till modellflygfältet vid Hakunge. Mitt emot Sjötorpet, norr om Hakunge, kunde vi höra en nattskärra på nära håll – uppe i skogskanten. Troligtvis är denna samma skärra som vi hörde på mycket långt håll vid Kristineberg. Samtidigt hördes en kornknarr långt i öster och en morgontidig gök.

Nästa stopp var i södra änden av Lilla Garn (Garns kyrkby). Vi gick ned en liten väg mot Brottbyån. Vägen slutar vid en gammal väntsal som användes då ångbåt trafikerade linjen Brottby – Stockholm. Den som vill uppleva den totala nattsångarupplevelsen ska gå hit. Näktergalarna skriker i mun på varandra och från vassarna hörs sävsångare, rörsångare och sävsparv. Någon mer ovanlig nattsångare kunde vi dock inte leta fram, utan fortsatte till Angarnssjöängens utlopp vid Ådalen, där en kärrsångare hållit till. Med parabol gick det att urskilja ett exemplar i ån ca 100 meter nedströms Ådalen. Men den gick inte att höra utan apparat, eftersom näktergal och sävsångare höll en betydligt livligare konsert. Uppströms Ådalen hade kärrsångare hörts under onsdagsrundan men där fanns nu ingen. Inte heller hörde vi de hornuggleungar som finns i tallarna runt huset.

Facit av natten var fem nattskärror (det hade räckt med tre för kåk) och två kornknarrar. Vi avslutade alltså med två dippar. Men vad gör det när vi hört VARGEN!

Ledde och skrev gjorde Hans-Georg Wallentinus

Vissa bilder o länkar saknas.