Lite för fint väder…

Några dagars strålande vårväder, nästan med sommarvärme, och väderprognos talande för en fin dag, lockade många till månadsrundan i april. Inräknat ett par eftersläntrare blev vi till slut 42 personer. Och vädret var verkligen väldigt fint med strålande sol och svag vind (som dock tilltog lite framåt lunchtid). Som sig bör vid klart väder var morgonen kylig men temperaturen steg sedan upp emot nästan 20 grader. Det blir lite krångligt att klä sig rätt!

På väg från Tältholmen och deltagare som idkar närstudier. Foton Fransisco de Lacerda.

Problemet med så fint väder är att en stillhet snart breder ut sig vilket inkluderar fågellivet. Fågelsången stannar av och flyttfåglarna tenderar att gå mycket högt. Därtill fick vi så småningom dras med mycket värmedaller.

Redan innan dagens värd Kenneth Olausson hunnit hälsa välkomna hade pilfink, talgoxe, blåmes och grönfink räknats in. Allra mest glädjande var att stenskvättan kommit till det vanliga stenröset framför Örstaparkeringen. Årskryss för flera deltagare. Kenneth berättade att vi väntade in några arter och han nämnde större strandpipare, årta och röd glada. Tyvärr fick vi ingen av dessa målarter i dagslistan men väl en hel del annat. Rekordet för april är 77 vilket nog inte kunde nås på grund av för soligt väder och för lite vind. Men medelvärdet på 57 borde vi passera.  Kenneth gissade på mellan 60 och 70 arter.

Lite spaning mot sjöängen från backen ner till grillplatsen gav ett par knölsvanar, många gäss och en skedandhanne. Härifrån troppade vi av mot Tältholmen. På vägen dit hördes bofinken sjunga och nötväckan tuta. Långt bort i en död gran satt en dubbeltrast. På Tältholmen fanns några stjärtmesar och efter en stund kom trädlärkan igång på lite håll. Den är alltid lika härlig att höra.

Stjärtmes vid Tältholmen. Foto Kenneth Olausson.

I Midsommarbergets hage satt ett gäng starar av vilka en drog blickarna till sig. Den hade ett ljust halsband så man hajade till. Ringtrast! Tyvärr inte…  När vi korsade hagen hördes ropande gröngöling (en av flera under dagen), sjungande rödhake och en förbiflygande grönsiska.

Stararna. Foto Kenneth Olausson.

Nu togs berget i besittning – lite trångt om saligheten! – och sjöängen avspanades. Alla vanliga änder fanns på plats. Kricka och gräsand dominerade men också gott om bläs- och snatteränder (18-20 av vardera), några par knipor, ett tiotal viggar och tre skedänder. Tyvärr, som sagt ingen årta och ingen stjärtand. Såklart mängder av grågäss men även minst något hundratal bläsgäss; en art som ökat väldigt på senare år. Bläsgässen är ju på väg upp till ryska ishavskusten och har av någon anledning lagt sin rutt lite längre väster ut. Ett 50-tal vitkindade sågs också på åkern nedanför Lilla Lappdal. Några deltagare skymtade en brun kärrhökshanne i riktning Skesta hage men den försvann snabbt bakom skogskanten.

Mängder av skrattmåsar fanns också, tråkigt nog antagligen rastande. Det är tyvärr åtskilliga år sen skrattmås haft någon lyckad häckning.

Tre sångsvanar, varav en 2K, sågs bortåt kustasidan och de två knölsvanarna kom simmande i mittdiket. Tre par tranor trampade runt, vitt åtskilda. Månne samma häckare som i fjol? Två enkelbeckasiner tog sig en runda över sjöängen. Med lite letande kunde man också hitta sävsparvar vars sång även hördes utifrån maden. En kvarvarande varfågel sågs i den lilla träddungen nära Stora Ekhammaren. En fint utfärgad storskarv i häckningsdräkt drog förbi åt sydväst.

Dags att trava vidare mot Byksberget. På håll kunde man spana in en sädesärla på bänkarna där. Årskryss för vissa av oss. Från Byksberget kunde änderna studeras liksom en förbiflygande gråhäger. Inget mer upphetsande än så varför Kenneth beordrade marsch mot Lundbydiket. Här hördes överflygande hämpling och även sång. Värmen hade nu stigit så att tröjor åkte av och sånglärkorna spelade underbart. Skönt i solen men rätt lite aktivitet. Vidare mot hägrande fika på Grävlingholmen! Men innan dess lite spaning över Åstaåkern. Soldallret hade nu tilltagit men på åkern fanns som sig bör ett antal tofsvipor men inget annat. Däremot drog en duvhök och en ormvråk över så nära varandra att man fick intrycket att de flög tillsammans.

Ormvråk och duvhök bredvid varandra till vänster, sparvhök till höger. Foton Kenneth Olausson.

Under fikat på Grävlingholmen fick några få uppmärksamma deltagare på Åstaåkern se ett litet uppflog om 12 hämplingar. Såklart när nästan alla koncentrerade sig på kaffet! Hämplingarna försvann bortåt Broholmen där vi senare kunde höra dem.

Styrkta av kaffet drog sällskapet vidare mot Klosterbacken som de flesta av oss passerade på baksidan. Här sjöng taltrast väldigt flitigt liksom två gärdsmygar. Även trädkrypare, rödhake och gulsparv hördes och en skogsduva hoade. Nära bron över Lingsbergsån födosökte minst två stjärtmesar. Återsamling vid Gyllingdungen för att dra vidare den lite sega sträckan fram till Kusta; med Kenneths ord ”ökenvandringen”. Mycket riktigt hände rätt lite (mer än att två ormvråkar cirklade över skogen) förrän vi från Kusta-enen kunde speja ut över maden. Där fanns, utöver en massa änder och skrattmåsar, även två fiskmåsar varav en 2K.

Vid Stora Ekhammaren var det ovanligt tyst; det mest spännande var fjädrar av en snatterandhane som blivit mat åt gissningsvis en duvhök. Delar av andens ”Armanidräkt” kunde identifieras. Snart fick vi alla också en fin obs av den bruna kärrhökshannen när den drog söderut över sjöängen. Kul för alla som missade den när den sågs vid Midsommarberget! På väg upp i Skesta hage hittade någon också en sparvhök som cirklade ganska nära. Rovfågel-listan började ta sig men ännu ingen havsörn.

I Skesta hage väntade dagens andra fika. Om värmen hämmade fågelaktiviteten så ökade den istället insekternas dito. Flera dagfjärilar som citronfjäril och nässelfjäril hade vi tidigare noterat och nu fanns en mycket fin sorgmantel nära rastplatsen. Riktigt spännande blev det när en alnyckelpiga landade på Roland Sjölanders ryggsäck. En rätt ovanlig art som bara setts vid Angarnssjöängen två gånger tidigare.

Till vänster alnyckelpiga (foto Gunnar Hesse) och till höger sorgmantel (foto Kenneth Olausson).

När lunchmatsäcken avnjutits höll Kenneth en artgenomgång som stannade på 63. Bättre än befarat med tanke på sommarväder och svag vind. Väl över snittet på 57 arter och som alltid kan man ju dessutom förvänta sig tillskott av några arter på vägen tillbaka till Örsta. Och si, nästan innan vi hunnit summera ropade en fasan och bara en stund senare ropade en deltagare ”havsörn”. Mycket högt över hagen svävade mycket riktigt en havsörn uppvaktad av ett gäng skrattmåsar.

Vandringen tillbaka till Örsta gav i fågelväg sjungande svartmes vid Asphagen och gråtrut över sjöängen. I övrigt några olika skalbaggar och flera vattenbin, egentligen en typ av skinnbagge, i gräset nära sjöängen. De lever framför allt i vattnet, men födosöker även på land. Man får vara försiktig om man hanterar dem. De försvarar sig nämligen med ett rejält stick, därav namnet. Ytterligare lite spaning från Midsommarberget gav inget ytterligare trots att en svalkande vind nu faktiskt blåst upp.

En solig och fin, om än lite stillsam, vandring runt Angarnssjöängen var därmed till ända. 67 arter är en helt okey summa mitt emellan medelvärdet och rekordet för april.

Till vänster gruppen på väg till Byksberget (foto Francisco de Lacerda), mitten Klosterbackens norra sida (foto Gunnar Hesse), till höger artgenomgång vid Skesta hage (foto Gunnar Hesse).

Skrivare
Tryggve Engdahl