Välkommen, sköna maj? Var god dröj! I början på april gjorde ju våren en rivstart och förtog sig uppenbarligen! Lägre vårväxel ilagd och gaspedalen släppt. Resultatet? Jo, lite drygt tre plusgrader hemmavid tidigt denna morgon och inte blev det så vansinnigt mycket varmare förrän framåt tolvdraget. 41 personer lät sig icke avskräckas utan såg detta snarare som en möjlighet till fina fågelobservationer denna första majonsdag och dags för den 235:e månadsrundan i ordningen! Däribland minst en handfull fågelskådare, som var redo för sina premiärrundturer. 

Stefan Paulin var dagens ciceron; rutten runt skulle bli den traditionella med vä(n)stersväng efter Midsommarberget, det vill säga medsolsvarv. Efter välkomnande, genomgång av praktikaliteter och fågelförväntningar samt lite information om kommande aktiviteter var vi alla klara för avfärd och dagens begivenheter. 

Svartvit flugsnappare, rödhake, bofink, trädpiplärka, lövsångare, svarthätta och några ”trivialarter” (med ursäkt till bland andra blåmes och talgoxe) klarades av på vägen ner mot hällristningsområdet. Ett kortare stopp där innan marschen fortsatte mot Tältholmen. Här vidtog det sedvanliga letandet efter födosökande trastar i hästhagarna mot nordost; begränsad utdelning med en duo dubbeltrastar på frukostbesök. I backen ner mot fältet och hagarna spirade rikligt med späda liljekonvaljblad, som förkunnade att våren ändå är på väg! Tack för det! 

Så började en spillkråka högljutt höra av sig från Midsommarbergshagen, vilket vi tog som en inbjudan och påbörjade raskt promenaden norrut. Väl inne i hagen fick någon snabbt syn på den ståtliga fågeln, som letade efter godsaker på backen och därefter i ett par tallar. I övrigt lite magert på fågelfronten, så vi fick böja på oss neråt i stället och njuta av mängder av vitsippor och gyllene maskrosor samt ganska många blåsugor, som likt pyramider stack upp ur fjolårsgräset och spirande vårgrönska. 

Väl uppe på bergets topp började det åter hända saker! Gott om grågås med mycket unga gässlingar, ännu fler bläsgäss, ett större antal vitkindade gäss och någon enstaka kanadagås. Årta (fem individer), skedand, snatterand, bläsand, gräsand, kricka, vigg och knipa lades till dagslistan med egentligen bara stjärtand, som saknades av de vanligare änderna. Vadararterna var något färre till antalet med svartsnäppa, större strandpipare och brushane, som skapade mest ”var är de?”-rop och uppskattning.  

Svarthakedoppingen, som ”förr i världen” var en av reservatets verkliga karaktärsfåglar hade tidigare i år bara observerats under ett par dagar i slutet av april. Nu upptäcktes ett par på klarvattnet bort mot kustahållet. Skall det äntligen återigen bli en lyckad häckning i år av dessa praktfulla djur? 

En annan glädjande gäst är rördrommen, som hördes tuta några gånger utifrån ”vasshavet”. Efter att bara ha rapporterats en enda gång i fjol, så har observationerna duggat tätt på Artportalen i år med nästintill dagliga noteringar sedan den 6 april. … men hittar den någon partner, månne? 

Flera bruna kärrhökar gjorde sina lovar över vassruggarna, medan fiskgjusen lyste med sin frånvaro. 

Svårt att slita sig från den fina utsiktsplatsen, men vi hade ju en lång väg kvar att gå, så till sist blev det avgång från berget med Lundbydiket och Grävlingholmen som nästa etappmål. På vägen dit hittades det kvarvarande, ringmärkta fjällgåsparet strax utanför Byksberget, stenskvätta noterades, ett par sånglärkors drillande avnjöts och en mindre strandpipare upptäcktes vid Lundbydikets vatten. 

Nu hägrade kaffestunden och på Grävlingholmen ägde den rum. Häggen hade börjat blomma, ängspiplärka noterades av dem, som inte var för upptagna av matsäcken, buskskvätta och sävsångare underhöll och gulärlor visade upp sig. 

Med ny energi tog vi oss an den långa spången mot Broholmen. Strax innan den kunde vi studera det senaste byggnadsverket i reservatet: den nya kobryggan över diket mot ängen söder om Klosterbacken. Den nya och efterlängtade kohagen är klar tack vare nämnda brygga och likaså nybyggt stängsel runt Klosterbacken. Snart kommer ett halvdussin nötkreatur hit för att tillbringa sommaren (och lite till) och därmed äntligen effektivt kunna bidra till att hålla grönskan i schack och därmed ge utrymme för både småkryp och växter, som fordrar ett bra betestryck för sin trivsel.  

Adam och Eva hade redan gått i blom med ett knappt tiotal, mestadels gula, redan väl utvecklade. Blåsugan fanns även här att hitta. Stjärtmes, grönsångare, svarthätta, törnsångare, kungsfågel, taltrast och slutligen en försiktigt sjungande järnsparv kompletterade fågellistan här. Fjärilar var det mycket ont om under hela rundan; vädret var ju inte särskilt inbjudande för dem och den enda säkra arten denna dag var ett påfågelöga, som även Klosterbacken kunde bjuda på. 

Den vanligtvis långa och händelsefattiga etappen från Gyllingdungen och fram mot ekhamrarna bjöd i alla fall denna dag på lite pulshöjande aktiviteter. Först hittade någon skarpögd och enveten deltagare en tundrasädgås bland alla vitkindade gäss på kustaåkern; ungefär 500 individer! Strax därefter lyfte hela sällskapet och lågsniffade under ivrigt skällande rakt över oss. Naturnära!  

Stora Ekhammaren bjöd på blomsterprakt framför allt i form av massor av utslagna gullvivor, medan lillasyskonet Lilla Ekhammaren och dess slånbuskar var helt täckta av ett vackert vitt flor av blommor. Betagande! Så, nog är maj ändå skön trots kyla och snålblåst! 

Dags för andra kaffestoppet i Skesta hage och vid dess grillplats. Ärtsångare underhöll med lunchmusik och göktytan skulle inte vara sämre, men dessa mollartade sång nådde inte riktigt upp musikaliskt till ärtsångarens melodiska pladder. 

Matsäcken förbrukad och dags för den preliminära artgenomgången. En lång lista blev det, så lite tid tog det! Till sist kunde Stefan summera dagens lista till 87 arter; med en bra bit kvar att avverka, så var inte rekordresultatet från i fjol på 94 arter helt omöjligt att nå.  

Innan vi tog oss an denna fågelutmaning hjälpte Karin Hendahl oss med botaniken. Den sällsynta månlåsbräken (NT, nära hotad) fanns fortsatt på flera ställen i hagen, blåsugan blommade även här och vid staketet mot sjöängen lyste kattfot diskret upp tillvaron. 

… och se så många blommor, som redan slagit ut på ängen: gullviva, mandelblom (Örsta), kattfot och blå viol (på några olika ställen). Blåsugan platsade inte enligt Evert Taube och det kan man ju ha viss förståelse för! 

Antalet fågelarter blev slutligen 92 och det kan vi vara mycket nöjda med. Havstrut, trädkrypare, vattenrall, lärkfalk och gråsparv blev tillskotten på upploppet. 

Ett stort tack till Stefan för gott och framgångsrikt ledarskap samt till Karin Hendahl och Francisco de Lacerda för fina fotografier! 

Text Gunnar Hesse