– mycket mesigt!

Rödhaken var redan igång med sina ivriga knäppningar, när vi vid sextiden, och därmed före gryningen, samlades på parkeringsplatsen vid Brottby för den sedvanliga höstexkursionen till Väddö. Nio personer inklusive dagens värd, Stefan Paulin, satte snart kosan mot Rönnskärs udde, där SMHI flitigt varnat för dis och dimma hela förmiddagen. Oron gnagde lite under färden: skulle vi kunna spana in några sträckande fåglar överhuvudtaget?

I vanlig ordning (får man nog påstå) hade SMHI helt fel och vi kunde tack och lov se horisonten, om inte glasklart så hyfsat väl, redan vid ankomsten vid sjusnåret. Nästan vindstilla var det också, vilket underlättade skådandet av både rastare och lågflygare.

En gammal bunker kan vara bra till mycket. Här med dagens befälhavare, Stefan Paulin, som högsta höns. Foto: Gunnar Hesse.Första observationen blev två havsörnar ute på en av kobbarna. Mycket rastande alfågel ”överallt”. Janne Andersson, som vi senare träffade på Sennebyhaken, lyckades räkna in hela 1300 individer under dagen. Ejdrarna var betydligt färre och de flesta rastade; Janne räknade till 65 exemplar. Därutöver ett fyrtiotal sjöorrar, nio viggar, fyra knipor, en enda svärta och fem tobisgrisslor. Lommar kom sträckande med ojämna mellanrum och så småningom kunde vi räkna in över 20 exemplar, varav åtminstone två smålommar. Plus en nyfiken säl!

Mycket spaning blir det… Foto: Gunnar HesseDet skulle snart visa sig, att det gällde att ögon i nacken också för allt hände inte ute till havs utan det var ganska mycket aktivitet i skogskanten av och till. Tack och lov, att vi var några stycken, som spanade! Här fanns det gott om blåmes, många stjärtmesar, enstaka talgoxar, någon svartmes och ett par talltitor, varav en dessutom sjungande! Vid tiotiden bröt vi upp från udden och promenerade den korta vägen söderut till Sennebyhaken, där som sagt Janne Andersson redan fattat posto. Måttligt med sträckande fåglar här också dessvärre, flitigast var siskorna med den grå varianten i klar majoritet (ett hundratal individer totalt). Därtill ett femtontal korpar och ett halvdussin sparvhökar. Av rastarna gladde oss sex svartmesar, femton sidensvansar och en överflygande spillkråka mest.

Titti spanar ut över ett nästan vindstilla hav. Foto: Gunnar Ahlgren.Innan artsammanställning och avfärd tog vi sedan en liten tur in i strandskogen, men mycket mer tillskott än några kungsfåglar och en trädkrypare blev det knappast. 47 arter blev det till sist under hela utflykten (Brottby-rödhaken och ett par ”måstefynd” på tillbakavägen inräknade) och det får väl betraktas som an acceptabel skörd (mellan 35 och 48 arter under tidigare år).

Sammanfattningsvis: sträcket så där, tätt med tättingar och mycket mesigt (då avses fåglarna) och vi hade väldig tur med vädret!

Gunnar Hesse

Bilder saknas.