Den tjugoandra nattsångarexkursionen i ordningen var i år planerad till nationaldagen den 6 juni. Det var med oro som undertecknad planerade för genomförandet då väderprognoserna inte såg ut att ge optimalt väder. Även flera deltagare som ville åka med hörde också av sig för att höra hur tankarna gick.

Både SMHI och Klart.se hade prognoser som visade att eftermiddagens och tidiga kvällens regn skulle avta efter 21:00 och med tanke på att vi skulle starta 21:30 togs beslutet att ändå försöka genomföra exkursionen.

Prognoserna visade sig stämma denna gång och regnet upphörde som planerat, dock var det ganska starka vindar som i sig inte heller är optimalt. Glädjande nog var det hela 11 deltagare som mötte upp på parkeringen vid Örsta trots väderförhållandet.

Huvudplanen var denna gång att hålla oss inom Vallentuna och Täby kommun då spridda rapporter om nattsjungande fåglar hade rapporterats på Artportalen, men det fanns en tanke på att även åka till Sävastabäcken utlopp utanför Björklinge norr om Uppsala där rapporter fanns om princip alla nattsjungande arter på ett och samma ställe, inklusive flodsångare.

Dock lockade inte den tid som krävs i bil för alternativ 2, så vi beslutade att hålla oss inom våra egna kommuner. Sagt och gjort hoppade vi in i tre bilar och begav oss som vanligt mot Kyrkviken i Vallentuna för att lyssna in trastsångare. Nämnda art hittades så småningom lite längre ned i Kyrkviken efter hagen med vattenbufflar, som i år är fyra till antalet. Den starka vinden gjorde det ganska svårt att höra trastsångare och andra arter såsom näktergal, säv- och rörsångare samt sothönor. Undertecknad hörde även rörhöna kackla till ett par gånger men tyvärr var den tyst när andra lånade parabolen för att höra efter densamma.

Nästa stopp var Hagbytippens Ekopark och där möttes vi redan vid parkering av minst två näktergalar samt en gök som ropade på håll. Tiggande ungar av hornuggla hördes också från parkeringen och när vi begav oss upp mot tippen var det minst tre hornuggleungar som tiggde och vi såg även dessa flyga omkring i området vid ett flertal tillfällen. En kärrsångare bjöd på underhållning i den första vassen och även en andra kärrsångare satt på den östra sluttningen där vi även hörde ett par sävsångare sjunga. En morkulla spelflög över oss och på vägen tillbaka så hördes vattenrall från samma vassrugge som den första kärrsångaren befann sig i.

Klockan var nu redan 23:30 och nästa stopp låg bara fem minuters bilväg bort i Täby kyrkby. F.d. Prästsjön har ju sedan ett par veckor varit platsen för kvällens mest ovanliga art som är mindre sumphöna och som vi naturligtvis hoppades få höra spela. Det var med viss oro ifall den skulle vara kvar då den inte var rapporterad kvällen/natten innan, men visst fanns den på plats. Bra spel under hela den korta tid vi var där, och nytt kryss för flera av deltagarna.

Nu var klockan midnatt och dags att bege sig mot Tärnan och de sedvanliga nattskärrorna. Väl framme 00:30 vid första bommen efter Kristineberg på Pukebyvägen var det också tid för lite fika. Det blåste ganska kraftigt och därmed var det också svårt att höra några nattskärror, men några av oss hörde dels en skärra spela på lite håll, dels en väldigt nära oss men bara i ett par sekunder. Tyvärr fick inte alla höra nattskärrorna, så vi beslöt att åka lite längre in på vägen där undertecknad har en plats där jag aldrig har missat nattskärrornas spel de gånger jag varit där.

Någon gång bör ju bli den första gången jag misslyckas på denna plats, och skulle det bli ikväll? Några tyckte sig höra en skärra på ena sidan av vägen, men det var lite osäkert. Dock så kom en nattskärra äntligen igång på den andra sidan av vägen där de brukar spela, så 100% utdelning gäller fortfarande. Blåsten och en envis helikopter som flög i området gjorde att det inte var helt enkelt att höra skärran, men alla fick till slut höra den i parabolen och även denna art var ny för några av deltagarna.

Nästa stopp var Vadadalen där första stoppet gjordes på en bra plats för bilar och skådare ca 400 meter norr om kyrkan. Vi hann knappt ur bilarna innan en vaktel ropades ut. Vakteln satt hyfsat nära och kunde höras bra av alla, även utan parabol. Näktergalar sjöng som vanligt i stort antal och vi kunde även höra buskskvätta sjunga lite grann.

Vi stannade kort längs med vägen innan Stora Benhamra gård, men inga nya arter hördes från denna plats. Sista stoppet i Vadadalen gjordes på mötesplatsen mellan Stora Benhamra gård och Brotorps bro där det går att ställa tre bilar och det brukar höras en del fåglar nere från maden mot Husaån. Här fick vi äntligen höra kvällens första och enda Locustella-art, nämligen gräshoppssångare.  Enkelbeckasin hördes också samt att vi kunde även artbestämma både nordfladdermus och större brunfladdermus med hjälp av en ultraljudsdetektor.

Nöjda med att få höra både vaktel och gräshoppssångare samt att klockan var 02:15 beslöt vi att bryta för natten och åka tillbaka till Örstaparkeringen. Vid parkeringen kunde vi tydligt höra en hornuggleunge tigga från Rökarbacken, så ett fint avslut på en bra kväll trots utmanande väderförhållanden.

Text Ulric Ilveus