Högsommar och sommarstiltje. Juli hade rivstartat dagen innan med flödande solsken och en bit över 25 grader i skuggan. Växtligheten lider i torkan; vår egen nederbörd i Täby under juni var begränsad till ynka 21 mm. Inte ens en månadslång rotblöta med andra ord!

Nu var det redan den 2 juli och månadsrundedags. SMHI och dess konkurrenter förutspådde till och med ännu lite varmare väder med lite inledande molnighet. Det blev inte helt rätt spått, skulle det visa sig! Sjutton grader och ganska molnigt vid starten och det höll i sig under större delen av förmiddagen.

Sommarstiltjen bekräftades också av antalet deltagare, som till sist stannade vid 13. Något lägre än genomsnittet de fem senaste åren med 15,2 julipersoner; det finns förvisso en del konkurrerande verksamheter så här års och så lät väl kombinationen 25 grader, solsken och åtta kilometers promenad som lite väl utmanande. Hursomhelst den ”legendariske” julirundeledaren Tryggve Engdahl (han ”prenumererar” på just den) ”sparkade igång” aktiviteten vid halvåttasnåret och förkunnande, att planen var den vanliga med medsolsvarv och planerad återkomst till Örsta vid tvåtiden.

På väg mot Tältholmen med stopp nära hällristningen. Foto Gunnar Hesse.

Törnsångare, pilfink, kaja och skata prickades av redan vid Örstastugan och med endast 76 fågelarter kvar till det hägrande maxantalet för juli bar det iväg. Mot Midsommarberget via Tältholmen löd stridsropet! I hörnet nära hällristningarna kom det sedvanliga första organiserade stoppet. Här avnjöts trädpiplärka, bofink, steglits och lite annat innan marschen fortsatte fram mot Tältholmen. Tämligen magert här också. Ingenting speciellt nytt i anteckningsboken, så uppehållet blev kortvarigt. Skulle Midsommarbergshagen kunna vara en bättre bidragsgivare?

… och plötsligt händer det! De med god hörsel hör i fjärran en grönsångares välbekanta ”snurrande mynt på en marmorskiva”-sång. Vi med sämre dito skruvar upp hörapparaterna och/eller sätter händerna som paraboler bakom öronen och minsann till sist har nog de flesta, om inte alla, registrerat den sköna sången.

En grönsångare sjunger i fjärran. Exkursionsledaren Tryggve vet hur man ska använda öronen. Foto Gunnar Hesse.

Stärkta av denna framgång bestiger vi bergstoppen och kan blicka ut över en relativt välfylld sjöäng. Dammluckan vid utloppet har nu varit helt stängd sedan ett par veckor tillbaka och vattenståndet ligger ungefär på det av domstol fastställda maxvärdet. Här rasade arterna in! Ägretthäger i ensamt majestät med ett större sällskap (elva stycken) gråhägrar, flera födosökande bruna kärrhökar, fyra fiskgjusar (till slut; fler än vanligt), ett flertal krickor och snatteränder, en enstaka skedand räknades in. Bland vadarna uppmärksammades brushane, gluttsnäppa, rödbena, grönbena, skogssnäppa och enkelbeckasin. Mindre strandpipare inklusive en årsunge var extra uppmärksammat och trevligt! … och så minsann en gök, som höklikt lågsniffade över vassar och vatten.

Midsommarberget. Foto Gunnar Hesse.

Tryggve manade slutligen till uppbrott och avmarsch mot Byksberget. Det gällde ju att inte missa första kafferasten och det var långt kvar till målgången vid tvåbläcket. Vid Byksberget möttes vi av en stenskvättefamilj och en gulärla, som lockade ute i vassen strax utanför.

Vid Lundbydiket hade hela den södra nötkreatursbesättningen slagit läger, men de mindre strandpiparna fick ändå lite plats och sågs nu väsentligt bättre än från Midsommarberget tidigare. Några knipungar simmade omkring nedanför, en tornfalk ryttlade ovanför örstaåkern mot norr, ladusvalor jäktade runt och slet för brödfödan; i övrigt inte så fasligt mycket aktivitet här. Mängden av grågäss och halvdussinet kanadagäss må ursäkta!

Beslutet att fortsätta mot Grävlingholmen och utflyktens första matrast hörsammades gladeligen och vips (nästan!), så var vi där. Någon sävsångare på nära håll och några buskskvättor noterades, kaffe och annat intogs och så var vi snart på benen igen.

Nästan framme vid Broholmen kom en relativt liten fågel i bågflykt över våra huvuden. Kort uppehåll i ett av holmens alla lövträd och sedan iväg igen och så höll den på några få minuter. En mindre hackspett, vilket alltid uppskattas!

Mindre hackspett beskådas vid Broholmen. Foto Gunnar Hesse.

Slybekämpning genomförd i nya kreaturshagen mellan Broholmen och Klosterbacken. Foto Gunnar Hesse.

Den sedvanliga vägen väster om Klosterbacken och sedan stigen på den norra sidan gav bland annat rödhake, svarthätta, trädgårdssångare, gärdsmyg och taltrast. Myggor hittade vi också eller snarare de, som hittade oss!

Gyllingdungen passerades och strax därefter kom en av de gamla havsörnarna förbi. Stora Ekhammaren bjöd på vattenrall och Skesta hage på ytterligare en kaffepaus samt sedvanlig preliminär artgenomgång. Som sig bör tillkom en ny art för dagen under rasten i och med ett par törnskator, som uppehöll sig i närheten länge och väl. Inte nog med det; en havstrut drog förbi och en skäggmes ”pingade” i vassen nedanför (uppmärksamt noterat av Erik Koppe). Med dessa trevliga bidrag blev resultatet hela 76 fågelarter och ett extra incitament att hitta minst fyra arter till under återtåget mot Örsta. Molnen började skingras och temperaturen steg, men upp till 25 orkade den aldrig och lika bra var det.

En kärrsångare nära utloppet och en spelflygande bivråk vid Asphagen höjde pulsen ytterligare och så hördes svartmes, sågs trädkrypare samt svartvit flugsnappare och så den absoluta kronan på verket, en gråsparv vid Örsta. Pricken över i-et och julirekordet var krossat! 82 fågelarter. Ju lite bättre än väntat eller snarare klart bättre än väntat!

Vi pustade ut en stund vid Asphagen medan vi tittar på en spelflygande bivråk. Foto Tryggve Engdahl.

Tryggve ledde väl! Tack för den fina insatsen och tack alla, som prioriterade rundan framför alla andra sommarfrestelser!

Text Gunnar Hesse