Hade vi tur? Dagarna före augustirundan såg prognosen hotfull ut. Ett stort oväder, av britterna döpt till Floris, drog fram över Brittiska öarna och ställde till rätt stor skada. Ovädret skulle nå oss någon gång i början av veckan. Västkusten fick mycket riktigt en hyfsad smäll om än inte så illa som befarat. Sen drog ovädret norrut och vi fick bara en dask av dess svans… Så svaret är ja, vi hade nog tur men det blåste en ganska besvärande sydvind hela dagen.

Redan vid samlingen vid Örstastugan kom en av dagens höjdpunkter. Över Midsommarberget sågs ett femtontal korpar cirkla och successivt anslöt ytterligare flera. Man fick nästan en afrikansk känsla – gamar som kretsar över något kadaver. Snart drog hela gänget rakt över oss och vi kunde räkna in hela 48 korpar i en stor flock!

Redan vid Örstaparkeringen sågs en tornfalk omväxlande ryttla och vila på stenröset ute på fältet. Vid samlingen sågs en vit fläck bortåt Lundbydiket. Sångsvan eller ägretthäger? Det senare visade det sig efter koll i tubkikare. Inte så sensationell numera men alltid häftig att se! En skogsduva och några ringduvor flög också förbi när vi samlats.

Eftersom Stefan Paulin var lite justerad och inte kunde gå runt hela sjöängen hade värdskapet övertagits av Christina Lilja. Hon hälsade alla deltagare välkomna; inalles 28 personer. Dagens runda skulle bli den vanliga medsols runt sjöängen med avstickare på Klosterbackens baksida. På sistone hade det varit gott om återvändande vadare så det kunde vi hoppas på men ett par större regnväder hade fyllt på sjöängen en aning så lerbankarna hade minskat. Efter diverse information om kommande aktiviteter var det dags för avmarsch.

Sikte togs på Tältholmen men först lyssning nedanför hällristningen. Som man kan vänta sig i augusti var det ganska tyst men åtminstone nötväcka lockade. Sex starar och några ringduvor drog över och bortåt hästhagarna flög först en och sen ytterligare en fiskgjuse förbi. Under dagen bjöds det på flera bra tillfällen att se fiskgjusar. Och duvor fanns det gott om i luften denna dag. Några tornseglare cirklade runt så som dylika har för vana. På Tältholmen var det ganska stilla bortsett från några spridda tältare och deras barn.

I Midsommarbergets hage var det lite mera liv. I björkarna och enarna for många småfåglar runt och det var tydligt att de flesta var ungfåglar – en påminnelse om att den här tiden på året är den fågelrikaste, åtminstone antalsmässigt. Vi hittade unga bofinkar, talgoxar, blåmesar och lövsångare. Därtill en grå flugsnappare som hade vänligheten att sitta stilla så länge att vi alla kunde kolla den i tubkikare.

Dags för spaning från berget. Där tog vinden i så att tubkikarna skakade vilket gjorde det svårt att hitta och arta de små vadarna ute på maden. Med lite möda hittades minst tre kärrsnäppor, en mosnäppa, två större strandpipare, många grönbenor och en honfärgad brushane. Tio spridda gråhägrar fick sällskap när ägretthägern kom lite närmare och kunde avnjutas. Hundratals grågäss fanns som vanligt så här års (åter en påminnelse om effekten av mängden årsungar) och även massor av änder. Så här års är de senare lite jobbiga att arta när hannarna är i eklipsdräkt. I mängden av gräsänder hittade vi dock två snatteränder. Krickor fanns det gott om, säkert något hundratal. Bruna kärrhökar visade sig från och till under dagen. Minst fyra olika ex: En hane, en hona och glädjande nog två stycken årsungar. Mycket mörka och med den typiska orange hättan på hjässan. En fisktärna födosökte utanför Kusta liksom två tranor bortåt Lilla Lappdal.

Någon upptäckte att det på Byksberget fanns inte bara de obligatoriska stenskvättorna utan även en gluttsnäppa och en svartsnäppa som spatserade omkring på torra land. Ovanligt beteende för dessa vadare! Därtill kunde man sikta minst en gulärla.

Så småningom tyckte Christina det var dags att dra vidare och det kändes rätt skönt att klättra ner från det blåsiga Midsommarberget. Bortåt Byksberget kunde vi pricka av ett av dagens få däggdjur. En fälthare hoppade ut mot udden. Utöver kossorna tillkom bara en ekorre i Skesta hage. Bland buskarna nedanför Byksbergsdungen drog ett gäng unga småfåglar omkring. En blandning av stenskvättor, gulärlor, bofinkar och framför allt sädesärlor. Återigen kul att se hur ungfåglarna närmast dubblerar fågelmängden! Spaning från Byksberget gav, utöver många ladusvalor, en hussvala och en av dagens två ormvråkar.

Raskt vidare mot Lundbydiket. Vinden mojnade en aning och solen började titta fram. Några hörde sånglärka och tornseglarna blev fler. I buskaget där spången slutar i Åstatriangeln hördes ett ivrigt tjatter från ett tiotal pilfinkar och bland dem sågs en ärtsångare. Spaning över Åstaåkern gav en och annan tofsvipa men inget mer än så.

Nu började kaffetarmen påkalla uppmärksamhet. Vi fann skapligt lä på Grävlingholmen och fikat kunde genomföras utan alltför många ”störande” fåglar – en massa änder fann för gott att flyga iväg när vi närmade oss. Stefan och ytterligare några deltagare vände efter fikat vid Grävlingholmen tillbaka mot Örsta. Vi återkommer till vilka observationer de bidrog med till dagens artlista.

Styrkta av kaffet tog vi övriga spången mot Broholmen. I brist på nya fågelobsar kunde blomprakten avnjutas i form av hampdån, fackelblomster med mera. Även fjärilar började dyka upp, t ex fem kålfjärilar. Vid den nya ”kobryggan” nära Broholmen stod ett stort gäng kor och blängde på oss, inklusive den bastanta tjuren. Turligt nog är han snäll och beskedlig så vi vågade passera 7-8 meter ifrån honom på väg fram till stättan. Koflocken var av allt att döma hela den besättning som fått sydöstra delen av reservatet sig tilldelad och uppenbarligen även Klosterbacken. Den behöver verkligen betas rejält så det är nog bra att kobryggan kan passeras så att hela gänget kan bidra.

Nu togs stigen förbi Klosterbackens baksida vilket tyvärr inte gav mycket. Några med god hörsel fick in lockande kungsfågel men i övrigt tillkom inget nytt. Ytterligare ett par deltagare vände vid bron över Lingsbergsån men ett femtontal fortsatte runt hela sjöängen. Sträckan bort mot Kusta hände som vanligt ganska lite men ett par buskskvättor tillkom i protokollet. Spaning vid Kusta-enen gav sex knipor ute på klarvattnet.

När vi passerat Stora Ekhammaren jagade en sparvhök förbi upp över fältet och försvann. Arterna droppade in men ack så långsamt. Lunchmatsäcken hägrade; den intogs vid rastplatsen i Skesta hage. Nu var det varmt trots blåsten men ett mörkt moln tonade upp sig i sydväst. Lunchfikat klarades av och det var dags för artgenomgång. Då kom regnet… Det skvätte på rätt bra en stund men vi angarniter tål ju lite regn så sammanräkningen genomfördes och stannade på 56 arter inklusive en lärkfalk och sex ljungpipare som Stefans gäng rapporterat. Uppbrott och en liten sväng i Skesta hage gav gröngöling, entita, grönsiska och koltrast. Märkligt nog den enda trasten i dagens artlista som dock hade nått upp till 60.

Skrivare
Tryggve Engdahl