Våren hade slagit till rejält. En vecka tidigare var det -18 grader som lägst på morgonen vid Angarnssjöängen och rejält med snö. När vi nu samlades för mars månads runda var i stort sett all snö borta och temperaturen på morgonen strax över 0 grader. Solen sken, och det blåste en västlig vind. Vi blev så småningom hela 42 vårrusiga deltagare som hälsades välkomna av Gunnar Hesse. Gunnar hade hoppat in som värd i stället för Stefan Paulin som fått giltigt förhinder. Gunnar aviserade en sedvanlig runda medsols sjöängen, för övrigt den 245:e rundan i obruten följd.

Redan vid Örsta märktes vårens antågande i fågelvärlden. Det både hördes och sågs tranor på fälten, liksom gäss och tofsvipor. Över Örstaskogen cirkulerade åtminstone ett tiotal korpar, kanske det fanns något ätbart i närheten. Ett par gråtrutar spanade över sjöängen.

Från Midsommarberget kunde vi konstatera att isen i allt väsentligt låg kvar, men nedanför berget hade sex sångsvanar lyckats bryta upp lite öppet vatten att simma i. Strax hitom Kustagården hittade vi en varfågel i en björktopp. Den satt där ganska länge i morgonsolen. En fjällvråk flög förbi och hann ses av åtminstone några deltagare. Det skulle för övrigt bli flera fjällvråkar under dagen – flytten norrut verkar ha påbörjats. En flock skogsduvor sågs på långt håll.

På vägen mot Lundbydiket kunde vi kryssa en mindre flock björktrastar. Sånglärkor började höras. Men det var vid diket som vi började få överblick över fälten vid Åsta. Här fanns det gott om gäss, tofsvipor, sånglärkor (100-tals) och starar. Efter ett antal spaningsstopp fram till Broholmen hade vi förutom alla grågässen räknat in ett 30-tal bläsgäss samt några kanadagäss, skogsgäss och vitkindade gäss.

Under vår kafferast på Grävlingholmen blev det ett stort uppflog av sånglärka. Orsaken var en sparvhök som cirklade över Åstafältet. Flera ormvråkar cirklade över Klosterbacken. På öarna utanför holmen hade länsstyrelsen till vår glädje sett till att slyvegetationen tagits ner.

Under vandringen mot Broholmen stöttes ett par enkelbeckasiner upp, och från någonstans i diket nedströms holmen lyfte ett par gräsänder och ett par krickor.

På södra maden satt åter en varfågel, samma som vid Kusta eller en annan? Den allmänna meningen var nog att detta var ett ytterligare exemplar.

Så var det då bron över Lingsbergsån som skulle besegras. Vi som gick först stannade till mitt på bron för att spana efter siskor, gärdsmygar och stjärtmesar. Då öppnades som en fallucka i bron, och i alla fall jag var lite på väg ner i riktning mot vattnet. Men lyckligtvis var inte falluckan perfekt – den öppnade sig inte helt – och ingen gjorde sig illa. Hela gruppen kunde sedan försiktigt ta sig förbi, och en felanmälan till länsstyrelsen med fotodokumentation upprättades omgående av Gunnar.

Som vanligt blev den påföljande promenaden mot Stora Ekhammaren mest en motionshistoria. Strax innan dungen fanns nästa utmaning, en ovanligt ordentligt översvämmad bit betesmark med möjlighet att gå ner sig och bli riktigt blöt. Men vad jag vet kom alla förbi utan olycka.

Serveringen i Skesta hage var öppen (för fåglar), och där hittade vi både svartmes och entita. Plus förstås de gulliga domherrarna och domdamerna. Två nötskrikor lades till artlistan, vilken nu gicks igenom på sedvanligt sätt till andrakaffet. Genomgången slutade med 44 arter, snudd på rekord för en marsrunda.  Några envetna deltagare tog på sig att skaka fram ytterligare någon art i hagen, och kom tillbaka med ett par fasantuppar. Det innebär tangerat marsrekord – 45 arter – och det blev också det slutliga artantalet för dagen.

I hagen pågick arbete med att flytta grill- och rastplatsen till ett bättre läge visavi fornlämningarna (de är många här). Närmare vägen är det nya läget.

Trötta och nöjda vandrade vi sedan åter mot Örsta utan störande fågelstopp. Tack Gunnar för att du tog hand om rundan, och tack fotograferna Gunnar, Karin Hendahl och Francisco de Lacerda.

Text Per Gullberg