Första onsdagen i juni samlades drygt 35 personer vid Örstastugan för Angarngruppens månadsrunda. Per Gullberg var dagens värd och hälsade alla välkomna. Dagens runda skulle för omväxlings skull gå motsols runt sjöängen, med förhoppningen att hitta morgonsjungande fåglar vid Hacksta och utloppet, som vi annars brukar passera sent på eftermiddagen. Innan vi gav oss av upplystes det förstås om statistiken för junirundor, med ett maximum på 80 arter (min 55, medel 70,9).
Första fika vid ett blommande Hacksta. Foto: Christina Lilja
Några (rätt vanliga) arter hade förstås redan räknats in vid stugan, och det fylldes på med sjungande svartvit flugsnappare, gulsparv, bofink, grönfink, koltrast etc på vägen mot Tältholmen. En trädlärka hördes sjunga helt kort, och en spillkråka gav sig till känna med sitt gälla läte. Väl på Tältholmen hade några turen att få se en gök flyga förbi. Mera sång hördes, från rödstjärt och taltrast, och i hagen upp mot Midsommarberget skådades både trädkrypare och nötväcka i samma träd. Mycket pedagogiskt!
Så blev det positionering på Midsommarberget för avspaning av hela sjöängen. Det fanns allt från stort (trana och gråhäger) till smått (mindre strandpipare). Vadarna var inte så många, men svartsnäppa, rödbena, skogssnäppa och enkelbeckasin noterades. Änder av många sorter, men mest uppmärksammades nog de tre årtorna och två bläsänder. Nu kunde vi också konstatera att fågelungar skulle bli lite av dagens tema. Efter en stunds räknande (hur svårt kan det vara?) kom vi fram till att det var sex sångssvansungar. Grågässens gässlingar hade vuxit till sig, medan knipungarna var små och så där urgulliga.
Tranfamiljen är ute och går. Foto: Francisco de Lacerda
Vägen mot Hacksta gav fler rovfåglar, så vi kunde nu räkna in havsörn, ormvråk, brun kärrhök och fiskgjuse. Längs vägen ackompanjerades vi också av rördrom och spelande enkelbeckasin, och såväl grönsångare som rör- och sävsångare. Vid Hacksta var det dags för första fika, mitt bland blommande tjärblomster
Tjärblomster vid Hacksta. Foto: Christina Lilja
Därefter blev det sångare i fokus, med en kärrsångare och näktergal vid utloppsån, trädgårdssångare, ärtsångare och lövsångare i Skesta hage. En lärkfalk i en torrraka förgyllde den långa vägen på ”bortsidan” av sjöängen, och tornfalkar började dyka upp i luften. Rördrom hördes igen, och stararna på de nyslagna fälten.
Vid Klosterbacken hördes svartmes och trädpiplärka. En ung älgtjur skrämdes iväg över Åstaåkern och korsade vägen där bilarna fick stanna (såg de som kom först till fikaplatsen). Där blev det så ett andra fika och artgenomgång. Som vanligt blev det avbrott, den här gången för att kolla på en tranfamilj som spatserade på Åstaåkern. Men vi kom igenom hela listan, kryssen räknades, och befanns vara 86. Rekord med råge alltså! Men det var ju en bit kvar, så kanske det kunde bli ännu fler?
En gulärla på en stängselstolpe fyllde på artlistan när vi stod på Grävlingholmen. Stopp vid Lundbydiket förstås, och här blev det skådning av fågelungar igen. En kanadagåsfamilj med tre ungar. Ett par tofsvipeungar lokaliserades. En knipa med fyra ungar som dök oupphörligt. Men sedan kom en kniphona till, och som den första honan försökte köra bort. Ville den stjäla ungarna, funderade vi. Men sen dök det upp en hoper knipungar till, och då förstod vi ingenting. Fast lite underhållande var det.
Kniphonorna bråkar… Foto: Francisco de Lacerda
… men fanns det inte ungar så det räckte åt båda? Foto: Francisco de Lacerda
Min ”favoritgrågås”, den med blå halsring med nummer 428 (se mer i senaste Rallen, nr 2, 2026) sågs simma i vassen. Alltså har den stannat vid Angarnssjöängen över sommaren, men tyvärr såg jag inga ungar i sällskap.
Som det ofta blir, så löstes sällskapet upp på tillbakavägen till Örsta, men där lyckades några hänga in både pilfink och en gråsparv som kom ut ur en holk på ladväggen. Totalt blev det alltså 89 arter, vilket rekord!
Tack Per för vägvisning, och tack alla för en trevlig runda i mycket behagligt väder!
Nedtecknat av
Christina Lilja