Den 2 november 2005 lades grunden till Angarngruppens främsta långkörare någonsin. Ulf Linnell, sekreterare och aktiv ledamot i föreningens styrelse, hade kläckt idén om en månatligen återkommande vandring för daglediga runt hela Angarnssjöängen. Månadsrundan hade kommit till världen och föga anade förmodligen Ulf då, att 249 gånger senare hade vi traskat runt hela jordklotet och var åter i Örsta för att fira naturpromenadens 250-gångersjubileum!

Onsdagen den 5 augusti skedde det! Inte en enda gång har evenemanget ställts in eller skjutits på. I ur och skur, i snö och tö har vi envetet och troget marscherat, studerat och fascinerats över naturens skönhet och mångfald. Vem skulle nu leda denna historiska vandring? Jo, naturligtvis, rundenestorn själv, Stefan Paulin. Ulf, som sedan länge bor i östgötametropolen Linköping, hade skickat en hälsning till alla deltagare via dagens officielle bilddokumentatör Roffe Andersson. Tack Ulf; framförd och uppskattad!

 

Låt mig först återkomma till denna artikels måhända något lätt förvirrande rubrik, vilket jag även gjorde efter att Stefan hälsat alla 25 (10 % av 250!) deltagare välkomna till jubileumsrundan och redogjort för dagens program och ornitologiska målsättningar.

• Varje runda resulterar i regel i en vandring på 8 km. 250 x 8 är 2000, dvs rundans ledare (och andra) har därmed avverkat totalt 200 mil under alla dessa månader. Det råkar vara ungefär 27% mer än Sveriges längd från norr till söder.
• Uppskattningsvis har 20 personer i medeltal genomfört varje månadsrunda.

20 x 200 mil blir 4000 mil, vilket nästan exakt råkar motsvara jordens omkrets. Jorden runt på 250 månadsrundor! Vilket skulle bevisas!

 

 

 

 

 

 

 

Sedan kan tilläggas, vilket jag också gjorde, att 250 x 20 personer blir 5000 personer, vilket utgör cirka 14% av hela Vallentuna kommuns befolkning. Sedan vet även jag, att många av rundeentusiasterna är frekvent återkommande sådana. Men visst är statistik roligt!

Åter till Örsta och augustirundan. Det utlovade regnet hade tagit andra vägar och därmed uteblivit i våra trakter och därför kom också förhoppningarna om ”nertryckta” rastande vadarrariteter på skam. Mulet, svaga sydvästliga vindar och en temperatur så småningom runt 20-gradersstrecket blev det istället och därmed en tämligen angenäm tillvaro rent vädermässigt.

Iväg bar det och som vanligt en medsolspromenad med en liten omväg till Midsommarberget över Tältholmen. Inget uppseendeväckande på den sträckan, men några av de vanligaste fågelarterna kunde i alla fall prickas av. Mest remarkabelt uppifrån bergstoppen var nog halvdussinet rastande ägretthägrar, som likt vita frågetecken växelvis vilade, fiskade eller tog en gemensam kortare flygtur över vassriket. I övrigt noterades de så här års ”sedvanliga” andfåglarna, vadarna, rovfåglarna och annat i fågelväg.

Nästa mål var Lundbydiket och sedan i dubbel bemärkelse Grävlingholmen med matrast som det ena målet. På väg mot diket kom dagens första egentliga pulshöjare, då vi mötte en gök, som raskt genomgick en förvandling från bästergök till tröstergök. Hur nu detta skulle tolkas? Ett par stenskvättefamiljer for omkring nedanför byksbergsdungen, i toppen i en av dungens högsta björkar rastade en gulärla och i Lundbydikets södra delar hittade den skarpögde både ärtsångare och törnskata. Listan fylldes raskt på och vi närmade oss så sakteliga augustirundans medelvärde (59 arter) och toppresultat (66).

Stoppet vid själva diket blev kortvarigt, kaffesuget började bli övermäktigt och villigheten att fortsätta ökade logaritmiskt med detta.

Stärkta av mat, dryck och vila fortsatte så merparten av skaran ytterligare västerut, medan en handfull ansåg en reträtt vara ett bättre alternativ. Ulric Ilveus och undertecknad var bland de senare. Resten av denna berättelse är därför till stor del baserad på hörsägen eller mer specifikt ett telefonsamtal med Stefan senare under eftermiddagen.

”Desertörerna” fick dock åtnjuta en ensam storspov på Åstaåkern och fem större strandpipare åt andra hållet ute i våtmarken.

De, som fortsatte hela vägen runt, kunde i sin tur exempelvis ”pricka av” stjärtmes på Klosterbacken, röd glada över densamma, rödstjärt i Skesta hage och sist men absolut inte minst tvenne bivråkar över skogsområdet i norr.

Den preliminära artgenomgången genomfördes i vanlig ordning tillsammans med en andra kaffepaus utanför Skesta hage. Promenaden fortsatte mot utloppet och längs södra sidan för att avslutas med en ny klättring upp mot Midsommarberget och en sista ansträngning att putsa listsiffrorna.

Det betalade sig, då slutsummeringen slutade med ett prydligt augustirekord på hela 70 olika fågelarter. Till yttermera visso hittade Ulric och jag den imponerande svartkindade kejsarkortvingen springande på grusvägen nära Örsta rastplats. Med sin längd på cirka två centimeter och stiliga utseende satte även den en majestätisk punkt på en givande, rekordbringande augustirunda.

Stort tack till Stefan Paulin för eminent guidning samt till Roffe Andersson och Francesco de Lacerda för fina bildbevis från dagen. … och tack till alla Ni övriga som deltog och även förgyllde dagen. Slutligen ett innerligt och varmt tack till Ulf för idén och förverkligandet. Länge leve månadsrundan!

Vid pennan – Gunnar Hesse