Samlingen i Örsta bjöd på fint soligt sensommarväder, precis som prognosen utlovat. Lagom sval morgon med svag vind, en snabbt förbidragande molnskärm på förmiddagen, följt av gassande sol och sakta ökande sydlig vind. Således varmt trevligt väder men inte helt optimalt för fågelskådning. Senaste månadens måttliga regn hade sänkt vattenståndet och skapat rätt fina dybankar där man redan från Örsta kunde ana många vadare. Ett par spridda ägretthägrar lyste vita i solen och ett tiotal gråa kusiner noterades också.

När tiden var inne tog vår ordförande Gunnar Hesse till orda och hyllade två nyligen avlidna verkliga veteraner i vår förening. De har båda haft stor betydelse: Hans-Georg Wallentinus som mycket aktiv och kunnig ledamot, varav 24 år som vice ordförande, och Berndt Lundin som initiativtagare till den aktionsgrupp som, i sann 60-talsanda, bildades mot Stockholms stads enorma exploateringplaner. Därav namnet Angarngruppen.

Därefter hälsade dagens värd Christer Jansson alla 27 deltagare välkomna. Som oftast var planen att gå runt sjöängen medsols. Målarter var rödstrupig piplärka, blåhake och diverse vadare. Därtill nötkråka som börjat röra på sig enligt Christer.

Första anhalt var fältet nedanför Örstaskogen på väg mot Tältholmen. En sparvhök sågs dra förbi följd av ytterligare en strax bakom. Det var ganska tyst men gröngöling ropade och större hackspettens ilskna läte hördes. Redan här kryssades en målart, nämligen rödstrupig piplärka som hördes lockande flyga förbi. Tyvärr uppfattades lätet bara av ett fåtal deltagare och någon mer av den varan bjöds inte denna dag. På Tältholmen hördes nötväcka locka och ett gäng grönsiskor flyga förbi. En lövsångare sjöng, kanske en ungfågel som får för sig att sjunga så här års.

Spaning mot trädtopparna i Midsommarbergets hage gav både grå flugsnappare och ett bofinkpar. Den första av dagens många ringduvor flög förbi. Skogsduvor sågs bara tre på hela dagen. Sällskapet tog sig nu över stättan till sagda hage där svartmes och tofsmes kunde prickas av utöver de vanliga mesarna. Dessutom hördes trädpiplärka.

 

Med viss iver sökte vi oss nu till själva Midsommarberget där utsikten var hänförande och arterna trillade in i snabb takt. I kvarvarande pölar fanns rätt många änder; så här års aningen svåra att artbestämma då de flesta hanar fortfarande var i eklips och hon-liknande. Med lite ansträngning hittades ett fåtal skedänder, ett 20-tal snatteränder, ett 50-tal gräsänder, ca 40 krickor och en ensam ung bläsand.

På åkrarna i sydväst betade många grågäss och under dagen drog grupper av varierande storlek omkring. Antalet uppskattades till minst 200. Även stora mängder rastande tofsvipor och starar bildade av och till stora omkringflygande flockar på uppåt 200 individer. Däremot var sothönorna få; bara nio ex varav sex i Utloppsdammen. De ger sig omärkligt iväg nattetid. Även tranorna var inte fler än tio att jämföra med hundratals för några veckor sedan.

De flesta vadare höll till på den stora dybanken utanför Kusta, svåra att arta utan tubkikare. Talrikast var brushanarna som räknades till 55 ex. Tre ex av vardera glutt- och svartsnäppa. Med viss möda gick det att hitta två kärrsnäppor bland brushanarna. Två större strandpipare var lättare att urskilja.

I vasskanten av maden, på lite närmare avstånd, hittade Erik en vattenrall och strax därefter även en blåhake. Snart sågs ännu en blåhake en bit därifrån. De var som vanligt mycket rörliga och inte helt lätta att hitta, så det är tveksamt om alla fick se dem. Tyvärr hittades ingen mer blåhake så ingen av oss fick någon ”njut-obs”. Den första ormvråken sågs på Kustaåkerns stenröse. Den andra på en kraftledningsstolpe bortåt Åsta och vartefter dagen fortskred sågs fler och fler cirkla i alla riktningar. Även en tornfalk jagade över Åstaåkern.

När utropen glesnade var det dags att knalla mot Lundbydiket. Vid Byksberget fanns som vanligt stenskvättor, fem till antalet varav flera ungfåglar. Framme vid Lundbydiket hittades två unga törnskator – enstaka sådana fanns lite här och var kring sjöängen. I Lundbydammen simmade rätt många änder men mest gräsänder och ingen ny art att notera i protokollet. Däremot hördes återhållet sjungande sånglärkor. En gulärla flög lockande över och en korp kraxade på avstånd.

Fika på Grävlingholmen hägrade så vi stannade inte länge vid Lundbydiket. En stunds spaning från ”Åsta-triangeln” av några deltagare gav ytterligare tre gulärlor på åkern och en sävsparv ute i maden. Någon hittade dessutom skickligt en tornfalk sittande stilla i en halvdöd en vid Åsta gård.

Stärkande fika på Grävlingholmen kunde avnjutas i lugn och ro och ”stördes” bara av två duvhökar och en sparvhök på långt håll högt över Kusta gård. Borta över utloppet födosökte en av dagens två fiskgjusar. Solen värmde skönt och ladusvalorna hade nu kommit igång ordentlig. Svårräknade men uppskattades till ca 200 ex vid artgenomgången.

Marschen gick nu vidare mot Broholmen. Ute på åkern stöttes en fasan och från Södra maden hördes ett trestavigt läte, kä kä kä, som ingen av oss kunde placera trots att det upprepades åtskilliga gånger. Inte ens Erik, som annars klarar de flesta läten, kunde identifiera detta märkliga lockläte. Fågeln skulkade och ville inte visa sig trots att vi väntade ett bra tag. Raritet? Vanlig fågel som gav ifrån sig ett ovanligt läte?

Vid foten av Klosterbacken delade sällskapet som vanligt upp sig. Några gick raka vägen till Lingsbergsån. Övriga rundade Klosterbacken vilket gav bra utbyte: På väg upp på berget noterades nötskrika och gransångare och på baksidan trädkrypare, koltrast, gärdsmyg och bofink. Vid Lingsbergsbron sågs en svarthättehane och över maden en flock på ca 40 steglitser. Det fanns gott om den senare arten – summerat alla steglitsflockar bör det ha varit drygt 100 individer.

Sträckan Lingsbergsån – Kusta var inte fullt så händelselös som den plägar. Flera buskskvättor visade upp sig fint, en lärkfalk jagade förbi rätt nära, en ensam sångsvan drog mot utloppet och ytterligare en duvhök siktades långt bort över Stora Ekhammaren. Spaning från Kustaenen gav inget nytt men mellan Stora och Lilla Ekhammaren passerade först en 2K havsörn och strax efter en fräsch dito 1K.

 

 

 

 

 

 

 

Nu nåddes äntligen Skesta hages rastplats nere vid kanten av sjöängen där lunchfika utlovats. Rasten förgylldes av en bivråk som cirklade över Tornskogen tillsammans med en ormvråk. En stund senare sågs troligen samma bivråk mobba en av de unga havsörnarna. Christer höll nu artgenomgång som stannade på lite oväntat höga 68 arter. Bara en art under septemberrekordet på 69 från förra året.

Eftersom listan hade många ”hål” var förstås ett nytt rekord inom räckhåll och när några av oss tog en andra sväng upp på Midsommarberget siktades snart tre grönbenor och en brun kärrhök. Som kronan på verket kunde en gråsparv vid stallet i Örsta läggas till artlistan! Det nya septemberrekordet lyder alltså på hela 71 arter. Känns lite märkligt då t ex vitfåglar saknades helt, av trastar kryssades bara koltrast och ganska få sångare. Vanliga arter som kanadagås, vitkindad gås, enkelbeckasin, rödhake och domherre fattades på listan så det nya rekordet förefaller möjligt att slå en framtida septembermånad.

Stort tack till Christer för en väl genomförd exkursion och alla deltagare som bidragit till en trevlig dag vid Angarnssjöängen.

Skrivare

Tryggve Engdahl