Rovfåglar värmde frusna 50K+-are.

Förutsättningarna kunde varit bättre för Angarngruppens 50K+-are när de idag (5/4) samlades vid Örsta på för årets fjärde första-onsdagen-i-månaden-vandring. Men ändå: det regnade inte, det blåste inte hårt och morgondiset var hanterbart. De tjugoen morgonpigga vandrade först via hällristningen genom skogen till Asphagen för att lyssna in och iaktta skogsfågelsaktiviteter. Vid ett femminuters inventeringsstopp mitt i skogen hördes 12 arter – men ingen sågs.

Nere vid sjöängens kant mötte skrattmåsarnas väsnande över vassarna och ett par tranor sträckte mot nordost. I dammen vid utloppet syntes svarta silhuetter. Vi flyttade närmare och kunde räkna in två par storskrake, ett par knipa och gräsänder. På isen grågäss och tofsvipor och där bortom på en åker starar, kråkor, kajor och flera vipor i en väldig flock. Gråhäger hängde i vassen.

Efter efterlängtad kaffepaus nedanför Midsommarberget blev nästa stopp Byksberget för spaning mot Lundbydiket och över isen. Sångsvanar, sothöns och ännu mera tofsvipor räknades. Men inte de många utspridda gässen. Bland dem dock en bläsgås och strax landade två till av samma sort. Och sånglärkorna drillade i skyn som om det faktiskt redan var vår!

Nu började även rovfåglarna visa sig. Först en hona brun kärrhök och snart en dito hane över vassen. Plötsligt upptäckte någon en blå kärrhökshane över Åstaåkern! Den svepte elegant fram över stubbåker och traktorägg. En stund senare ännu en! Två blåa kärrhökar drog fram och tillbaka upp mot Angarns kyrka! Samtidigt. Magnifikt!

Uppiggade av den surprisen blev det vandring fram till den översvämmade spången över Lundbydiket. Ängspiplärkor lockade och duvor flög förbi i snålblåsten. Gässen lyfte irriterat över till andra sidan sjöängen. På åkrarna rastade ännu mera vipor och mängder med sånglärkor. Bland dem hoppade över de mörka tiltorna minst fem snöparvhanar och två sädesärlor. På avstånd även en ormvråk och en fjällvråk.

Efter en kylslagen trekvart i markblötan bestämdes om återtåg för uppvärmningens skull – då uppfattade förstås någon en falk pila fram över fältet! En stenfalk! Men den tappades bort tyvärr. I stället ryttlade en mer rödbrun falk över den gulbruna stubben. Var det en tornfalk alltså? Någon ropar: det är två tornfalkar! Lämpligt nog landade båda falkarna i var sin björk i Rökarbacken och kunde då identifieras mera säkert. Resultat av examinationen och efter extra koll i Fågelguiden: en tornfalk och en stenfalkhane! Sex ”rovisar” på 60 minuter! Utmärkt men kallt fågelväder var det tydligen.

Vid artgenomgången blev summan 45 arter och under de fyra onsdagsträffarna under året har nu setts 61 arter. Och än känns det nästan som vinter.

2006-04-08 Ulf Linell