Helgösjöpromenad i septembersol.

Starten kvart över sju vid Brotorps bro började dramatiskt: en duvhökshane kom farande norr ifrån och dök mot oss åtta angarniter som betraktade framfarten med fullt kikarpådrag. Höken gjorde en tvär gir och passerade med nedfällda landningsställ bara ett par tiotal meter bort. Troligen fanns en fågel i buskarna intill, men vi störde anfallet. Nästan samtidigt hördes en mindre hackspett vid Lilla Benhamra. Anser-gäss sträckte på avstånd på väg mot Angarn. Sedan blev det lite lugnare: entitor, stjärtmesar och andra mesar samt några trastar blev det utmed vägen norrut till Kull.

När Helgösjöns vassar kunde överblickas började rovfåglarna passera: en brun kärrhökshane, ett par sparvhökar, uppåt tio ormvråkar. Diskussionen var livlig om inte en av de senare var en bivråk, men ingen fullständig enighet nåddes. ”Kompromissförslaget” mindre skrikörn avvisades bryskt av majoriteten, även om det höjde stämningen. I några buskar sävsparvar – inte någon av dem videsparv trots ihärdiga övertalningsförsök från några – törnskata, gulsparv och en ensam lövsångare. En spillkråka och tre korpar flög förbi.

Nu var siktet inställt mot videbuskagen vids sjöns östra kant- det rörde sig tättingar här och där i buskarna, men mest bofinkar (ett hundratal), några grönfinkar, flera gulsparvar. Men trots tålmodigt och idogt letande blev det ingen – nästan säkert utlovad – blåhake. Den ringa trösten blev sånglärkor och ängspiplärkor över fälten och senare, vid sjöns utlopp i ån, rastande gräsänder, en kricka, sothöns och tre uppskrämda tranor. Och strax innan vi lämnade landade tre högljutt grälande sångsvanar i det näckrosbladbetäckta vattnet.

På vägen tillbaka mot Brotorp och bilarna blev det mer svamp än fåglar. Den sista obsen blev drygt 25 ladusvalor vid Lilla Benhamra. Sammanlagt blev det 40 arter att föra in i protokollet för 9 september.