Sparvuggla och kantareller förgyllde Angarnexkursion.

Den extra aktiviteten 10 december 2006, vandring runt Storsjön i Lindholmen
började lovande – en sparvuggla visslade när de åtta deltagarna parkerade vid
Gustav Vasa-kullen i Lindholmen strax efter klockan åtta på morgonen. Strax
intill lockade både entita och gärdsmyg. Flera tättingar sågs vid fågelmatningen
vid Lindholmens gård: talltita, andra mesar och en trädkrypare (!) samt
pilfinkar och gråsparvar.

Härligt morgonljus vid Lindholmen. Dagens värdpar Åke Österberg och Ulf Linnell anar den annalkande våren tillsammans med Helena och Stina. Foto: Gunnar Ahlgren.

Vid den fortsatta promenaden ut över fälten i sydost upptäcktes mot den gryende solen en fjällvråk som slog sig ned i en gran. Trettioen sångsvanar rastade och konverserade med varandra på ett grönt ärtfält mitt emot. Domherrar hördes (ett par trumpetande) och sågs och en flock på säkert drygt 400 björktrastar rastade. Vid ett uppflog sågs också en dubbeltrast – en till sågs senare under vandringen. Sex storskrakar sträckte mot sydväst på hög höjd.

Efter kaffepaus vid Smedstorp fortsatte gruppen genom hagar och över bäckar, genom kärr och snårskog fram till Storsjöns sydvästra vik. I skogen hittade vi både gula och trattiga kantareller – det blev nog en liter till slut vilken förärades den deltagare som klokt nog hade med sig en extra plastpåse. Men det var ganska fågeltomt både utmed vägen och framme vid vattnet – dock minst 26 gräsänder. En ensam juvenil sångsvan försökte gömma sig i vassen. Senare upptäcktes också fyra knipor i norra delen av sjön.

Större hackspett. Foto: Gunnar Ahlgren.

Vi rundade nu sjöns södra del och tog kaffepaus nr 2 i solen norr om Veda. Där underhöll en av de cirka femton större hackspettar vi träffade på under förmiddagen och en korp flög förbi. Och ytterligare några domherrar. Att sedan ta sig ut till udden på västra sidan visade sig kräva allt annat än vattenrädsla. Vattennivån var långt över det normala och även de stövelförsedda blev blöta. Och några fåglar gav svårigheterna knappast i utbyte (dock: kniporna). Även norr om sjön var det vatten överallt vilket krävde kringgående rörelser förbi översvämmade bäckar och genom täta och risiga snår. Bryggan på norrsidan gick knappast att angöra från land. Men dagens 34:e och sista art fanns där: en tofsmes rullade på r-en i en gran. Ett ovanligt högt decemberfacit alltså. Nu var det visserligen bara fyra plusgrader i luften denna dag, men annars kändes det nästan vårligt.

2006-12-11 Ulf Linell