Grågåsen på Åstaåkern. Tubarna blev snabbt omöjliga att se något igenom eftersom regnet fastnade på frontlinserna. – fler skådare än fågelarter

I gråmorgonen med regn i luften möttes 15 skådare vid parkeringen på Örsta för månadsrundan i februari. Precis som tidigare var det alltså fuktigt och det kom under förmiddagen att regna mer eller mindre. Dessutom blåste det snålt från syd och temperaturen var ett par grader över nollan. Målarter för dagen var snösparv och grågås, vilka setts dagarna innan.

Vi startade med att gå vägen direkt till hällristningen och därifrån till tältholmen och hagarna norr om Midsommarberget. Mycket litet fågel; några grönfinkar, trädkrypare, talgoxe, koltrast och blåmes. Framme vid Midsommarberget hördes också tofsmes. Ut över sjöängen syntes endast ett par sångsvanar bort mot Grävlingholmen.

Elin Önnevall ska skriva en magisteruppsats i socialantropologi om fågelskådare.

I det tilltagande småregnet sökte vi oss mot Grävlingholmen och på vägen dit
kryssade vi av fjällvråken på Rökarbacken. Den sökte sig senare mot
Grävlingholmen och försvann sedan söderut. Grågåsen kom dragande från norr och
rastade ett tag på Åstaåkern. Vid Åsta gård fanns en mängd kråkor, samt ett
antal skator och tamduvor. Inte mycket att skriva hem om alltså. Snösparvarna
hittades inte, men vi fick i alla fall se grågåsen, nytt februarikryss i
Angarnområdet för de flesta.

Tubarna blev snabbt omöjliga att se något igenom eftersom regnet fastnade på frontlinserna.

Bild saknas. Grågåsen på Åstaåkern.

Det miserabla vädret, som gjorde det näst intill omöjligt att använda kikare
eller tubar, medförde att månadsrundan blev tidsmässigt kort och artgenomgången
som gjordes vid Grävlingholmen gav endast 12 arter. Det gjordes ihärdiga försök
att hitta pilfink och annat vid Örsta, men utan resultat. Det är bara att hoppas
på bättre lycka under månadsrundan i mars – det börjar bli lite enformigt med
detta ständiga Skåne-väder.

2008-03-15 Hans-Georg Wallentinus