Vackert väder satte spår i artlistan.
I tre graders kyla vandrade (så småningom) 20 daglediga runt sjöängen. Moturs för en gångs skull. Det allt klarare vädret lovade att det kunde bli en bra fågeldag. Stina Yström, vår värd för dagen, hade målsättningen att överträffa det tidigare rekordet för marsrundan på 22 arter.
På Örstaåkern stod flera hundra gäss, främst grågäss men också en hel del kanadagäss och ute på nattisen stod sångsvanar, gäss och gräsänder. Nere vid dämmet hade två knölsvanar landat på isen under morgonen, vilket framgick av de långa bromsspåren i den lilla gnutta snö som föll före exkursionens början. Svanarna drog senare mot sydväst. Även på Kustasidan fanns stora mängder grågäss och kanadagäss. Uppskattningsvis fanns minst 250-300 grågäss och 50-60 kanadagäss i och runt sjöängen. Antalet sångsvanar var minst 35. På morgonen räkndes även in 70-talet gräsänder och en bläsandhanne.
Gruppen blev snabbt utspridd, eftersom det fanns fåglar i alla väderstreck. Här har vi dock just lämnat Skesta hage och har en flock grågäss på bekvämt håll framför oss. Samtliga foton: Björn Wallentinus
I Skesta hage var det fortfarande många fåglar kring matningen. Solrosfröna har
dock tagit slut, så de överger nog snart platsen. Här sågs större hackspett,
grönfinkar, gulsparvar, pilfinkar, talgoxar och blåmesar. Dessutom hämtade en
svartmes, en entita och två brunsiskor (en av dagens begivenheter!) frön på
marken under mataren. Dags även för deltagarna att ta sig ett andra morgonmål.
Varma känslor i marssolen.
Trots det gynnsamma vädret, med begynnande termik, lät rovfåglarna vänta på sig. Rökarbacksfjällvråken var dock ute på patrullering och så smånginom sågs en ormvråk och en sparvhök över Örsta och Midsommarberget. Från backen nedanför Klosterbacken följdes en ormvråk på mycket långt håll. Den visade sig senare konvertera till 2k havsörn, som även gjorde en runda in över Utloppsområdet innan den försvann bortåt Vada, men den lyckades ändå få de flesta gässen på vingen. På väg tillbaka mot Örsta sågs två ormvråkar som flyktspelade åt Rävstahållet.
Under vandringen hördes och sågs också sånglärkor och på Lappdalsåkern stod ett par tofsvipor. I strandkanten höll en flock björktrastar till och i den kunde också urskiljas två starar. Under stoppet vid Klosterbacken passerade två duvor som deltagarna hade olika uppfattning om arttillhörigheten på. Nu visade det sig att det var ett exemplar av vardera ringduva och skogsduva, så alla hade på sätt och vis rätt.
Vid Lundbydikets utlopp låg sångvanar, gäss och gräsänder. Bland dem fanns också ytterligare en bläsandhanne, samt en ljusbrun gräsandhanne, en typ som på engelska kallas ”khaki campbell” efter sitt kakifärgade bröst och likadant färgad mage. En eventuell kniphande hade farit förbi på morgonen, men förhoppningarna att hitta den i Lundbydikets öppna vatten infriades inte.
Vila vid Lundbydiket: sångsvanar, grågäss, kanadagäss och gräsänder.
Stinas förhoppning om att slå det tidigare marsrekordet infriades med råge. Inte mindre än 34 arter kunde räknas in under rundan. Det är i paritet med vad vi brukar kunna räkna in på den första ”storexkursionen” i slutet av månaden.
2008-03-05 Hans-Georg Wallentinus