Natt med ändrade agendor

Som traditionen påbjuder, samlades hågade nattskådare vid Örstaparkeringen klockan halv tio. I år blev vi tjugo personer. Min tanke från början var att besöka Fysingen, Hagby ekopark och Tärnanskogen. Men efter diskussion beslöt vi att istället åka mot Uppsala, eftersom en mindre sumphöna hörts sydväst om staden. För att ”vänta ut” fågeln tog vi oss först till Fyrisån för att ”plocka in” en flodsångare som sjungit en tid söder om fågeltornet på Ultunasidan.

 

Flodsångaren i rishögen

Väl framkomna till den rishög som beskrivits i larmen, var flodsångaren just uppstigen och klarade bara strupen i korta sekvenser. Istället kunde vi lyssna på en gräshoppsångare som satt nedåt ån. Så småningom kom flodsångaren igång lite bättre och kunde ett tag ses sjungande helt öppet från toppen av rishögen (som egentligen var en stapel av björktimmer). Det märkligaste med flodsångaren att den ibland bladade in ett surrande läte i ”sången”. Efter analys av sången i datorn visade det sig vara en ”entaktare”, dvs. alla slagen i sången var likadana. Sådana fåglar är inte så vanliga i Östsverige. Surrandet bestod av 7-8 slag som kom nästan dubbelt så snabbt som i den övriga sången.

Längre fram längs vägen och vid den numera ständigt öppna bron, kunde vi kryssa av kornknarr. Några såg också en jorduggla jaga över Kungsängen på andra sidan bron.

 Trög busksångare vid källan

Färden gick sedan till Ultuna källa, en bit söderut, där en busksångare sjungit några kvällar. Den var inte riktigt på humör och hördes bara tillfälligt. Däremot höll sävsångarna igång, medan gräshoppsångarna var lite svårbedda. Hur som helst smakade det gott med lite kvällsfika, medan vi lyssnade mer på musiken från Liljekonvaljeholmen än på nattsångarna.

 

Tanken var nu att fortsätta mot Dalbyviken och den mindre sumphönan. Just som vi satt oss i bilarna ringde Hasse Nordin, som vi träffat vid flodsångaren, och berättade att det var omöjligt att höra någon sumphöna beroende på att man skördade ensilage intill den vass där fågeln hörts natten före. Dessutom badades det vid den närbelägna badplatsen. Vad göra? Efter rådslag bestämde vi att åka mot Tärnanskogen för att lyssna på nattskärra. Men under vägen kom förslag från någon av bilarna i karavanen, att istället ta Hagby ekopark, där det funnits ett antal nattsångare. Vi tog därför av på Skålhamravägen vid Gullbron, väster om Vallentuna.

 

Kärrsångare – eller?

Vid parkeringen intill Fällbro kunde en av de oräkneliga näktergalarna höras och längre fram sävsångare. Vid bron satt en gräshoppsångare. Framme vid ett litet vassparti hade det sjungit en kärrsångare en längre tid. Och det satt ”något” och sjöng livligt där även nu. Men som den lät! Ungefär som ett mellanting mellan sävsångare och kärrsångare. Får en kärrsångare verkligen låta så här? Eftersom den saknade sävsångarens drillar och istället upprepade samma fraser flera gånger, så fick den gå som kärrsångare. Dock fortfarande med stora frågetecken över någras huvuden.

Under vandringen längs den norra vägen i ekoparken hördes ett flertal gräshoppsångare. Jag kan inte minnas att jag hört så många, ens då Vadadalen norr om sjökullarna höll landets tätaste population. Uppskattningsvis fem – sex exemplar kunde lyssnas in. Väl framkomna till den sydvästra sidan av ekoparken, där en busksångare sjungit hördes ingen busksångare men väl sävsångare plus de allestädes närvarande näktergalarna.

 Äntligen busksångare – och kärrsångare!

Efter en stund fortsatte vi utan busksångare, men plötsligt hörde jag några toner genom sävsångar- och näktergalsbruset som var typiska busksångarstrofer. Jag såg att också Svante hade stannat och vi kunde så småningom demonstrera för deltagarna vad som var busksångare och vad som var något annat. Men någon ”njutobs” var det inte.

 

Nu började det regna och det fick bli punkt för nattsångarrundan. Vi gick en annan väg över ekoparken och i backen ned mot den vass där den mystiska kärrsångaren suttit, sjöng nu en klockren kärrsångare från en buske. Men – det var fortfarande något som lät i vassen. Sävsångare eller mystisk kärrsångare – vi orkade inte bry oss i det tilltagande regnet.

 

Sammanfattningsvis i alla fall en ganska lyckad runda, trots utebliven mindre sumphöna, men istället fantastiska observationer av flodsångaren vid Fyrisån. Och en kärrsångare, kornknarrar, samt några svårflörtade busksångare.

Hans-Georg Wallentinus