Samexkursion med StOf den 2 april 2016

Här kommer den kortare Facebookversionen som ingress från en av deltagarna.

”Det blev en bra exkursion med 45 deltagare och drygt 60-talet arter. Sädesärla, trädlärka, skedand, fiskgjuse, salskrake, sädgäss, bläsgäss, brunand, brun kärrhök, enkelbeckasin, skogssnäppa, ängspiplärka var några av alla “årskryss” som noterades bland deltagarna. Över oss sjöng lärkan och tranorna ropade. Härliga tider./Karin Makowsky Hendahl

Utvecklar vi det lite mer, blir det så här.

När man står som ensam värd i sin gula väst, på mötesplatsen en stund före utsatt tid, undrar man – kommer det några. Men så kommer det en och två och flera på en gång och efter en stund är det alldeles fullt och man kan andas ut. Det här blir nog en bra tur. Bara fåglarna sköter sig också.

Idag är Angarngruppen och särskilt Stefan Paulin, värd för StOfarna. Ett bra tillfälle att visa upp vår ”klubblokal”. Öppet hus skulle man också kunna kalla det för, om vi inte passade på att ta en liten avgift till gagn för hungriga vinterfåglar.

Efter en  kort info om länsstyrelsens gallringar i skogen och planer på Lundbydammen med vidhängande fågeltorn, vandrade skaran i ett utdraget tåg bort mot Tältholmen, med förväntningar på trädlärka. Var det koltrast, dubbeltrast eller taltrast som hördes från skogskanterna. Det blev till slut alla tre, nu uppblandad med trädlärkans vemodiga sång. Och där var den. Med en fladdermusliknande flykt kom den fram över Tältholmsträden, ivrigt sjungande. Vårkryss för många.

Midsommarberget nästa. Tänk er ett fågelberg. Här har vi nu ett skådarberg. Dessutom med ett trettiotal spretande stativ. Trots det inga incidenter, men en mängd simmande änder och gäss på vattenytorna att titta på. Det är alltid roligast att hitta något litet och skymt, längst bort som ingen annan ser. Som några salskrakar bakom vassen, någon kilometer bort. ”Tub? – Någon?” Alla som vill får “tuba”. Den som lyfte blicken fick se brun kärrhök, gjuse och annat som flög förbi. Några ropade ut obsar, men hördes bara till grannen, som då blev till sig, börjar spana, fick tunnelseende och glömde bort att vidarebefordra till nästa. Så där stod vi ibland och missade en del.

                Klicka för att se hela bilder

Efter en god stund på berget började vinden kyla ned och det blev dags att kila ned. Mot Byksberget. (Ja, man tvättade där en gång i tiden.) Närstudier av simfåglar med inslag av enkelbeckasiner. Någon talade om fika och då blev det oordning i ledet. Spridda grupper drogs sig mot Lundbydiket och Grävlingholmen. Spridda blev då också upplevelserna av fåglarna på vägen. Dvs alla såg inte allt.  Men de flesta såg nog sädesärlorna som till synes sprang på vattenytan. En mycket tunn ishinna hindrade dem från att plurra. Små insekter fanns rikligt på isen, att döma av ärlans ivriga pickande.

Ett annat sett att ta sig an sin måltid stod en tornfalkshona för. Bättre än en GPS-styrd drönare, ryttlade hon över den tilltänkta munsbiten, som verkade komma undan.

Nu var det dags för skådarens munsbit i Grävlingholmens lä, då och då med inslag av förbipasserande intressanta fåglar. Här spjälkades efter en stund exkursionen upp, i de som behövde göra ”nyttigare” saker än skåda fågel och de som förväntade sig se fler vårkryss.

Drygt trettio personer fortsatte mot Klosterbacken på spången mot Broholmen. Det blev en lång kö. Seriekrockar undveks trots många ängspiplärkors plötsliga uppdykanden, med vacker sång och glidflykt.

En snabbt försvinnande duvhök. En stare som flaggstångsknopp i gran. Ett obestämt hackspettrummande. Inga stjärtmesar, men skönt lä i Klosterbacken. Inget spännande dök upp. Så – mot gärdsmygen på baksidan. Den brukar vara säker. Där stod vi åter på led en lång stund bland granarna och lyssnade på ingenting. En domherres ensliga vissling. En svag kaskad av gärdsmyg som ”ingen” hörde. Ännu en kaskad – rödhake. Ledet började röra sig mot Lingbergsspången. Men då blev det fart på gärdsmygen, som nu kom att höras ut mot Lingsbersmaden. Som blev det turens vänd- och höjdpunkt.

Artgenomgången.

Som vanligt avbruten av nya obsar, skogssnäppa och ljungpipare, sedda av alltför få och stjärtmes av några fler.

Nästan sjuttio arter blev det och med halva vägen kvar, dvs hemvägen, fanns chans på fler.

Nu upplöstes sällskapet i mindre grupper. Västarna åkte av och skådningen individualiserades. Solen sken och våren tog ett steg till.

Björn Nordling Foto Roffe Andersson

67 av dagens 69 möjliga

knölsvan

sångsvan

sädgås

bläsgås

grågås

vitkindad gås

kanadagås

snatterand

bläsand

kricka

gräsand

skedand

brunand

vigg

knipa

salskrake

fasan

brun kärrhök

duvhök

sparvhök

ormvråk

fjällvråk

fiskgjuse

tornfalk

sothöna

trana

ljungpipare

tofsvipa

enkelbeckasin

skogssnäppa

skrattmås

fiskmås

gråtrut

havstrut

skogsduva

ringduva

gröngöling

större hackspett

trädlärka

sånglärka

ängspiplärka

sädesärla

gärdsmyg

rödhake

koltrast

björktrast

taltrast

dubbeltrast

kungsfågel

stjärtmes

svartmes

blåmes

talgoxe

nötväcka

trädkrypare

skata

kaja

kråka

korp

stare

bofink

grönfink

hämpling

domherre

gulsparv

sävsparv