– triss i Locustella

Natten 10-11 juni gjordes den traditionella nattsångarrundan. För en gångs skull hade jag hunnit rekognoscera en rutt för nattens lyssning. Men så kom nattsångarexkursionsledarens stora skräck; det nordliga kalluftsinbrottet. Det brukar medföra att flera av de nattaktiva fåglarna slutar sjunga. Nu började vi vid omkring +7 grader, men minimum under natten var +3 grader.

I enlighet med traditionen sågs vi halv tio på kvällen vid Örsta. I år hade den låga temperaturen kanske gjort att någon stannat hemma, men 14 skådare hängde ändå med under natten, fördelade på tre bilar.

Första stopp var vid Hammarby kyrka i sydänden av sjön Fysingen. Här hade det suttit en flodsångare en längre tid. Och den gjorde oss inte besvikna; kalluften hade uppenbarligen inte låtit sångaren påverkas. Dagens första Locustella! Tyvärr hördes inte de kattuggleungar som hållit till på platsen några dagar – de drar ju omkring ganska mycket.

Tyst vid Ströms.  Från Hammarby var det inte långt till fågeltornet vid Ström. Vi parkerade vid Åholmsbadet och gick på spången norrut mot fågeltornet. Där hade en trastsångare sjungit ihärdigt en tid. Vid rekognosceringen hade jag haft 6-7 sjungande sävsångare längs spången Men ikväll var det i princip alldeles tyst, förutom näktergalarna som larmade i vanlig ordning, och jag fick lite negativa vibbar om hur trastsångaren skulle göra. Tyvärr visade det sig att den var helt tyst under vårt besök.

Gruppen delade på sig och bl.a. bilförarna gick tillbaka längs spången medan de övriga, under Hasse Nordins ledning gick norrut mot Ströms gård. De som gick söderut fick till slut höra enstaka sävsångare och någon rörsångare. Den andra gruppen kunde ”hänga in” såväl jorduggla som hornuggla. Det finns rördrom i Fysingen på flera ställen och jag och några med mig lyckades höra några få tut.

Ingen nattskärra.  Eftersom temperaturen sjönk sakta fanns det risk för att nattskärran vid Starrmossen inte skulle vara igång. Längs vägen dit kunde vi konstatera att det inte fanns några som helst flygande insekter och mycket riktigt, så var skäran tyst och den flög inte ens omkring mellan de fåtaliga träden här, vid Arlandas tredje landningsbanas förlängning.

Inte heller vaktlarna vid Hargs allé på Fysingens östsida lät höra sig. Men det berodde nog inte på temperaturen utan mer på att de är lite opålitliga över huvud taget – de hade hörts kvällen innan.

Åke Österberg hade föregående natt hört hornuggleungar vid Lotteräng längs vägen mellan Sälna och Grana. Som tur var, fanns det en tiggande unge i närmaste träddungen och alla fick höra den fint.

Hagby ekopark med gräshopp-sångare. Så vidare till Hagby ekopark, som ligger på den äldsta soptippen vid Hagby, längs utloppsån från Vallentunasjön. Här hade en busksångare hållit konsert några dagar, men tyvärr är busksångare en av de arter som lättast tappar sugen när det blir kallt. Tyst alltså. Men på andra sidan gångvägen sjöng (?) en gräshoppsångare för fullt. Nattens andra Locustella! I de små dammarna längs gångvägen från parkeringen vid Fällbro sjöng minst två säkra sävsångare och en rörsångare, plus en som lät någonting mittemellan. Jag kom inte fram till någon säker bestämning och jag minns att vi tidigare år stått och funderat på samma ställe om en underlig säv/rörsångare. Eftersläntarna fick också höra vattenrallens ”grisläte” från samma damm. Här var det väl som kallast under natten och det låg markfrost på delar av gångbron från Fällbroparkeringen. Svinhalt alltså!

Angarnssjöängen levererar!  Nu var klockan redan två på lördagsmorgonen och vi åkte tillbaka till Örstaparkeringen. Under eftermiddagen hade en vassångare upptäckts utanför fågeltornet och ungefär hälften av styrkan gav sig ned för att försöka få höra den. Det hade nu börjat ljusna ordentligt och temperaturen hade också vänt. Den var nu hela +5 grader. Här var det full fart på fåglarna ute i sjöängen, jämfört med Fysingen tidigare. Från udden nedanför fågeltornet kunde vi bekvämt avlyssna vassångarens morgonkonsert. Natten tredje Locustella! Tillbaka vid parkeringen hade klockan redan hunnit bli kvart över tre.

Skrev och ledde gjorde Hans-Georg Wallentinus och Karin Hendahl fotograferade.

Läs mer –  Något om Locustella-sångarna