Månadsrunda den 6 februari 2019

 – kyla med välbehövligt pulshöjande snöpulsning

Dagarna före februarirundan var minst sagt svängiga med ömsom stark kyla och töväder. På söndagen drabbades huvudstaden med omnejd av ett snökaos som ökade på ett redan hyggligt snötäcke med uppåt 25 cm nysnö. Måndagen bjöd på rejäl kyla och fint väder för skidåkning. Tisdag total omställning till snöblask, regn och flera plusgrader men framåt kvällen lite nysnö och åter snabbt fallande kvicksilver (förlåt – inte så vanligt längre i termometrarna…) så att samlingen vid Örsta tilldrog sig i -13°! Väderomslaget gav en skare som synbarligt bar hararna men såklart inte exkursionsdeltagarna.

Vid samlingen var hur som helst omgivningarna vita och fina. Himlen var klar och luften krispig. Solen steg i öster och lovade att på sikt ge lite värme. Och faktiskt förblev hela dagen molnfri. Dagens värd Björn Nordling hälsade 14 skådare (ytterligare två slöt upp lite senare) välkomna och föreslog att vi skulle gå ner till Midsommarberget och därefter korsa sjöängen bort till Skesta hage. Vid denna årstid och kyla ger ju spaning på matningarna i regel mest.

Talgoxe, kaja och skata prickades av redan vid samlingen men annars var det som väntat väldigt stilla. I avsaknad av fåglar kunde vi på grillplatsen se ett par jättelika snögubbar – måste ha varit ”stora” barn som skapat dem! Solrosfältet låg tyst och öde. Första månadsrundan på mycket länge som steglits inte kom med på artlistan!

 “Vart ska vi gå?”

Vägen ner till sjöängen var plogad men när vi skulle spana av matningen började pulsandet. Snön var här och var drygt knädjup och skaren gav lite extra motion. På matningen fanns de vanliga mesarna, nötväcka och koltrast men inte mycket mer. Snart var det dags att pulsa oss över sjöängen, ett företag som visade sig närmast ogörligt i den djupa snön. Efter lite fundering vände vi och pulsade istället bort till Byksberget, en i sig pulshöjande bedrift. Pulsen hade knappt hunnit lugna sig när Mattias hittade en fjällvråk i toppen av Grävlingholmens högsta björk. Skickligt med bara handkikare. Vråken satt stilla och kurade i kylan så länge vi var kvar.

Första-fika intogs och faktiskt masade sig solen fram bakom Byksbergskullens träd och värmde en aning. Alla spanade förgäves efter varfågeln – inte heller den kom med på dagens artlista. Ett par korpar flög förbi i nordost men annars fanns väldigt lite att se i fågelväg. Vi började smått undra om vi skulle klara bottenrekordet på 12 arter från februari 2008. Ett säkert sätt fanns förstås, och därmed även få lite omväxling, nämligen att ta bilarna runt till Skesta hage. Så när kaffet var urdrucket pulsade vi tillbaka (lite lättare i våra egna spår) till grinden och åter till Örsta. Där uppe fanns en entita vid Norrgårdens matning och gråsparvar kring häststallen. Strax drog också en sparvhök snabbt rakt över oss. Se där: Vi hade redan klarat av både bottenrekordet och skamgränsen en art per deltagare!

Klockan var inte ens 10 så de flesta kände för att dra över till Skesta hage i så få bilar som möjligt. Som befarat var parkeringen inte snöröjd men med gott om folk att vid behov putta på vågade vi buffla oss in.

I buskarna vid grinden fanns som vanligt ett helt gäng pilfinkar att se och höra. Som tur var spanade vi också en stund på det lilla torpets matning och där kom dagens roligaste obs. En rödhake hoppade runt och visade sig fint för oss alla. Stefan, som brukar ha koll, sa att detta är den första vinterobsen av rödhake vid Angarn. En titt i Artportalen visar dock att Svante Söderholm sett en rödhake vid Midsommarberget dan före nyårsafton 2002. Hur som helst ett anmärkningsvärt fynd.

Dags att pulsa igen! Vägen ned var ganska lindrig och andrafikat som belöning kändes bra i kylan. Spaning kring matningen gav fler pilfinkar, ett fåtal gulsparvar, flera grönfinkar, domherre med fru, större hackspett och nötskrika. Gråsiskor drog rastlöst runt, då och då i flock ned under frö-bingen, och ute på åkern sprang en fasan. Efter avslutat soligt fika lite mera pulsning tillbaka till bilarna som med viss påskjutning alla lyckligen tog sig ut på vägen. På återfärden mot Örsta spanades efter ormvråken vid Granby men den visade sig inte. Sammanräknat blev antalet arter denna soliga men rätt kalla dag trots allt 21 vilket är nästan exakt på genomsnittet för februari.

Skrivaren Tryggve Engdahl

Bild 1 Björn Nordling, 2-7 Mattias Ödevidh

 

 

Runda 160