Kvällen före julafton klarnade det äntligen upp och månen tittade fram. Då bestämde jag mig för att ta en tur till sjöängen på natten när månen gått ner. Jag kom till parkeringen vid Örsta strax före tre. Det var mörkt och fridfullt när jag promenerade ner mot sjöängen. När jag gick mot Byksberget var jag omgiven av vackra dimslöjor som tyvärr inte är gynnsamma om man vill fotografera stjärnhimlen, så jag fortsatte upp på kullen bakom Byksberget för att komma ovanför dimman. Väl däruppe såg jag hur dimman löstes upp och jag återvände ner till Byksberget igen.
Förra gången jag var där på natten var i slutet av mars. Då var jag omgiven av irriterade gäss som inte gillade att jag kom och störde och var osynliga för mig i mörkret. Mina steg väckte en kanske slumrande gås som for upp, skrek och flaxade iväg bara några meter ifrån mig. Gissa om jag blev rädd. Men den här gången hördes bara en och annan and på avstånd. Under tiden som jag väntade på att kameran skulle exponera alla bilder spanade jag upp mot den fantastiska stjärnhimlen och fick plötsligt syn på en ugglesilhuett. Den flög förbi helt ljudlöst och ganska nära. Den ville väl kolla in vad jag hade för mig. Jag kunde inte se vilken art det var men det var en fin upplevelse.
Vid fyratiden på julaftons morgon tog jag bilderna på vintergatan. Jag gjorde tio exponeringar på två minuter vardera. De sex bästa har jag sedan behandlat i olika program i datorn för att vintergatan ska framträda och minska ner ljusföroreningarna från omgivningen.
Vintergatan är inte den enda galaxen på bilden. Nästan längst till vänster lite mer än halvvägs upp syns en suddig ljusfläck. Det är Andromedagalaxen (M31) som ligger 2,5 miljoner ljusår bort. Så det ljus som fastnade på bilden har färdats rätt länge innan det nådde fram hit.
Text o bild Roland Olsson