– vårvindar friska (till hårda)

Runt senaste sekelskiftet började Angarngruppen att erbjuda medlemmar i Stockholms Ornitologiska Förening (StOF) en samexkursion vid Angarnssjöängen den sista lördagen i mars. Så har det sedan blivit i en obruten följd av år, tills den elaka Covid-19 satte stopp för evenemanget i fjol. Något lugnare pandemiförhållanden och vi dristade oss att i år fortsätta med denna uppskattade tradition att möta våren.

En marsmånad, som hittills skämt bort oss med mycket solsken, ingen nederbörd, hyfsade dagstemperaturer och ringa blåst, kom av sig något denna dag. Högtrycket hade sent omsider börjat förskjutas mot öster och gav därmed utrymme för mer arktiskt betingad luft att med full kraft ta sig ner över våra breddgrader. Prognosmakarna vid SMHI et consortes utlovade i och för sig en hel del solsken och skaplig värme, men kryddat med friska till hårda vindar, som skulle göra promenaden lite mer krävande. Och så blev det!

Samling klockan halv åtta, som brukligt är, men denna gång nere vid vindskydden snarare än uppe ”på toppen” vid den röda örstastugan. Vindskydd var dock denna morgon en föga korrekt benämning, då vinden kom indånande från nordväst, det vill säga rakt in emot oss. Nåja, lite drägligare var det och Stefan Paulin, traditionell StOF-exkursionsledare, fick det lite lättare att göra sig hörd. Sedvanlig genomgång av planen för dagen och möjliga nyanlända och förhoppningsvis lite rarare fågelarter att observera.

Tältholmen fick bli första anhalt denna morgon med den fromma förhoppningen att få uppleva trädlärkans fina vårsång. Så blev det dock dessvärre inte, utan grönfinkens mer enformiga framförande fick tjäna som ett simpelt surrogat. Inte speciellt mycket liv ute på det vanliga trastfältet heller! Ett par trastar kanske, men vad? En mindre flock starar var betydligt lättare att artbestämma i blåsten och det förhållandevis långa hållet.

I midsommarbergshagen hade dagens första myror masat sig upp och försiktigt och sävligt påbörjat dagens arbete (ingen lördagsledighet här inte!). En spindel ilade i väg bland fjolårslöven, men i övrigt var de ryggradslösa djuren i klar minoritet denna dag. Inte en fjäril vågade sig ut i blåsten och skalbaggar och andra småkryp föredrog nog fortsatt att tillbringa sin förmiddag i ”underjorden”.

Kungsfågel hördes av vissa, svartmes hördes, medan steglits, talgoxe och blåmes nog upplevdes av alla. Fågelmatningen, som snart stänger för säsongen, hade inte en enda frukostgäst, vad åtminstone undertecknad kunde se. Att ta sig upp på Midsommarbergs-toppen lockade inte någon, så därför styrde vi nu kosan västerut mot Byksberget. Dessförinnan hägrade dock dungen på höjden söder om själva Byksberget, ty där skulle det möjligtvis finnas lä. Människan är i sanning flexibel!

Innan dess stötte vi dock på en av vårens främsta budbärare; känd och älskad av de flesta trots sin enkelhet. Ja, kanske just därför! Efter vinterns tämligen enformiga fauna och flora, så gläds vi nog alla åt de små opretentiösa gula färgklickar, som hästhoven erbjuder. Nyvaket tittade den upp i flera exemplar längs grusvägen från Midsommarberget. Vårglädje!

Vi skådade ut över den nu nästan öppna sjöängen. Bläsand, gräsand, snatterand, kricka, vigg, knipa och sothöna upptäcktes. Havsörnen skrämde upp över hundratalet bläsgäss, dryga tjoget vitkindade gäss samt kanadagäss och grågäss, som ingen orkade räkna. Sparvhök och skrattmås lades också till listan.

⇑ Fallen asp, symbol för dagens blåst. ⇑ Bostad säljes, något för den händige.

… och så blev det redan kafferast, ty någon annan plats med acceptabla lä-egenskaper skulle vi inte kunna hitta förrän borta vid Klosterbacken.

Sånglärkor sjöng ihärdigt över åkrarna mot söder. Många var de, kanske ett trettiotal!

⇓ Skärpiplärka, någon?

Skärpiplärkan, som redan setts någon dag tidigare, larmades ut via Band och därmed var agendan satt. Rörlig var den, blåsigt var det fortsatt, så absolut inte trivialt att hitta den bland gråbruna tuvor, som ju dessutom hade samma färgsättning som fågeln i fråga. De flesta hittade den så småningom.

Promenaden längs spängerna mot Grävlingholmen och Broholmen blev inte okomplicerad i den kraftiga blåsten och kladdiga leran vid ”på- och avfarter”. Vingligt och slirigt var det stundtals, men alla klarade sig utan incidenter!

Kort stopp vid Broholmen med inspektion av Åsta-fälten och omgivningarna runt omkring. Inga direkta pulshöjare precis, men några spännande minuter. Den flitige bäverns arbete vid den lilla ån beundrades; nu verkar dock djuret ha dragit vidare mot andra platser, den har inte setts där på ett bra tag.

Matintag nummer två på Klosterbackens södersluttning. En enda stjärtmes dök upp i en björk bredvid och efter uppbrottet kunde vi även beskåda en kungsfågel på nära håll födosökande i en sälg. Dessutom och efterlängtat två bruna kärrhökar, som akrobatflög över sjöängen, när vi släntrade ner från backens topp.

Klosterbacken fick utgöra dagens vändpunkt och reträtten påbörjades. En silltrut observerades farande runt över sjöängen och så åter på Grävlingholmen och från WWF-plattformen nog dagens kanske intressantaste observation. En årta! Enligt Artportalen det enda fyndet i naturreservatet någonsin under mars månad.

Årtan fick bli pricken över själva i:et denna dag! Skärpiplärkan får ursäkta!

Tjugosju personer slöt upp, femtio fågelarter observerades och så hästhov.

Tack till Stefan och till andra blåsttrotsande naturentusiaster, som kom!

Gunnar Hesse text o foto