Hur går det för Sveriges insekter?

Torsdag 7 mars genomfördes vinterns sista innekväll. Mattias Jonsson från SLU föreläste på temat: Hur går det för Sveriges insekter? 20 åhörare lyssnade och diskuterade intresserat.

Mattias som är Universitetslektor i ekologi vid SLU forskar bland annat om biologisk mångfald av insekter och spindeldjur började med att berätta om att vi nu är i sjätte massutdöendet av arter.

Tidigare hände det under Silur-, Karbon-, Trias-, Jura- och Tertiärtidsåldern. Nu händer det igen, och den här gången är utdöendetakten cirka tusen gånger snabbare än tidigare. Det har man sett när man jämfört med fossil.

Vi har länge varit medvetna om att ovanliga arter försvinner, men hur går det för de vanliga arterna? Kommer ni ihåg när vindrutorna blev fullsmetade av krockade insekter när man körde bil?

Är dagens rena vindrutor ett tecken på att insekterna blivit färre eller finns det andra orsaker?

En förändring är till exempel vägkanterna, förr fanns ofta vilt blommande vägkanter. Numera är de ofta klippta eller uppbyggda av döda material. Ett annat exempel på förändring är att bilrutorna blivit mer strömlinjeformade och därigenom undviks nog en del krockar med insekter.

Caspar Hallmann, forskare i Nederländerna genomförde tillsammans med kollegor år 2017 en studie i Tyskland som rönte stor uppmärksamhet (artikel publicerad i PLOS). Enligt den har insekternas biomassa minskat med 75% på 27 år utifrån prover tagna med Malaisefällor i ett sjuttiotal små, skyddade jordbrukslandskapsområden i Tyskland. Man menade också att minskningen var hela 82% mitt i sommaren när de största mängderna insekter är aktiva. Studien fick mycket stor uppmärksamhet och man började tala om allmän insektsdöd.

Studiens svaghet var att proverna inte togs på exakt samma platser år från år. Det gick alltså inte att jämföra upp- och nedgångar på samma plats mellan åren.

Andra forskare började naturligtvis undra om det verkligen kunde vara så illa med insekterna som studien visade. Stora ansträngningar har därefter gjorts för att analysera de data som finns tillgängliga och flera kunskapssammanställningar har gjorts. En metastudie (analys av resultat från flera studier) som publicerades 2020 visade en inte riktigt lika alarmerande bild.

Ett problem med nuvarande kunskap och resultat är att forskningen nästan uteslutande bedrivs i Europa och Nordamerika. Det finns mycket liten kunskap om hur det går för insekterna i andra delar av världen.

Hur ser då kunskapsläget ut just nu? Studier hittills tyder på att minskningstakten för insekters abundans i snitt ligger omkring 1-2% per år, men att det finns stor geografisk variation.  Vanliga arter tycks minska särskilt kraftigt. Det finns jättestora kunskapsluckor, särskilt vad gäller insekter i tropikerna.

Vilka är då orsakerna till minskningen?

De tre viktigaste orsakerna är sannolikt:

• Habitatförluster och degradering (särskilt förlust av tropisk skog)
• Klimatförändringar
• Jordbruk (intensiv odling, användning av pesticider mm)

Hur går det då för insekterna i Sverige?

För att undersöka om ovanstående är en allmän trend som även gällde Sverige började Mattias med flera att undersöka vilka långtidsstudier som fanns och hur dessa kunde användas. Det första man kunde konstatera är att även vi i Sverige har varit dåliga på att övervaka. Trots att insektsfaunan i ett internationellt perspektiv är förhållandevis välstuderad så har vi dåligt med övervakningsdata. Det vi har är:

• Resultat från övervakning av dagfjärilar sen 2010.
• Resultat från Malaisefällor mellan 2003 – 2006 och inventeringar de senaste åren i Lifeplan-projektet.
• Resultat från sugfällor som används under 35 år.

 

Sugfällornas material fanns kvar så man satte igång att analysera vilka typer av insekter som fångats och dess biomassa (vikt av alla fångster inom olika artgrupper).  Det är inte praktiskt möjligt att artbestämma insekterna i proverna, så man kan inte se hur det gått på artnivå utan får nöja sig med att kunna se skillnader på gruppnivå.

Sugfällorna som är 12 meter höga drar in luft i toppen och då följer insekter med. De som inte flyger kan dock inte hamna i fällan.

Vad säger då andra studier om hur insektsfaunan förändrats i Sverige?

Även om det blir fler och fler som inventerar nattfjärilar i Sverige så är datamängderna ännu små. Dock kan man se att en del arter ökar och några riktigt mycket.

Det minskande antalet insekter märks även i Sverige.

I rödlistan 2020 har antalet rödlistade och hotade fjärilar och skalbaggar ökat.  Nu är fler än var femte fjäril och skalbagge samt var fjärde stekel (exempelvis bin, humlor, och getingar) rödlistad.

• Detta beror främst på krympande livsmiljöer till följd av en alltmer intensiv, storskalig och ensidig markanvändning inom både jord- och skogsbruket, men också genom exploatering för bebyggelse, skriver ArtDatabanken.

Många viktiga pollinatörer som till exempel de långtungade bina har minskat kraftigt under de senaste 80 åren. Vissa växter får då svårt med pollineringen.

Troligtvis så är den totala mängden insekter oförändrad eller till och med ökande i Sverige. Detta troligen beroende på klimatförändringarna. När det blir varmare under allt längre del av året kan allt fler insekter leva i de nordliga länderna och många nya är utan tvekan på väg norrut. Detta som vid en första anblick kan se positivt ut kan i värsta fall få konsekvenser som vi idag inte förstår. Hur det sen går med de riktigt nordliga insekterna som är beroende av ett ordentligt kallt klimat det vet förmodligen ingen idag men mycket talar väl för att det resultatet kan bli nedslående.

Vad hände då i efterföljden av Hallmanns studie? Fortsätter det nedåt? Nej, när man går igenom nya data så ser man att insekterna i områdena ökat igen. Man måste ha långa jämförbara serier om resultaten ska bli rättvisande.

Text Annika Johansson & Kenneth Olausson.

Bild 1: Annika Johansson

Powerpointbilder: Mattias Jonsson.