– kallaste Angarnexkursionen någonsin?

26 minusgrader visade Lars Frankenbergs termometer, när åtta tappra skådare samlats vid Örsta vid halvniotiden denna osedvanligt bistra januaridag. Med raska steg (det gällde att hålla värmen uppe!) styrde vi snart under Lars ledning kosan mot Midsommarberget och med få avbrott, då fåglarna lyste med sin frånvaro. Ett par koltrastar gladde oss, när vi nått hagmarken strax innan själva berget. Någon större idé att traska upp på kullens allra högsta topp fanns inte, då hela Angarnssjöängen var isbelagd efter drygt två veckor med nästan enbart minusgrader.

Beslutet blev i stället att promenera längs sjön mot Hackstakullen för vidare färd mot Skesta hage, där väl i alla fall matningen skulle bjuda på säkra obsar. Det enda, som hördes under promenaden, var knarrandet av åtta par kängor, så det gällde att stanna då och då för att lyssna och speja (men inte förfrysa!). Så äntligen hördes någon ropa ”Varfågel!” och minsann där satt den som en svartvit kopia av sig själv i toppen av ett av sjöns buskage. Sedan kom resten av bara farten (ja, nästan): gärdsmyg och skäggmes hördes utifrån vassen och ett par deltagare med god hörsel trots nerdragna luvor hörde domherrens lockläte från Asphagen. Mindre korsnäbb avslöjade sig med sitt kippande och efter ett tag kunde vi även se åtminstone fyra individer i några av Asphagens grantoppar.

På vägen mot Utloppet letades fjällvråk, men förgäves! I stället fick vi glädja oss ett gräsandpar i de få kvadratmeter öppet vatten, som bara Utloppet kunde erbjuda under rådande väderbetingelser. När vi närmade oss Skesta hage hade solen äntligen orkat masa sig upp över trädtopparna och molnbankarna och det kändes nästan behagligt med solskenet, trots de nu 24 minusgraderna. Detta blev nog för övrigt exkursionens temperaturmässiga toppnotering! Och visst levererade Skesta hage med sin fågelmatning: svartmes, entita, ett par nötskrikor, ett par gulsparvar och ett tiotal pilfinkar förutom de obligatoriska arterna: blåmes, talgoxe, nötväcka och koltrast.

Fåglarna på matningen i Skesta hage spanas av. Foto: Gunnar Hesse.

Så var det då dags för kaffepausen med, misstänker jag, den första ståfikan i angarnexkursionernas historia. Kaffet smakade utmärkt, men de nyligen färska smörgåsarna var nu som hämtade direkt från frysen. Kameran strejkade nu också i kylan, så detta historiska ögonblick får förbli odokumenterat! Någon längre paus blev det inte heller, så raskt i gång med återtåget till Örsta, som fick bli samma väg tillbaka. Rikligt belönade blev vi: först fjällvråken (äntligen) i en trädtopp bakom Hackstakullen och så kanske det roligaste, nämligen en skäggmes på kort flykt över vassen och några sekunder på ett vasstrå.

Åter i Örsta var det en väldig aktivitet på säkert 200 kajor, som värmde sig och födosökte på gårdens gödselstack. Våra egna tankar gick åt samma håll, dvs värme och lunch, men kanske något lite hemtrevligare och godare än deras val. 21 arter blev under rådande omständigheter (säkerligen den kallaste angarnexkursionen någonsin) ändå inte så illa och med skäggmes, varfågel, mindre korsnäbb och fjällvråk bland dem, var nog de flesta av deltagarna mer än nöjda. Snittet de senaste fyra åren är drygt 24 arter med toppnoteringen 30 under 2007 och bottennappet 20 året innan.

Gunnar Hesse