– lugn exkursion vid Angarn …
Det var nästan lite loj sommarstämning över vårens tredje StOF-exkursion med Angarngruppen den 22 maj. Fåglar fanns men sångfåglarna sjöng sporadiskt, änder av alla de slag simmade omkring liksom grå- och kanadagäss med sina ungar, vadarna var få och ganska ointresserade att visa upp sig och rovfåglarna var inte heller många. Men ändå: över 80 arter plockade de 30 exkursionsdeltagarna ihop efter förmiddagen utmed sjöängen.
Arrangemanget ingick i Gröna kilarnas dag och Hans-Georg Wallentinus började morgonen med att introducera dels ”de gröna kilar” av skogar och artrika hagar som sträcker sig från Stockholm norrut och som är livsviktiga för både fåglar och andra djur, dels den viktiga kil där Angarnssjöängen ingår och som är så betydelsefull för förbisträckande och rastande fåglar. Det var de fåglarna som exkursionen skulle bekanta sig med!
Exkursionsskaran delades i två grupper. Den ena med Stefan Paulin i täten drog mot Midsommarberget och redan kvart över sju fann en av de yngsta deltagarna, Arvid Börgö, dagens främsta exkursionsraritet – en hornuggla som satt och gjorde sig smal i ett buskage! Vilken start! Den andra gruppen med Svante Söderholm i spetsen travade iväg till Byksberget för att leta vadare och änder i vassen och fann stillsamma brushanar, en kärrsnäppa, mosnäppor, årtor, skedänder, en tystlåten snatterand och stiliga bläsander. Och svårsedd rörhöna! Fiskgjusen gjorde en morgonlov och säv- och rörsångare drillade då och då ackompanjerade av rördrommens dova stämma och en tranas rop.
Båda grupperna vandrade sedan via Klosterbacken till sjöängens andra sida för att finna en alltmer utbredd stiltje vid maden. Men trädgårds- och törnsångare och en svarthätta piggade upp med sina stämmor. Sedan blev det återtåg och artgenomgång vid Midsommarberget och ingen ville egentligen gå hem utan helst sitta kvar och dåsa i det allt varmare solskenet. De som hade bråttom for nöjda hem …
… men då kom dramatiken!
… de som klokt nog stannade kvar fick vara med om dagens höjdpunkter! Först en svepte en hona aftonfalk in över sjöängen. Tubar och kikare for upp och kunde iaktta denna sällsynta Angarngäst under ganska lång tid. Sedan landade en dvärgmås på maden utanför Byksberget! En raritet till nästan samtidigt med den första! Vilken avslutning för de tålmodigaste fågelskådarna!
Ja, exkursioner slutar nog alltid en timme för tidigt. Detta är värt att komma ihåg till nästa gång. Välkommen i höst!
2005-05-08 Ulf Linnell