På eftermiddagen 6 oktober samlades vi, 10 angarniter under ledning av Svante Söderholm, vid Brottby för att i tre bilar tas oss upp till Örskärssundet på nordligase Gräsö och därifrån med båt till Örskär och vandrarhemmet.
Lördagsmorgonen inleddes med havsfågelspan i lä av fyrtornet för den (tyvärr) sydliga vinden. ”Fynden” från havsspaningarna redovisas senare. Då sträcket börjat avta tog vi oss längs stranden ned mot Tärnudden och så småningom till Örskärs gamla hamn. På vägen stöttes en jorduggla som cirklade runt ett längre tag och kunde detaljstuderas i olika belysning, innan den åter slog ned på klipporna i närheten. En skärpiplärka söttes också. Inne bland strandsnåren uppehöll sig en sen rödstjärt. I havtornssnåren närmare hamnen höll några mindre tättingar till. Efter kringgående rörelser kunde en av dem bestämmas till hona svarthätta. De som genskjutit fågeln på sydsidan av snåren stötte då upp en taigasångare, som drog iväg mot sydväst samtidigt som den lät höra sitt lockläte.
Vid hamnen tog vi lunchpaus. En järnsparv for omkring bland sjöbodarna och gjorde sitt bästa för att inte bli observerad. Vandringen fortsatte förbi nya hamnen och ”raritetsvassen”. En 2-3K havsörn kunde ses på ett av skären i sundet. Det fanns mycket stora mängder kungsfågel i tallarna både längs stranden och längre in i skogen.
Nu delades gruppen i två. En grupp fortsatte mot öns sydöstra udde, medan den andra gruppen tog vägen genom skogen tillbaka till vandrarhemmet. En ringtrast missade den senare gruppen – den sågs alldeles sydväst om vandrarhemmet just som gruppen kom fram till vandrarhemmet. Senare på dagen återtogs havsspaningen vid fyren.
På söndagsmorgonen hade vinden vridit mot sydväst och tilltagit. Det gjorde att det var svårt att finna gemensamt lä och gruppen delades upp i två (se bilderna). Precis som på lördagen gjordes en vandring över hällarna då sträcket lugnat ner sig. Vi gick fram till gamla hamnen och sedan tillbaka till vandrarhemmet för lunch, packning och hemresa. Noterbart var, att det nu fanns mycket få kungsfåglar kvar.
Under morgonen jagade en pilgrimsfalk omkring strax öster om oss och kunde följas en längre stund då den jagade (eller lekte med) ett antal korpar. En havsörn sågs också en kort stund i samma område. Korsnäbbar hördes till och från bägge dagarna.
Gryningsspaning över ett blåsigt hav. Foton: Hans-Georg Wallentinus.
Havsspaningen gav en hel del intressanta arter. ”Målarter” var kanske främst alkor, labbar och lommar. Av alkor sågs tobisgrissla, sillgrissla och tordmule, men det var egentligen bara tobisgrisslorna som kom riktigt nära. Det passerade ett antal kustlabbar, men ofta på ganska långt håll. Den bredstjärtade labb som visade sig på lördagseftermiddagen kunde bestämmas bl.a. på storleken i förhållande till kustlabbar och måsfåglar. Den hade i bra ljus en från kustlabbarna avvikande teckning. På söndagen sågs också en bredstjärtad labb. Av lommar passerade ett större antal storlommar samt några smålommar. På söndagsmorgonen passerade en stor lom tillsammans med en storlom. Eftersom vi stod på olika ställen kom inte alla att se den i samma vinkel, men artbestämningen var ändå klar bland dem som såg fåglen bra: vitnäbbad islom. Iögonenfallande karaktärer var storleken och teckningen (jämfört med den åtföljande storlommen) och vingslagsfrekevensen (som jag skulle vilja jämföra med storskarv), liksom den mycket ljusa näbben och ”ansiktet”. Två mörka fält på halsen pekar mot att fågeln höll på att få vinterdräkt.
På söndagsmorgonen passerade också en stor flock vitkindad gås på bekvämt avstånd. Uppskattningsvis var det omkring 200 fåglar i flocken (uppsakttningarna låg på mellan 160 och 220). Andfåglarna var rikligt representerade med större och mindre flockar av sjöorre, bläsand och alfågel. Andra änder var stjärtand, gräsand, kricka, vigg, bergand, svärta, knipa, stor- och småskarke, samt flera ejderflockar. Några kärrsnäppor sträckte förbi och några sena fisk-/silvertärnor passerade, liksom skrattmås, fiskmås och gråtrut. En del tättingar sträckte också in, som sånglärka, ängspiplärka, bofink, bergfink, grönsiska, gråsiska och taltrast.
Sammanlagda artantel blev så högt som 81 arter.
Skrev gjorde Hans-Georg Wallentinus